uti södra Frankrike äro kände under namn af
Ballochans. Hvem kände hemligheterna vid dessa
nattliga orgier och hvem kunde annat än fasa
vid underrältelsev, att Anatole kastat sig uti denna
afgrund? M:me de Loisy hände snart alla svart-
sjukans plågor förena sig med skammen att vara
ölvergifven. Hon nedlät sig till att låta sin man
spioneras af betjeningen; men slutligen, otålig att
icke erhålla säkra underrättelser, anlade bon karl-
kläder och följde under denna förklädnad såsom
en skugga den trolöse, som flydde henne. Gud
allena känner allt hvad denna qvinna led, huiu
många dagar hon tillbragte uti ett rum, derifrån
hon kunde se in uti Anatoles, och huru många
kalla och dystra nätier som förflöto, under det
hon, stödd emot muren af hans hotel, afvaktade
timman då han återkom, för att utforska om ban
var ensam; derefter, sedan hon hört honom ut!-
dela befallning om hemresan, kastade hon sig i
sin vagn och återkom kanske en fjerdedels timma
före honom till slottet, der hon atkastade sin för-
klädnad och visade sis sn ican blek, med
vanställda anletedrag oca försritna ögon. Ankla-
gande sig sjelf, bortvände bun då sorgligt bufvu-
a lindra den
smärta han förorsakat, men saknade mod ati nu
öfvertaga den rol, som förut varit honom så lätt
Han älskade icke mer Hermanda, och föga fatta
des att hans kallsinnighet förbytt sig i afsky. Då
voro begge olyckliga.
M:me de Loisy kunde icke längre uthärda detla
plågsamma lif. Förtviflad, tillintetcjord, började
hon att tänka på sin dotter. Hon sade till sig
sjelf, att om hon iade sitt barn hos sig, så ögde
hon i och med detsamma en tiligifven vän, som
skulle aftorka hennes tårar, utan att derför fö-
rebrå henne, dessutom skulle detta barn sprida
litet lif och munterhet uti hennes så sorgliga
hemvist. Hon skref derföre efter Eugenie, och
några dagar derefter glömde hon i sin dotters
armar hela sitt lidande.