FÅNGVÅRDS-STYRELSENS UTLÅTANDE MED FÖRSLAG TILL FÖRORDNING HURU MED FÖR ALLMÄNNA SÄKERHETEN VÅDLIGA PERSONER FÖRHÅLLAS BÖR. (Forts. fr. gårdagsb!.) Enligt 48 af förslaget skall den, som ifrån arbetshus eller allmänt arbete frigifves, alltid återgå till den socken, han jemlikt 3 S tillhör, derest ej annan socken medgifver honom rättighet att der inflytta. Genom detta stadgande försvinner ej allenast all tvekan i afseende på den frigifnes rätta förpassningsort, utan äfven all anledning till fruktan hos den frigifne, att vid framkomsten blifva tillbakastött, eller omildt behandlad, helst hvarje socken, som en frigifven person tillhör, hädanefter ej allenast blifver pligtig, utan äfven måste finna det vara med sin egen fördel förenligt att förhjelpa den frigifne till nyttig verksamhet så alt han snart må blifva i tillfälle att sjelf kunna ärligen sig försörja. Att de personer, hvilka i brist af laga försvar blifvit dömda till allmänt arbete på obestämd tid, och ännu ej fått viss arbetstid för sig utsatt, jemväl komma i åtnjutande af en sådan förmån, är utan tvifvel en af rättvisans oeftergifligaste fordringar; och då en stor del försvarslöse personer redan erhållit bestämd arbetstid vid deras anställning till t.enstgöring vid kronoarbetskorpsen, har styrelsen ansett lämpligast vara, att arbetstiden äfven för öfrige försvarslöse personer, i öfverensstämmelse med de uti E. K. M. ofvanberörde nåd. bref af d. 8 Aug. 1842, för kronoarbetskarlarne stadgade grunder, på sätt uti mom. 4 af 49 framställdt blifvit, varder af styrelsen bestämd till två år för den, som icke blifvit straffad för stöld eller ej mer än en gång undergått straff för sådant brott, till tre år för den, som undergått straff för andra resan stöld samt till fyra år för den, som lidit straff för tredje resan sådan förbrytelse; och har styrelsen, för att å ena sidan söka förskaffa ofvannämnde personer likartade rättigheter, med de, hvilka enligt denna författning tilläggas dem, som anses för allmänna säkerheten vådlige, men å andra sidan betrygga samhället för de faror, som af ett större antal så beskaffade personers samtidiga frigifning tilläfventyrs kunde uppstå, vidare uti de följande mom. af samma föreslagit dels att den arbetstid, som sålunda för dessa personer varder bestämd, måtte få beräknas från den dag då den ifrågavarande författningen blifver till efterlefnad gällande, med åliggande för styrelsen att tillse, det nödig försigtighet iakttages genom lämplig mellantid för hvar och en sådan persons frigifning; dels att ordningen uti hvilken ifrågavarande personer böra frigifvas bestämmes efter deras ådagalagde välförhållande och längre eller kortare vistande vid allmän arbetsinrättning; samt att hvad uti 45 Y 3 mom. och 47 I stadgadt blifvit angående den bestämda arbetstidens beräkning samt förlängning eller förkortning af densamma, äfven bör lända till efterrättelse i afseende på dem, som då den föreslagna författningen kungöres redan äro, i brist af laga försvar, till allmänt arbete dömde eller till kronoarbetskorpsen försände. Då för den nu underd. föreslagne författningens tillämpning nödigt är, att ett arbetshus inom hvarje län finnes, der för allmänna säkerheten vådliga personer kunna till arbete hållas, har styrelsen uti 20 föreslagit, att dessa arbetshus, bekostade af länets medel, skola vara till begagnande färdige sednast vid början af år 1847. Angående den inre organisationen af dessa arbetsbus, har styrelsen ej trott någon föreskrift böra i denna författning lemnas, helst beskaffenheten af nämnde organisation torde böra lämpas efter olika förhållanden inom serskilde provinser; men då det är af stor vigt, att socken icke må finna med sin fördel förenligt, att till arbetshus eller allmänt arbete anmäla någon, som ej genom sitt uppförande dertill gjort sig förfallen, har styrelsen, såsom säkraste medlet att sådant förekomma, föreslagit att den socken, som anmäler vådlig person att varda dömd till länets arbetsbus eller allmänt arbete, skall lemna bidrag till bestridande af underhållskostnaden; dock har styrelsen, på det icke, eller å andra sidan alltför stora svårigheter må ligga i vägen för sådane personers antagande å arbetshusen eller anställande vid allmänt arbete, som dertill verkligen gjort sig förfallne, enligt hvad nyssnämnde och nästföljande S8 utvisa, ansett detta bidrag ej böra bestämmas högre för den som dömes till länets arbetshus, än till en-tredjedel af det belopp för hvilket, enligt hvad arbetshusets sednast afslutade hufvudbok utvisar, godtgörelse ej erhålles genom det af den der intagnes förrättade arbete, samt för den till allmänt arbete dömda, än till 4 rdr 46 sk. b:ko i månaden; till hvilket sistnämnde belopp styrelsen jemväl föreslagit, att socknen, intill dess Sr EEE ONE tränod af mängden. Kohlhaas måste fortsätta sin