hvarvid man knappt kan hålla sig från att draga
på munnen. Derföre att en sak funnits till, om
än under aldrig så mångfaldiga omvexlingar och
förändrade skepnader, tillhör den historien! In-
genting är sannare, ty allt tillhör ju historien.
Men hvar i herrans namn hafva de värde förfat-
tarne fått tag i den satsen, att någonting, blott
derföre att det tillhört historien, icke skulle utan
förebråelse kunna förändras? Man skulle då al-
drig gå framåt, och det blir en fullkomlig för-
steningslära. Att skilja den nuvarande repre-
sentationen från historien, har dessutom aldrig
varit satt i fråga; fastmer skulle den genom en
reform helt och hållet öfverlemnas åt eller in-
förlifvas med historien, och för framtiden blifva
dess ostörda tillhörighet. (Forts. följer.)