framställning å detsamma uppgifna pris, 20 sk. pr E, utgör 30 procent af värdet, en tullbestämmelse, som både i och för sig samt isynnerhet med afseende på denna artikels användande i busslöjden, är så hög, att, om någon förändring i densamma skulle ske, det snarare borde blifva fråga om dess nedsättning, än om dess förhöjning. Innan kommittten lemnar detta ämne, tror den sig böra tillägga, att den ingalunda vill hafva ofvanstående anmärkningar om fabriksväsendet så förstådda, som om den genom dem ville bryta stafven öfver allt slags fabriksdrift här i landet. En sådan tanka hos kommitteen skul!e grunda sig på ett lika stort missförstånd om det rätta, som de göra sig skyldiga till, hvilka gå till den motsatta ytterligheten och vilja hafva alla slags fabrikater alstrade genom inbemsk näringsflit, utan afseende på om de i godhet eller billigt pris stå efter dem, som kunna anskaffas från utlandet. Kommitteen erkänner, att fabriksindustrien ännu står långt efter i detta land och i många afseenden behöfver en yiterligare utveckling. Men hvad kommittcen har velat uttrycka är, att man, i sitt sträfvande till en sådan utveckling, hufvudsakligen bör rigta sin uppmärksamhet på de verksamhetsgrenar, som äro de naturligaste och mest hemmastadda hos oss, och hvartill vi hafva nödiga råämnen och öfriga tillgångar. Regeln om arbetets delning, såvida det skall lyckas och gå raskt ur händerna, eger icke mindre tillämpning på staterna, än på individerna. Liksom den enskilde individen skulle göra sig skyldig till den största dårskap, om han, i tanka att derigenom göra sig oberoende af andra, ville försöka alt genom omedelbart arbete förskaffa sig alla lifvets förnödenheter, så skulle den stat handla icke mindre dåraktigt, som, för att uppnå hvad man så oriktigt kallar sjelfständighet och oberoende af utänningen, kastade sig på allehanda yrken, utan afseende på om de nödiga elementerna och öfriga vilkoren för deras framgång vore för handen, eller icke. Båda parterna skulle skörda föga vinst at ett sådant förfarande, hvaremot båda skulle vinna ofantligt mycket genom att använda sina krafter på det, hvartill naturen hade gifvit hvardera af dem kallelse och ämne. Det isoleringssystem mellan individer och stater, hvartill detta örfaringssätt skulle leda, kan säkert icke vara till mensklighetens gagn, och skulle derjemte, om let kunne användas, göra lifvet i hög grad besvärligt för oss, samt fördyra eiler beröfva oss dess oskyldiga njutningar.