rater ofta före den famösa krigsrätten hade den god-l
heten att besöka mig, utan att nägon anmärkning li
emot utrymmet af min bostad af dem blifvit yttrad.
Under sådana omständigheter, synes väl grannlagen-:
heten hafva fordrat, att man åtminstone underrättat :
mig, innan man tillspikade min dörr, och inlade.
främmande menniskor i ett rum, der jag hade min!
lilla egendom. — Hr M:r behagar kalla denna och
öfrige mina uppgifter poetiska. Skulle jag om Hr
M:r uttala min öfvertygelse, så blefve den utan tvif-
vel, att Hr M:r är prosaisk, alldeles grufligt prosaisk,
men jag lemnar nu åt hvar och en att döma, om i
hans prosa äfven är sanning. Vidare säger Hr Mir,
att behofvet påkallade begagnandet af detta yttre
rum. Låtom oss nu undersöka denna nya nppgift.
De tjenstgörande konduktörerne voro detta år 7,
så vidt mitt minne ej sviker. Enligt reglementet
skola af dem 2 bo tillsammans i ett rum. Behofvet
var således 4 underofficersrum. Tillgången var föl-
jande: i fortifikationshuset ewt rum på nedra bot-
ien, och tvänne på vinden; vid tegelbruket ett; in-
nanför det omtvistade mitt yttre rum, ett; ofvanpå
i samma hus 2 rum; i nya sjukhuset ett stort antal
lediga rum, hvilka, då de sjuke dit inflyttade, kunde
remplaceras af de i gamla läkarebostället Mosskärr,
efter läkare, apotekare och -mathållerska ledigblifne
rum. Dessa ligga väl utom vallarne, men som de
privata arbetare fästningen årligen förhyrer, jemte
fästningens byggmästare, der äro bosatte, så hade
med lika lätthet underofficerare der kunnat bo. I
ett sådant öfverflöd af rum, måste väl hvar och en
medgifva, att det fick utseende af en hatfull demon-
stration, att inqvartera 4 underofficerare i en sjuk-
lings närhet och i det af honom möblerade rum, och
detta utan ringaste tillsägelse.
Som herr M:r yttrat någon åhåga, att känna phu-!
ru olika löften och förhoppningar gestaltat sig, är
jag villig att gå tillhanda med följande upplysning.
Då herr kapt. K. meddelade mig, att jag från tjen-
sten vore entledigad, uppsade han mig på samma
gång de rum jag då bebodde, och erbjöd mig i ve-
derlag antingen att flytta till nya sjukhuset, till vär ds-
huset eller till gamla läkarebostället. Jag bör kan-
ske rättare säga, att han erbjöd mig det sednare,
och beviljade min begäran om ett af de två först-
nämnde ställena till bostad. Några dagar derefter iät
herr K. genom ett bud underrätta mig, att rummen
i sjukhuset ej mer stodo till min disposition. Jag
fick sedermera äfven afslag å värdshusrummen. Det
återstod således endast bostället Mosskärr. Men här
kunde jag icke bo, emedan der finns intet af hvad
jag behöfver; måt, tvätt, bref, medikamenter, allt
måste dit hemtes, utan att der på samma gång är
tillfälle att få någon annan budbärare, än min enda
domestik, hvilken jag, såsom jemnt sängliggande, ej
kan umbära. Jag försökte derföre att hyra mig rum
vid Rödesunds marknadsplats, men då detta misslyc-
kades, tillskref jag ingeniörbefälet, att jag nu, sedan
ingen utväg gafs för mig att skaffa mig bostad, öf-
verlemnade mig åt dess godtfinnande. Jag fick här-
på aldrig något annat svar, än att man meddelade
mig en order från herr öfverste Meijer, att det hus
der jag bodde, utan afseende på mitt sjukdomsför-
hållande, skulle repareras, hvilket äfven verkstäldes,
och man skulle äfven i min sängkammare hafva ned-
rifvit tak och väggar, om ej hr major Bergenstiråle,
med några andra barmhertige menniskor, räddat mig
härifrån och för egna medel förhyrt min nuvarande
bostad.
Hr M:r har framställt ett par skrifvelser till Ko-
nungen, af det innehåll, att man skulle förmoda att
hr M:r andats idel ömhet för mig; men sedan chefs-
embetet för ingeniörkorpsen) i bref till mig förkla-
rat, att hos ingen fond utom fästningsfonden vore
tillgång att tilldela mig något understöd, och att en
fråga öfver detta ämne skulle ohjelpligen förfalla, så
kunde herr M:r sedan tryggt proponera hvilken sum-
ma som helst till mitt bästa, och då han förut var
öfvertygad att sådant aldrig kunde lyckas, så är den
mensklighet och det deltagande dessa skrifvelser ut-
trycka, af en färgläggning, som ingalunda gör herr:
M:rs karakter någon heder. Att allt detta således
blott är pappersparad, styrkes dessutom af efter
stående:
Herr Mir säger, att hans underd. skrifvelse til
Hans Maj:t icke heller, såsom jag falskeligen skall
hafva uppgifvit, innehåller någon gjord anhållan att
mitt förordnande som sjukhusläkare finge upphöra
och ett lämpligt arfvode anslås. Jag grundade detta
mitt påstående på Kongl. Moj:ts nådiga skrifvelse til
befälhafvaren för ingeniörkorpsen af den 24 Januar
4845, den jag dock blott i afskrift eger och deri föl
jande ord förekomma: — — — — hafven J i un
derdånighet hemställt, att vi måtte i nåder tillägg:
den på Carlsborg verkeligen tjenstgörande sjukhusiä
karen de inkomster som denna tjenst tillhöra, sam
tur och befordringsrätt lika med bataljonsläkare, äf
vensom vi, med afseende på det nit och den skick
lighet, hvarmed doktor M. i 7 års tid besörjt lä
karevården vid Carlsborg innan han träffades af den
na sjukdom, som ännu båller honom vid sängen
måtte i nåder hugna honom med den aflöning a
A86 rdr 32 sk. b:ko ete., — — Om icke här är ut
tryckt en önskan, att mitt förordnande måtte upp
höra, mina inkomster åt en annan anslås och et
—
) Eller rättare herr generalen Lefrån.
fe —