———Ä—Ä— —— — — —mhm—m—m8—mq— —— — — MR
QVINNAN VID FYRATIO ÅR). I
Anatole var frånvarande och återkom icke förr
än tvänne dagar derefter. Då han vid sin åter-
komst alltid så länge som möjligt sökte undvika
att sammanträffa med sin hustru, brukade han
ofta låta sin vagn följa stora vägen och sjelf ge-
nom en lång omväg begifva sig till en port, hvar-
igenom han obemärkt inkom i parken. Denna
gång befann han sig, just då han igenstängde den
lilla porten, ansigte mot ansigte med Eugenie,
som promenerade i parken, under det hon läste
i en bok. Vid hennes åsyn undföll honom en
rörelse af öfverraskning. Eugenie stannade för-
virrad och darrande. Hon gissade att denna frem-
ling, som på detta sätt inträdde, måste vara herr
de Loisy-
— Förlåt, min fröken, sade Anatole, i det han
bugade sig för henne, att jag stört er läsning och
er promenad.
— Visst icke, min herre, stammade den unga
flickan, i det hon kastade en flygtig blick på sin
stjuffar.
Hennes förvåning, att finna honom så ung och
så vacker, var utan tvifvel ganska stor. Sedan
tvänne dagar hade hon fruktat för hans närvaro,
men vid hans åsyn upphörde denna fruktan.
Mildheten i hans blick återgaf henne mod.
— Jag väntade mig icke, återtog Anatole med
något rörd stämma, en så förtjusande syn. Bebor
fröken detta slott?
— Min herre, m:me de Loisy har för tvänne
dagar sedan låtit mig komma hit, för att med
henne tillbringa sommaren.
— Så mycket bättre, utropade Anatole; det
förut så ledsamma vistandet på detta slott skall
genom er närvaro förskönas.
Eugenie tackade honom med en blick, full af
glädje och behag. Glad att se sig så väl emotta-
gen af den, hvars närvaro hon fruktat, undrade
hon huru Ånatole, som var så god och förbind-
mn
) Se Aftonbl. 37 204.