nom deras föregående brottsliga vandel och dels
genom deras osedliga eller lättjefulla lefnadssätt
gifvit grundade anledningar till den farhågan, att
de genom ett fortsatt ohejdadt framgående på sam-
ma bana skola störa det allmänna rättstillståndet,
har styrelsen trott det vara socknens rättighet
och pligt att ställa dem under tillsyn och led-
ning af någon bland dess aktningsvärda med-
lemmar.
I afseende på andra frågan, eller åt hvem den
ifrågavarande uppsigten bör anförtros, har visser-
ligen hos styrelsen i betraktande kommit huru-
som ej allenast i åtskillige andra länder serskilde
samfund blifvit bildade, för alt egna en närmare
vårdnad åt lösgifna fångar, och såmedelst åter-
föra dem till sedlighet och nyttig verksamhet,
utan äfven E. K. M. under den 9 Februari 1825
i nåder förklarat Dess önskan och vilja vara, att
sådana samfund här i landet bildades; och då
nyttan af dessa samfund synes styrelsen vara o-
bestridliz, kan styrelsen ej heller annat än önska,
det bildandet af sådana föreningar måtte af E.
K. M. i nåder uppmuntras.
Men då den af styrelsen föreslagna uppsigten
afser ej allenast frigifna fångar, utan äfven alla
andra socknen tillhörande personer, som kunna
anses vara för allmänna säkerheten vådliga, och
det af styrelsen åsyftade ändamålet således endast
till en del skulle vinnas genom bildandet af desse
samfund, äfven om ett såd nt, hyilket dock ej
torde vara att hoppas, inom hvarje kommun kun-
de tillvägabringas; så har styrelsen, under anta-
gande deraf, att hvarje socken skall finna ordnin-
gens upprätthållande vara säkraste medlet att be-
fordra dess trefnad och ekonomiska fördel, ansett
det böra vara socknens både rättighet och pligt
att sjelf utöfva den ifrågaställda uppsigten och har
styrelsen derföre, under förutsättning att socken-
nämnder böra finnas jemväl i städerna, föreslagit
uti 3:te IN att meranämnde uppsigt måtte upp-
dragas åt sockennämnden, som genom BE. K. M:ts
nåd. förordning af d. 29 Augusti f843 redan fått
sig ålagdt att handhafva ordning och vården om
sedlighet, samt att tillämpa de öfverenskommelser
till befordran deraf, som i sockenstämma blifvit
fattade. ,
Till förekommande deraf, att den som ej åda-
galagt sig vara vådlig för allmänna säkerheten,
icke eller må kunna såsom sådan förklaras, bar
uti 6 blifvit föreskrifvit, att socknenämnden,
som bör öfver de vådl:ga föra fullständig rulla,
skall, då någon deruti införes eller derur afföres,
sådant nti nästinträffande sockenstämma till god-
kännande anmäla; att sockenstämman må uppgif-
va nämndens berörde åtgärd, samt att klagan må
anföras öfver sockenstämmas beslut hos E. K. M.
befallningshafvande och öfver dess resolution hos
E. K. M.; dock her styrelsen trott det för ord-
ningens upprätthållande vara nödvändigt, att
det beslut, hvarigenom någon förklarats vara för
allmänna säkerheten vådlig, eburu klagan deröf-
ver föres, länder till efterrättelse intill dess det-
samma i behörig ordning varder upphäfdt.
I afseende åter på sättet att utöfva den ifråga-
varande tillsynen, har styrelsen, som ansett lämp-
ligast vara att förbållandet mellan sockennämnden
och den vådlig förklarade med hänseende till den
förres myndighet öfver, den sednare, samt deras
ömsesidiga skyldigheter mot hvarandra, i det när-
maste blifver lika som det, hvilket eger rum
mellan husbonden och dess tjenare, föreslagit:
dels uti 7 8, att nämnden må såsom husaga jem-
väl använda fängelse i ljust rum, högst 14 dagar
med eller utan arbete, helst styrelsen är öfverty-
gad att en sådan aga på de flesta personer och
isynnerbet på dem af qvinnokönet skall utöfva en
vida fördelaktigare verkan än den kroppsliga agan;
dels uti 8 mom. 4, att nämnden skall tillse det
den vådliga varder behörigen mantalsskrifven och
förskaffar sig sysselsättning, men i annat fall an-
visa honom sådan, med rättighet för nämnden
att insätta den vådlige i laga tjenst hos välkänd
husbonde, som vill honom emottaga och med i
orten för tjenstehjon vanligt arbete sysselsätta; dock
alt, till ytterligare säkerhet i afseende på ordnin-
gens upprätthållande, nämnden icke destomindre
skall bibehålla sin tillsynings- och bestraffnings-
rätt, ut.n att likväl göra intrång i husbondens
rättigheter; — dels uti mom. 2 al samma , att
den, som vådlig person i tjenst antagit, skall vid
stadgadt vitesansvar vara pligtig, ej allenast att
den bestämda tiden bonom behålla, derest ej laga
skäl till vräkning sig företer, hvarigenom det miss-
bruk torde kunna till det mesta förekommas, som
hittills ofta egt rum, då husbönder emot betal-
ning i tjenst reqvirerar till allmänt arbete döm-
de försvarslöse personer, dem de, efter betalnin-
gens erhållande, genast åter afskedat, utan äfven,
att då den i tjenst antacne derifrån flyttar eller
afviker, eller ock derur vräkes, inom påföljande da-
gens utgång hos nämnden och socknens presterskap
derom göra anmälan, hvilket styrelsen anser vara
nödvändigt för den ifrågavarande tillsynens behö-
riga utöfvande; — dels uti 9 , att sockennämnden
skall ega rättighet avbefalla den vådlige att på
bestämda tider infinna sig hos någon af nämndens
ledamöter, för att redogöra för huru han sin tid
använder: en rättighet, som af nyssnämnde skäl
nödvändigt torde böra tillkomma nämnden; —
samt dels slutligen uti 40 S, att då vådlig per-
son afviker, sockennämnden derom genast skall
göra skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts befall-
ningshafvande, på det att rymmaren må kunna
efterspanas.
NN, ee -. LE SA FL Ta