MIRABEAU OCH MIRABELLE.
HISTORISK NOVELL AF HIPPOLYTE BADOU.
Mirabeaus lefnad har, liksom alla store mäns,
blifvit, från början till slut, omrörd af alla panegy-
rister, alla pamflett-, memoir- och novellskrifvare.
Derföre göra vi icke heller anspråk på alt finna
någon ny ledtråd ur denna labyrint, hvarest det
dock återstår så många saker att upptäcka. De
händelser, vi gå att anföra, äro för historien hvad
en episod är för ett poem, hvad en medaljong
är på en stor tryckt duk.
Fredsdomaren Mirabeau, farbror till den store
talaren, har någorstädes beskrifvit staden Aix så-
lIunda: En stad, stor som en snusdosan. — Det
är i denna snusdosa som vi gå att inkrustera
vår medaljong, öfvertygade att en sådan ram är
stor nog till proportionerna af ett sådant ämne.
I.
PISTOLEN.
Det var den 8 Febr. 4789. Klockan var tio
på aftonen. Timslaget) slog i metropolitankyrkan
och upprepades, som ett echo, från klocka till
klocka, hvilka hängde i höga staplar, ty någon
annan kyrka fanns der icke; äfven i det inre
af klostren hörde man detta ljud upprepas. Nat-
ten var mörk och kall, det var stark blåst, och
stora hvirflar af våt snö slogo än mot husens gaf-
lar, än mot de stängda luckorna. Man hörde,
från alla håll, ingenting annat än vindens pipande
och gnället af de af och an gungande lyktorna.
Intet enda menniskosteg hördes på gatorna —
man skulle kunnat tro att staden var utdöd. —
Den var dock icke död; nej — den lilla staden
bade blott stängt sina portar och luckor och Jagt
sig att sofva, på en viss timma, såsom barn och
gamla pläga göra.
En enda person vakade och arbetade i denna
atmosfer af hvila och sömn.
Uti en fördjupning, eller insvängning af Place
des Precheurs, i andra våningen af ett nytt hus,