nom deras föregående brottsliga vandel och dels genom deras osedliga eller lättjefulla lefnadssätt gifvit grundade anledningar till den farhågan, att de genom ett fortsatt ohejdadt framgående på samma bana skola störa det allmänna rättstillståndet, har styrelsen trott det vara socknens rättighet och pligt att ställa dem under tillsyn och ledning af någon bland dess aktningsvärda medlemmar. I afseende på andra frågan, eller åt hvem den ifrågavarande uppsigten bör anförtros, har visserligen hos styrelsen i betraktande kommit hurusom ej allenast i åtskillige andra länder serskilde samfund blifvit bildade, för alt egna en närmare vårdnad åt lösgifna fångar, och såmedelst återföra dem till sedlighet och nyttig verksamhet, utan äfven E. K. M. under den 9 Februari 1825 i nåder förklarat Dess önskan och vilja vara, att sådana samfund här i landet bildades; och då nyttan af dessa samfund synes styrelsen vara obestridliz, kan styrelsen ej heller annat än önska, det bildandet af sådana föreningar måtte af E. K. M. i nåder uppmuntras. Men då den af styrelsen föreslagna uppsigten afser ej allenast frigifna fångar, utan äfven alla andra socknen tillhörande personer, som kunna anses vara för allmänna säkerheten vådliga, och det af styrelsen åsyftade ändamålet således endast till en del skulle vinnas genom bildandet af desse samfund, äfven om ett såd nt, hyilket dock ej torde vara att hoppas, inom hvarje kommun kunde tillvägabringas; så har styrelsen, under antagande deraf, att hvarje socken skall finna ordningens upprätthållande vara säkraste medlet att befordra dess trefnad och ekonomiska fördel, ansett det böra vara socknens både rättighet och pligt att sjelf utöfva den ifrågaställda uppsigten och har styrelsen derföre, under förutsättning att sockennämnder böra finnas jemväl i städerna, föreslagit uti 3:te IN att meranämnde uppsigt måtte uppdragas åt sockennämnden, som genom BE. K. M:ts nåd. förordning af d. 29 Augusti f843 redan fått sig ålagdt att handhafva ordning och vården om sedlighet, samt att tillämpa de öfverenskommelser till befordran deraf, som i sockenstämma blifvit fattade. , Till förekommande deraf, att den som ej ådagalagt sig vara vådlig för allmänna säkerheten, icke eller må kunna såsom sådan förklaras, bar uti 6 blifvit föreskrifvit, att socknenämnden, som bör öfver de vådl:ga föra fullständig rulla, skall, då någon deruti införes eller derur afföres, sådant nti nästinträffande sockenstämma till godkännande anmäla; att sockenstämman må uppgifva nämndens berörde åtgärd, samt att klagan må anföras öfver sockenstämmas beslut hos E. K. M. befallningshafvande och öfver dess resolution hos E. K. M.; dock her styrelsen trott det för ordningens upprätthållande vara nödvändigt, att det beslut, hvarigenom någon förklarats vara för allmänna säkerheten vådlig, eburu klagan deröfver föres, länder till efterrättelse intill dess detsamma i behörig ordning varder upphäfdt. I afseende åter på sättet att utöfva den ifrågavarande tillsynen, har styrelsen, som ansett lämpligast vara att förbållandet mellan sockennämnden och den vådlig förklarade med hänseende till den förres myndighet öfver, den sednare, samt deras ömsesidiga skyldigheter mot hvarandra, i det närmaste blifver lika som det, hvilket eger rum mellan husbonden och dess tjenare, föreslagit: dels uti 7 8, att nämnden må såsom husaga jemväl använda fängelse i ljust rum, högst 14 dagar med eller utan arbete, helst styrelsen är öfvertygad att en sådan aga på de flesta personer och isynnerbet på dem af qvinnokönet skall utöfva en vida fördelaktigare verkan än den kroppsliga agan; dels uti 8 mom. 4, att nämnden skall tillse det den vådliga varder behörigen mantalsskrifven och förskaffar sig sysselsättning, men i annat fall anvisa honom sådan, med rättighet för nämnden att insätta den vådlige i laga tjenst hos välkänd husbonde, som vill honom emottaga och med i orten för tjenstehjon vanligt arbete sysselsätta; dock alt, till ytterligare säkerhet i afseende på ordningens upprätthållande, nämnden icke destomindre skall bibehålla sin tillsyningsoch bestraffningsrätt, ut.n att likväl göra intrång i husbondens rättigheter; — dels uti mom. 2 al samma , att den, som vådlig person i tjenst antagit, skall vid stadgadt vitesansvar vara pligtig, ej allenast att den bestämda tiden bonom behålla, derest ej laga skäl till vräkning sig företer, hvarigenom det missbruk torde kunna till det mesta förekommas, som hittills ofta egt rum, då husbönder emot betalning i tjenst reqvirerar till allmänt arbete dömde försvarslöse personer, dem de, efter betalningens erhållande, genast åter afskedat, utan äfven, att då den i tjenst antacne derifrån flyttar eller afviker, eller ock derur vräkes, inom påföljande dagens utgång hos nämnden och socknens presterskap derom göra anmälan, hvilket styrelsen anser vara nödvändigt för den ifrågavarande tillsynens behöriga utöfvande; — dels uti 9 , att sockennämnden skall ega rättighet avbefalla den vådlige att på bestämda tider infinna sig hos någon af nämndens ledamöter, för att redogöra för huru han sin tid använder: en rättighet, som af nyssnämnde skäl nödvändigt torde böra tillkomma nämnden; — samt dels slutligen uti 40 S, att då vådlig person afviker, sockennämnden derom genast skall göra skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på det att rymmaren må kunna efterspanas. NN, ee -. LE SA FL Ta