Slutligen har styrelsen ansett den ifrågavaran-
1e författningen jemväl böra innehålla bestämda
öreskrifter angående för allmänna säkerheten våd-
ige personers förpassning, helst ändamålet med
lenna författning, att minska antalet af så beskaf-
jade personer och att upprältbålla ordning inom
samhället, icke torde kunna vinnas, utan ett nog-
orannt iakttagande af dessa föreskrifter.
Ehuru styrelsen ansett allmänna säkerheten for-
dra, att vådlig person i allmänhet ej förpassas
utom orten, dit personen hörer, har styrelsen bk-
väl trott det kunna tillåtas sådan person att uti
angeläget ärende begifva sig till nästgränsande
socken, då socknenämnds skriftliga tillstånd der-
till erhållits, men att sådan person ej må begifva
sig längre, utan att vara försedd med behörigt
resepass, hvilket dock efter styrelsens åsigt ej må
den vådlige tilldelas i annat ändamål, än att an-
lingen begifva sig till den socken personen tillhör,
eller för att emottaga erbjuden tjenst hos välkänd
och pålitlig busbonde, utom densamma, eller uti
något annat för den förpassades välfärd angeläget
irende, hvars vigt först bör af E. K. M:s befall-
ningshafvande pröfvas och godkännas; hvarförutar
styrelsen ansett den vådlige, för att i sistnämnde
tvänne fall kunna erhålla resepass, böra ega så
väl nödiga kläder, som ock de för vandringen er-
forderlige underhållsmedlen, efter beräkning af 4
sk. b:ko milen och att vederbörandes bevis här-
om skall hos E. K. M:s befallningshafvande före:
tes innan resepass utfärdas. Vidare har styrelsen
trolt försigtigbeten och allmänna säkerheten dess-
utom fordra, att resepassen för ifrågavarande per-
soner, jemte de i passförfattningarne föreskrifne
upplysningar om personens ålder och utseende m
m., innehålla bestämd föreskrift ej allenast om
den väg som skall följas till närmaste stad, utan
äfven om dagen när den förpassade bör der in-
träffa och passet uppvisa hos stadens polisautori-
tet, som meddelar enahanda föreskrift för van-
dringen till nästa stad, och att på samma sätt
förfares, till dess den förpassade ankommit till
förpassningsorten, samt att den autoritet, som
meddelar vådlig person resepass, genast öfversän-
ler ett dubbelt exemplar deraf till Kgl. M:s be-