deck icke uppgifvits; samt att det af flere skäl vore betänvklist att för mindre förseelser från regemerterne skilja friska och kanske i sina bästa år verande män, samt dymedelst för dem stänga ulsig!erne till framtida utkomst, och fortfarande uti deras valda leinadsyrke. Öfver styrelsens berörde underdiniga hemställan hafva undeird. utlåtanden blifvit afgilna ej allenast at just tiekanslers-embetet utan äfven aff. d. genera: tanterne för armöen och flottan, samt at E. K. M. krigshofrätt, af hvilka underd. utlåt :.ndeu -hufvudsakligen inbemtas, att justitiekansle.s-embe et vid jemförelse af de uti 14 kap. 7 S krigsartiklarne, 22 och 23 SS af kgl. förOrdningen d. 29 Juni 49855 och kyl. kungörelsen d. 2 Juni 4837 förekomne stadgande funnit den utstrukne karlens rättighet att föra klagan öfver E. K. M. befallningshafvavdes beslut i fråga om hans försändsnde till och tden för bans qvarstannanrde vid pisnierkorpsen redan vara bestämd, så att något vidare stadgande i den delen syntes justiuieXnslers-embetet ieke vara af behofvet påkaliadt; — att f. d. generaiadjutanterne för armen och flottån ansett den regementscheferne tilikomimavde rättigheten att ur rullorne utstryka manskap vara högst bolöflig, för bibehållande god militäranda bos truppen och författu:s föreskrifter i nämnde af eeude tillfyllestgörande till förekommande af missbruk, helst någon sådan uistrykning icke egde rum förr, än den felaktiges förbå: lande blifvit vid ma orsförhör undersökt samt att E. K. M. krisshofrätt, instämmande i styrelsens åsigt om nödvändigheten deraf, alt största varsamhet i afseende på manskaps ulstrykande ur regementerr ruilor iabttages, anseti någon ytterl bestämmelse om de förseelser, för hvilka sådan utstrykning kunde ega rum, icke erford vilkoren derför uti ofvan åberopade fö i voro besiimda, så att den, som ifrån rulorne lefve utstruken skuvlie bafva ej ailenast utmirkt sig för bderligte, sturskhet och ojpålitligt uppförande, utav ock derföre undergålt flere bestraffningar utan att deraf låta sig rätia. Till de förseelser, som brrättigsde till imanskops utstrykande ur raäliorne, borde väl, et r krigsbofrättens åsigt räknas snatieribrott, när den felaktige blifvit derföre evdra gå tilltalad och dömd, mer deremot icke första resen rymning och olofligt undanbållande från tjeostgöring med de flere uti 3 I al kgl. eirkuläret d. 26 Nov. 1842 uppräknade förseelser, för hvilka, såsom varande af ren militärisk egenskap, straff uu krigslagarna voro bestämda; hvarutöfver något tillägg e syntes böra ega rum; och har kri bolrätten, efter hvars åsigt rättigheten att bestämma om manskaps utstrykande ur rullerne ej borde ifrån regementsceneferne på annen myndighet öfverflyttas, icke funnit nåcot serskildt stadgande om den utstrukne soldatens besvärsrätt vara af behofvet påkalladt, enär det vore uti krigsartiklarne föreskrifvet, att den till extrajudiciel bestraffning dömde egde rättighet att erbålla målets pröfning af domaren; hvarförutan krigshofrätten på grund deraf att E. EK. M. genom nidigt bref af den 8 Sept. 1822, såsom allmänt lande grundsats förklarat det vara oförenligt med den anda, hvaraf krigsmannen bör lifvas, det någon kunde dömas till krigstjenst såsom straff, trott pionierkorpsen böra anses vara en militörkorps, och ieke en straffinrättning. Sedan dessa underdåniga utlåtanden afgåfvos, har förändring uti föreskrifterna rörande detta ämne i så måtto egt rum, att E. K. M. dels uti 2 I af det under d. B Aug. 2842 för kronoarbetskorpsen utfärdade nådiga reglemente stadgat, att fjerde elier s. k. soldatklassen af samma korps skulle sammansättas af sådana enligt XI kap. 7 S i krigsartiklarne utur rullorca utstrukne soldater, som vid pionierkorpsen voro för viss bestämd tid anställde, eller blefyo å!agde att med allmänt arbete uttjena deras vid värfvadt regemente ingångna kapitulation, dels ock, genom nidigt erkulärbref af samma dag förordnat, att tiden för sådana personers hållande till allmänt arbete, bvilke derefter på grund af nämnde lagrum från regementerne till K. AM. befallningshafvande öfverlemnades, borde af nämnde embetsmyndigheter bestämmas lika med deras återstående kapitulation. Styrelsen, som i noga öfvervägande tagit hvad i afseende på denna fråga sålunda förekommit, får i anledning deraf underd. förklara, att, då grunden för åtgärden, att ur regementernes rullor felaktigt manskap afföra enligt K. M. nådiga föreskrift bör bemtas från stadgandet uti XI kap. 7 af krigsartiklarne, det vill synas, som borde den förmån hvilken genom samma stadgande blifvit den felande tillagd, äfven få komma honom till godo, hvilket för närvarande likväl ej a NV