fallningshafvande i det län, der resan slutar och
att nämnden i den socken, der den förpassade
imnar stanna, om dess ankomst genom E. K. M:s
sistnämde befallningshafvandes försorg skyndsamt
underrättas; varandes dertill stadganden i enlighet
med dessa åsigter uti författningens 27 af sty-
relsen föreslagne.
Hvad i afseende på passlöse personer enligt
styrelsens åsigt iakttagas bör, har blifvit föresla-
sit i 28 . — Ar den passlöse icke välkänd, bör
ban nämligen efter styrelsens förmenande genast
öfverlemnas till sockennämnden eller E. K. M:s
befallningsbafvande, för att med honom förfara i
enlighet med den föreslagne författningens före-
skrifter. Om den passlöse åter är okänd och
vägrar uppgifva namn, födelseort och lefnadsom-
ständigheter, eller derom lemnar osann uppgift
och rätta förhållandet ej kan utredas, så har sty-
relsen ansett sådan person böra, på sätt 4 uti
E. K. M:s nådiga förordning af d. 29 Juni 1833
för enahanda fall stadgar, insättas i enskildt fän-
gelserum, och så vidt ske kan, derstädes till nyttig
sysselsättning hållas, intill dess han tillförlitligen
känd blifver. — Till undvikande af onödig fång-
transport och dermed förenade kostnader, har
styrelsen ansett sådan person ej böra i nämnde
ändamål afsändas till allmän arbetsinrättning, i
annat fall, än då tillgång saknades på enskildt rum
till personens förvarande uti allmänt fängelse in-
om länet; — hvarjemte styrelsen, enligt hvars
här ofvan tillkännagilna åsigt, den som ej uppnått
13 års ålder, icke bör kunna till allmänt arbete
dömas, i öfverensstämmelse härmed föreslagit, att,
derest den, som ej kan förmås att om sig lemna
tillförlitliga upplysningar, synes vara minderårig,
sådan person bör försändas till den anstalt eller
inrättning för vanvårdade barn, som i författnin-
gens 42 omnämnes.
Då det utan tvifvel jemväl är af stor vigt, att
de för allmänna säkerheten vådliga personer,som
bereda sig tillfälle att rymma, må varda så skynd-
samt som möjligt åter ertappade, har styrelsen,
till underlättande af autoriteternes bemödande
härutinnan, ansett det vara nödigt att en viss be-
löning bestämdes för den, som griper och till
socknenämnd eller vederbörande kronobetjent af-
lemnar förrymd vådlig person, och har styrelsen,
på sätt 29 S uti den föreslagne författningen ut-
visar, trott denna belöning, i förhållande till den
större eller mindre våda för allmänna säkerheten,
som af den rymde kan vara att befaras, lämpli-
ven böra bestämmas till 4 rdr 32 sk. om den
rymde ej var till arbete dömd, eller till 3 rdr
16 sk. om rymmaren var dömd till länets ar-
betshus, och till 6 rdr 32 sk., allt banko, om
han var dömd till allmänt arbete. Denna belö-
ning anser styrelsen böra förskottsvis utbetalas
af E. K. M:s befallningshafvande i det län, der
rymmaren .gripes, så snart E. K. M:s befallnings-
bafvande prölvat hvem som är till erhållande
deraf berättigad, men sedermera godtgöras af den
rymdes tillgångar. :
Ehuru det visserligen synes ligga i sakens na-
tur, att allt hvad genom den ifrågavarande för-
fattningen kan varda E. K. M:s befallningshafvan-
de till iakttagande anbefaldt, äfven bör lända öf-
verståthållareembetet till efterrättelse, har styrel-
relsen likväl, till förekommande af all tvekan i
delta afseende, stadgande härom i 30 intaget.
(Slutet följer.)
