Om det å ena sidan är samhällets rättighet att ställa den, som genom sin brottslighet eller osedliga vandel visat sig vara för detsammas säkerhet vådlig, under nödig uppsigt, synes det dock å andra sidan vara den vådlig förklarades rättighet, att efter en längre tids oafbrutet iakttaget välförhållande varda ifrån en sådan serskild uppsigt befriade, och då, enligt E. K. M:ts nådiga förordning af d. 20 Januari 4779 en preskriptionstid af 2:ne år är stadgad för mindre förbrytelsers åtalande, efter hvilken tids förlopp desamme således böra lemnas åt glömskan, har styrelsen ansett att under nämnde tidrymd oafbrutet ådagalagdt oklanderligt uppförande, jemväl böra berättiga den vådlig förklarade att ej längre såsom sådan anses, hvarom stadgandet uti 2 mom. af förslaget intagits. (Forts. följer.)