ruinerar sig, för att tillfredsställa en oförståndi; hustrus fåfänga och nöjeslystnad. Besynnerlig nog; denne stackare till karl, som ej har mod at vara herre i sitt hus, -vågar förolämpa den barske sjömannen, som med sitt stopp och belägg åtföljdt af en barsk uppsyn, tyckes vara så re spektabel. Men unga Vagtel, en svärmisk stu dent, hederlig yngling dessutom, har blifvit kär sjömannens dotter, Greta, en god och behagli Micka. Quelle horreur!... Den förolämpade sjömannen tager en äde hämnd. Han räddar sin fiende från vanära och undergång. Det är åter en tillämpning af fabeln om lejonet och råttan. Han är en ädelsinnad man, denne råe, ohyfsad ;sjögast. En man af det pbättre folket hade vanärat hans syster. Sorgen dödade snart den olyckliga öfvergifna. Hon efterlemnade en son, frukten af hennes felsteg. Detta barn har Palle Blok upptagit såsom sitt eget, låtit gifva gossen en god uppfostran, och beredt honom inträde på en hedrande bana. 2 Detta är några flygtiga drag af den mästerliga tafla ur lifvet, hvilken, ej mindre för sin vackra moral, än för det lekande sätt, hvarpå densamma blifvit framställd, vinner talrika åskådares odelade bifall. — Nerikes Allehanda berättar, att handlanden J. E. Lundgren i Askersund ingått såsom fjerdeparisegare uti den af handlanden Lindeberg i Örebro inmutade silfvergrufva i Wermland, samt att ett handelshus i Hamburg försträcker 4000 rdr bko i månaden under ett års tid för arbetets bedrifvande. — Med anledning af den i Calmarposten intagna species facti, rörande skeppsbyggmästaren Carlsunds försättande i konkurstillstånd, af hvilken en del reproducerades i detta blad, hafva sysslomännen i berörde konkurs, kronofogden Siljeström och kopvardiskepparen Sjöberg, genom förstnämnde tidning framställt en reklamation, i hvilken följande hufvudsakliga anmärkningar förekomma. Reklamanterne anse Carlsunds konkurs hafva varit oundviklig, äfven om han ej rest bort, och anmärka, hvad egendomens förvaltning angår: att briggen Oscars försäljning skett efter flera, förut hållne och i tidningarne kungjorda auktioner, samt att bemälde brigg så mycket mindre kunde värderas till 46,000 Rdr, som den ägde blott 1925 lästers drägt och var-illa vårdad, samt ett väl vårdadt och kopparnagiadt fartyg om 4350 läster sednare blifvit från Calmare varf såldt för 45,000 Rdr, hvartill kommer. att kreditorerne beslutit fartygets försäljning till 7000 Rdr, men att priset vid auktionen uppdrefs till 7400; att ekvirket, som blifvit uppgifvet till 50,000 kubikfot på Kolboda varf och 350,000 i skogarne, utgjorde blott 6253 kub. fot i skogarne och vid landthamnarne, och med undantag af ett mindre parti ekoch furuplankor m. m. blott 8567 kub. fot vid varfvet; att detta virke, tillika med varfvets inventarier och byggnader, blifvit försåldt, icke för 3000 Rdr, utan för 3000 Rdr, hvaraf 35466 Rdr 32 sk. för virket, hvilket af sakkunnige personer ansågs tillfullo dermed betaldt. Af det virke Carlsund ägt skall Han dessutom hafva före sin resa afyttrat en del på Bornholm, hvarförutan hans hustru nödgats för sitt underhål! efterhand försälja flere partier deraf. Slutligen uppgifves, att Carlsunds häktande vid återkomsten icke skett af kronofogden Siljeström, utan, i hans bostad af länsmannen, som dertill haft så giltiga skäl, att Konungens Befallningsbafvande icke ansett sig kunna bevilja Carlsunds frigifvande mot: borgen. Öfver Sin förvaltning af Carlsunds egendom påkalla dessutom reklamanterne vitsord af C:s broder, inspektorn Carlsund, som varit jemte dem förordnad till god man i massan. — I gårdagsbladet omnämndes, att ett nytt fartyg, Donna Theresa, lupit med resta master af stapelh från varfvet i Götheborg; men vi glömde tillägga, att dervid vankats ett ståtligt kalas med punsch och Trafalgar, som flödat i strömmar,, och hvaröfver referenten i Handelstidningen är alldeles i förtjusning. Se Neapel och dö! säger Neapolitanaren, stolt öfver sin sköna födelsestad och dess herrliga omgifningar, se ett fartyg gå af stapeln på Götheborgs skeppsvarf och du har sett en glädjens tafla utan skuggor, skulle vi ha lust att säga, när någon påstår, att allting här i verlden har ,sin mörka sida., För vår del kunne vi härvid blott utropa: O! den som hade varit med vid ett så gladt tillfälle! Endast ett ha vi att anmärka vid Handelstidningens beskrifning, att om den ifrågavarande ptaflan icke haft några skuggor, så tyckes målaren deremot hafva varit försedd med florshufva. — Redaktionen förnyar, af förekommen anledning, det förut ofta gjorda förbehållet, då artiklar emottagas med förbön om allmänhetens deltagande för personer som lidit af olyckshändelse, att så framt jemväl redovisningar för influtna gåfvor önskas införda i tidningen, måste annonsafgift erläggas, emedan dessa redovisningar, stundom af betydlig längd, ej kunna intressera andra än gifvarne.