uti södra Frankrike äro kände under namn af Ballochans. Hvem kände hemligheterna vid dessa nattliga orgier och hvem kunde annat än fasa vid underrältelsev, att Anatole kastat sig uti denna afgrund? M:me de Loisy hände snart alla svartsjukans plågor förena sig med skammen att vara ölvergifven. Hon nedlät sig till att låta sin man spioneras af betjeningen; men slutligen, otålig att icke erhålla säkra underrättelser, anlade bon karlkläder och följde under denna förklädnad såsom en skugga den trolöse, som flydde henne. Gud allena känner allt hvad denna qvinna led, huiu många dagar hon tillbragte uti ett rum, derifrån hon kunde se in uti Anatoles, och huru många kalla och dystra nätier som förflöto, under det hon, stödd emot muren af hans hotel, afvaktade timman då han återkom, för att utforska om ban var ensam; derefter, sedan hon hört honom ut!dela befallning om hemresan, kastade hon sig i sin vagn och återkom kanske en fjerdedels timma före honom till slottet, der hon atkastade sin förklädnad och visade sis sn ican blek, med vanställda anletedrag oca försritna ögon. Anklagande sig sjelf, bortvände bun då sorgligt bufvua lindra den smärta han förorsakat, men saknade mod ati nu öfvertaga den rol, som förut varit honom så lätt Han älskade icke mer Hermanda, och föga fatta des att hans kallsinnighet förbytt sig i afsky. Då voro begge olyckliga. M:me de Loisy kunde icke längre uthärda detla plågsamma lif. Förtviflad, tillintetcjord, började hon att tänka på sin dotter. Hon sade till sig sjelf, att om hon iade sitt barn hos sig, så ögde hon i och med detsamma en tiligifven vän, som skulle aftorka hennes tårar, utan att derför förebrå henne, dessutom skulle detta barn sprida litet lif och munterhet uti hennes så sorgliga hemvist. Hon skref derföre efter Eugenie, och några dagar derefter glömde hon i sin dotters armar hela sitt lidande.