———Ä—Ä— —— — — —mhm—m—m8—mq— —— — — MR QVINNAN VID FYRATIO ÅR). I Anatole var frånvarande och återkom icke förr än tvänne dagar derefter. Då han vid sin återkomst alltid så länge som möjligt sökte undvika att sammanträffa med sin hustru, brukade han ofta låta sin vagn följa stora vägen och sjelf genom en lång omväg begifva sig till en port, hvarigenom han obemärkt inkom i parken. Denna gång befann han sig, just då han igenstängde den lilla porten, ansigte mot ansigte med Eugenie, som promenerade i parken, under det hon läste i en bok. Vid hennes åsyn undföll honom en rörelse af öfverraskning. Eugenie stannade förvirrad och darrande. Hon gissade att denna fremling, som på detta sätt inträdde, måste vara herr de Loisy— Förlåt, min fröken, sade Anatole, i det han bugade sig för henne, att jag stört er läsning och er promenad. — Visst icke, min herre, stammade den unga flickan, i det hon kastade en flygtig blick på sin stjuffar. Hennes förvåning, att finna honom så ung och så vacker, var utan tvifvel ganska stor. Sedan tvänne dagar hade hon fruktat för hans närvaro, men vid hans åsyn upphörde denna fruktan. Mildheten i hans blick återgaf henne mod. — Jag väntade mig icke, återtog Anatole med något rörd stämma, en så förtjusande syn. Bebor fröken detta slott? — Min herre, m:me de Loisy har för tvänne dagar sedan låtit mig komma hit, för att med henne tillbringa sommaren. — Så mycket bättre, utropade Anatole; det förut så ledsamma vistandet på detta slott skall genom er närvaro förskönas. Eugenie tackade honom med en blick, full af glädje och behag. Glad att se sig så väl emottagen af den, hvars närvaro hon fruktat, undrade hon huru Ånatole, som var så god och förbindmn ) Se Aftonbl. 37 204.