Slutligen har styrelsen ansett den ifrågavaran1e författningen jemväl böra innehålla bestämda öreskrifter angående för allmänna säkerheten vådige personers förpassning, helst ändamålet med lenna författning, att minska antalet af så beskafjade personer och att upprältbålla ordning inom samhället, icke torde kunna vinnas, utan ett nogorannt iakttagande af dessa föreskrifter. Ehuru styrelsen ansett allmänna säkerheten fordra, att vådlig person i allmänhet ej förpassas utom orten, dit personen hörer, har styrelsen bkväl trott det kunna tillåtas sådan person att uti angeläget ärende begifva sig till nästgränsande socken, då socknenämnds skriftliga tillstånd dertill erhållits, men att sådan person ej må begifva sig längre, utan att vara försedd med behörigt resepass, hvilket dock efter styrelsens åsigt ej må den vådlige tilldelas i annat ändamål, än att anlingen begifva sig till den socken personen tillhör, eller för att emottaga erbjuden tjenst hos välkänd och pålitlig busbonde, utom densamma, eller uti något annat för den förpassades välfärd angeläget irende, hvars vigt först bör af E. K. M:s befallningshafvande pröfvas och godkännas; hvarförutar styrelsen ansett den vådlige, för att i sistnämnde tvänne fall kunna erhålla resepass, böra ega så väl nödiga kläder, som ock de för vandringen erforderlige underhållsmedlen, efter beräkning af 4 sk. b:ko milen och att vederbörandes bevis härom skall hos E. K. M:s befallningshafvande före: tes innan resepass utfärdas. Vidare har styrelsen trolt försigtigbeten och allmänna säkerheten dessutom fordra, att resepassen för ifrågavarande personer, jemte de i passförfattningarne föreskrifne upplysningar om personens ålder och utseende m m., innehålla bestämd föreskrift ej allenast om den väg som skall följas till närmaste stad, utan äfven om dagen när den förpassade bör der inträffa och passet uppvisa hos stadens polisautoritet, som meddelar enahanda föreskrift för vandringen till nästa stad, och att på samma sätt förfares, till dess den förpassade ankommit till förpassningsorten, samt att den autoritet, som meddelar vådlig person resepass, genast öfversänler ett dubbelt exemplar deraf till Kgl. M:s be