framställning å detsamma uppgifna pris, 20 sk.
pr E, utgör 30 procent af värdet, en tullbestäm-
melse, som både i och för sig samt isynnerhet
med afseende på denna artikels användande i
busslöjden, är så hög, att, om någon förändring
i densamma skulle ske, det snarare borde blifva
fråga om dess nedsättning, än om dess förhöjning.
Innan kommittten lemnar detta ämne, tror den
sig böra tillägga, att den ingalunda vill hafva of-
vanstående anmärkningar om fabriksväsendet så
förstådda, som om den genom dem ville bryta
stafven öfver allt slags fabriksdrift här i landet.
En sådan tanka hos kommitteen skul!e grunda sig
på ett lika stort missförstånd om det rätta, som
de göra sig skyldiga till, hvilka gå till den mot-
satta ytterligheten och vilja hafva alla slags fa-
brikater alstrade genom inbemsk näringsflit, utan
afseende på om de i godhet eller billigt pris stå
efter dem, som kunna anskaffas från utlandet.
Kommitteen erkänner, att fabriksindustrien ännu
står långt efter i detta land och i många afseen-
den behöfver en yiterligare utveckling. Men hvad
kommittcen har velat uttrycka är, att man, i sitt
sträfvande till en sådan utveckling, hufvudsakli-
gen bör rigta sin uppmärksamhet på de verk-
samhetsgrenar, som äro de naturligaste och mest
hemmastadda hos oss, och hvartill vi hafva nö-
diga råämnen och öfriga tillgångar. Regeln om
arbetets delning, såvida det skall lyckas och gå
raskt ur händerna, eger icke mindre tillämpning
på staterna, än på individerna. Liksom den en-
skilde individen skulle göra sig skyldig till den
största dårskap, om han, i tanka att derigenom
göra sig oberoende af andra, ville försöka alt ge-
nom omedelbart arbete förskaffa sig alla lifvets
förnödenheter, så skulle den stat handla icke min-
dre dåraktigt, som, för att uppnå hvad man så
oriktigt kallar sjelfständighet och oberoende af ut-
änningen, kastade sig på allehanda yrken, utan
afseende på om de nödiga elementerna och öfriga
vilkoren för deras framgång vore för handen, el-
ler icke. Båda parterna skulle skörda föga vinst
at ett sådant förfarande, hvaremot båda skulle
vinna ofantligt mycket genom att använda sina
krafter på det, hvartill naturen hade gifvit hvar-
dera af dem kallelse och ämne. Det isolerings-
system mellan individer och stater, hvartill detta
örfaringssätt skulle leda, kan säkert icke vara
till mensklighetens gagn, och skulle derjemte, om
let kunne användas, göra lifvet i hög grad be-
svärligt för oss, samt fördyra eiler beröfva oss
dess oskyldiga njutningar.