fallningshafvande i det län, der resan slutar och att nämnden i den socken, der den förpassade imnar stanna, om dess ankomst genom E. K. M:s sistnämde befallningshafvandes försorg skyndsamt underrättas; varandes dertill stadganden i enlighet med dessa åsigter uti författningens 27 af styrelsen föreslagne. Hvad i afseende på passlöse personer enligt styrelsens åsigt iakttagas bör, har blifvit föreslasit i 28 . — Ar den passlöse icke välkänd, bör ban nämligen efter styrelsens förmenande genast öfverlemnas till sockennämnden eller E. K. M:s befallningsbafvande, för att med honom förfara i enlighet med den föreslagne författningens föreskrifter. Om den passlöse åter är okänd och vägrar uppgifva namn, födelseort och lefnadsomständigheter, eller derom lemnar osann uppgift och rätta förhållandet ej kan utredas, så har styrelsen ansett sådan person böra, på sätt 4 uti E. K. M:s nådiga förordning af d. 29 Juni 1833 för enahanda fall stadgar, insättas i enskildt fängelserum, och så vidt ske kan, derstädes till nyttig sysselsättning hållas, intill dess han tillförlitligen känd blifver. — Till undvikande af onödig fångtransport och dermed förenade kostnader, har styrelsen ansett sådan person ej böra i nämnde ändamål afsändas till allmän arbetsinrättning, i annat fall, än då tillgång saknades på enskildt rum till personens förvarande uti allmänt fängelse inom länet; — hvarjemte styrelsen, enligt hvars här ofvan tillkännagilna åsigt, den som ej uppnått 13 års ålder, icke bör kunna till allmänt arbete dömas, i öfverensstämmelse härmed föreslagit, att, derest den, som ej kan förmås att om sig lemna tillförlitliga upplysningar, synes vara minderårig, sådan person bör försändas till den anstalt eller inrättning för vanvårdade barn, som i författningens 42 omnämnes. Då det utan tvifvel jemväl är af stor vigt, att de för allmänna säkerheten vådliga personer,som bereda sig tillfälle att rymma, må varda så skyndsamt som möjligt åter ertappade, har styrelsen, till underlättande af autoriteternes bemödande härutinnan, ansett det vara nödigt att en viss belöning bestämdes för den, som griper och till socknenämnd eller vederbörande kronobetjent aflemnar förrymd vådlig person, och har styrelsen, på sätt 29 S uti den föreslagne författningen utvisar, trott denna belöning, i förhållande till den större eller mindre våda för allmänna säkerheten, som af den rymde kan vara att befaras, lämpliven böra bestämmas till 4 rdr 32 sk. om den rymde ej var till arbete dömd, eller till 3 rdr 16 sk. om rymmaren var dömd till länets arbetshus, och till 6 rdr 32 sk., allt banko, om han var dömd till allmänt arbete. Denna belöning anser styrelsen böra förskottsvis utbetalas af E. K. M:s befallningshafvande i det län, der rymmaren .gripes, så snart E. K. M:s befallningsbafvande prölvat hvem som är till erhållande deraf berättigad, men sedermera godtgöras af den rymdes tillgångar. : Ehuru det visserligen synes ligga i sakens natur, att allt hvad genom den ifrågavarande författningen kan varda E. K. M:s befallningshafvande till iakttagande anbefaldt, äfven bör lända öfverståthållareembetet till efterrättelse, har styrelrelsen likväl, till förekommande af all tvekan i delta afseende, stadgande härom i 30 intaget. (Slutet följer.)