direkt våld emot den personliga friheten, som a
staten borde skyddas.
Utgående från denna grundsats, har styrelser
trott den nu föreslagna författningen, i motsats
till 4833 års lösdrifvareförfattning, som börjas
med att lemna definition på försvarslös person,
böra uti 4 Y tillerkänna hvarje svensk undersåte
rättighet att utöfva den lagliga sysselsättning, som
han anser bäst befrämja sin utkomst, samt att,
som biträde dervid, begagna hustru och hemma-
varande barn; men då gränserna för en förändrad
näringsfrihet i allmänhet torde komma att genom
serskild nådig förordning bestämmas, har styrel-
sen ansett den nu underd. föreslagna författnin-
gen endast böra innehålla en hänvisning till hvad
serskildt stadgadt finnes, i afseende på rättigheten
att använda legda arbetare, eller att befatta sig
med sådan sysselsättning, för hvars utöfvande er-
fordras examensprofs afläggande.
Om hvad styrelsen sälunda i 4 föreslagit
skulle vinna E. K. M:s nådiga bifall, så följer
deraf, att ingen derefter må häktas för bristande
s. k. laga försvar eller frigifvas derföre att sådant
erhållits. Stadgande härom har derföre blifvit
framstäldt uti förslagets 2 , dock har styrelsen
trott undantag från detta stadgande böra ega rum
för dem, hvilka, när den nya författningen var-
der till efterlefnad gällande, redan äro, i saknad
af laga försvar, till allmänt arbete dömda. Det
torde nemligen icke kunna bestridas, att den i
brist af laga försvar till allmänt arbete dömde,
sedan utslaget vunnit laga kraft, å ena sidan är
pligtig att låta sig i det allmänna arbete insättas,
derest han icke genom E. K. M:s nåd derifrån
befrias, men å andra sidan ock är berättigad, att
tillgodonjuta förmånerna i den författning, på
grund hvaraf han blifvit till allmänt arbete dömd,
och således varda derifrån befriad, så snart han
laga försvar sig förskaffat. (Forts. följer.)