rater ofta före den famösa krigsrätten hade den god-l heten att besöka mig, utan att nägon anmärkning li emot utrymmet af min bostad af dem blifvit yttrad. Under sådana omständigheter, synes väl grannlagen-: heten hafva fordrat, att man åtminstone underrättat : mig, innan man tillspikade min dörr, och inlade. främmande menniskor i ett rum, der jag hade min! lilla egendom. — Hr M:r behagar kalla denna och öfrige mina uppgifter poetiska. Skulle jag om Hr M:r uttala min öfvertygelse, så blefve den utan tvifvel, att Hr M:r är prosaisk, alldeles grufligt prosaisk, men jag lemnar nu åt hvar och en att döma, om i hans prosa äfven är sanning. Vidare säger Hr Mir, att behofvet påkallade begagnandet af detta yttre rum. Låtom oss nu undersöka denna nya nppgift. De tjenstgörande konduktörerne voro detta år 7, så vidt mitt minne ej sviker. Enligt reglementet skola af dem 2 bo tillsammans i ett rum. Behofvet var således 4 underofficersrum. Tillgången var följande: i fortifikationshuset ewt rum på nedra botien, och tvänne på vinden; vid tegelbruket ett; innanför det omtvistade mitt yttre rum, ett; ofvanpå i samma hus 2 rum; i nya sjukhuset ett stort antal lediga rum, hvilka, då de sjuke dit inflyttade, kunde remplaceras af de i gamla läkarebostället Mosskärr, efter läkare, apotekare och -mathållerska ledigblifne rum. Dessa ligga väl utom vallarne, men som de privata arbetare fästningen årligen förhyrer, jemte fästningens byggmästare, der äro bosatte, så hade med lika lätthet underofficerare der kunnat bo. I ett sådant öfverflöd af rum, måste väl hvar och en medgifva, att det fick utseende af en hatfull demonstration, att inqvartera 4 underofficerare i en sjuklings närhet och i det af honom möblerade rum, och detta utan ringaste tillsägelse. Som herr M:r yttrat någon åhåga, att känna phu-! ru olika löften och förhoppningar gestaltat sig, är jag villig att gå tillhanda med följande upplysning. Då herr kapt. K. meddelade mig, att jag från tjensten vore entledigad, uppsade han mig på samma gång de rum jag då bebodde, och erbjöd mig i vederlag antingen att flytta till nya sjukhuset, till vär dshuset eller till gamla läkarebostället. Jag bör kanske rättare säga, att han erbjöd mig det sednare, och beviljade min begäran om ett af de två förstnämnde ställena till bostad. Några dagar derefter iät herr K. genom ett bud underrätta mig, att rummen i sjukhuset ej mer stodo till min disposition. Jag fick sedermera äfven afslag å värdshusrummen. Det återstod således endast bostället Mosskärr. Men här kunde jag icke bo, emedan der finns intet af hvad jag behöfver; måt, tvätt, bref, medikamenter, allt måste dit hemtes, utan att der på samma gång är tillfälle att få någon annan budbärare, än min enda domestik, hvilken jag, såsom jemnt sängliggande, ej kan umbära. Jag försökte derföre att hyra mig rum vid Rödesunds marknadsplats, men då detta misslyckades, tillskref jag ingeniörbefälet, att jag nu, sedan ingen utväg gafs för mig att skaffa mig bostad, öfverlemnade mig åt dess godtfinnande. Jag fick härpå aldrig något annat svar, än att man meddelade mig en order från herr öfverste Meijer, att det hus der jag bodde, utan afseende på mitt sjukdomsförhållande, skulle repareras, hvilket äfven verkstäldes, och man skulle äfven i min sängkammare hafva nedrifvit tak och väggar, om ej hr major Bergenstiråle, med några andra barmhertige menniskor, räddat mig härifrån och för egna medel förhyrt min nuvarande bostad. Hr M:r har framställt ett par skrifvelser till Konungen, af det innehåll, att man skulle förmoda att hr M:r andats idel ömhet för mig; men sedan chefsembetet för ingeniörkorpsen) i bref till mig förklarat, att hos ingen fond utom fästningsfonden vore tillgång att tilldela mig något understöd, och att en fråga öfver detta ämne skulle ohjelpligen förfalla, så kunde herr M:r sedan tryggt proponera hvilken summa som helst till mitt bästa, och då han förut var öfvertygad att sådant aldrig kunde lyckas, så är den mensklighet och det deltagande dessa skrifvelser uttrycka, af en färgläggning, som ingalunda gör herr: M:rs karakter någon heder. Att allt detta således blott är pappersparad, styrkes dessutom af efter stående: Herr Mir säger, att hans underd. skrifvelse til Hans Maj:t icke heller, såsom jag falskeligen skall hafva uppgifvit, innehåller någon gjord anhållan att mitt förordnande som sjukhusläkare finge upphöra och ett lämpligt arfvode anslås. Jag grundade detta mitt påstående på Kongl. Moj:ts nådiga skrifvelse til befälhafvaren för ingeniörkorpsen af den 24 Januar 4845, den jag dock blott i afskrift eger och deri föl jande ord förekomma: — — — — hafven J i un derdånighet hemställt, att vi måtte i nåder tillägg: den på Carlsborg verkeligen tjenstgörande sjukhusiä karen de inkomster som denna tjenst tillhöra, sam tur och befordringsrätt lika med bataljonsläkare, äf vensom vi, med afseende på det nit och den skick lighet, hvarmed doktor M. i 7 års tid besörjt lä karevården vid Carlsborg innan han träffades af den na sjukdom, som ännu båller honom vid sängen måtte i nåder hugna honom med den aflöning a A86 rdr 32 sk. b:ko ete., — — Om icke här är ut tryckt en önskan, att mitt förordnande måtte upp höra, mina inkomster åt en annan anslås och et — ) Eller rättare herr generalen Lefrån. fe —