direkt våld emot den personliga friheten, som a staten borde skyddas. Utgående från denna grundsats, har styrelser trott den nu föreslagna författningen, i motsats till 4833 års lösdrifvareförfattning, som börjas med att lemna definition på försvarslös person, böra uti 4 Y tillerkänna hvarje svensk undersåte rättighet att utöfva den lagliga sysselsättning, som han anser bäst befrämja sin utkomst, samt att, som biträde dervid, begagna hustru och hemmavarande barn; men då gränserna för en förändrad näringsfrihet i allmänhet torde komma att genom serskild nådig förordning bestämmas, har styrelsen ansett den nu underd. föreslagna författningen endast böra innehålla en hänvisning till hvad serskildt stadgadt finnes, i afseende på rättigheten att använda legda arbetare, eller att befatta sig med sådan sysselsättning, för hvars utöfvande erfordras examensprofs afläggande. Om hvad styrelsen sälunda i 4 föreslagit skulle vinna E. K. M:s nådiga bifall, så följer deraf, att ingen derefter må häktas för bristande s. k. laga försvar eller frigifvas derföre att sådant erhållits. Stadgande härom har derföre blifvit framstäldt uti förslagets 2 , dock har styrelsen trott undantag från detta stadgande böra ega rum för dem, hvilka, när den nya författningen varder till efterlefnad gällande, redan äro, i saknad af laga försvar, till allmänt arbete dömda. Det torde nemligen icke kunna bestridas, att den i brist af laga försvar till allmänt arbete dömde, sedan utslaget vunnit laga kraft, å ena sidan är pligtig att låta sig i det allmänna arbete insättas, derest han icke genom E. K. M:s nåd derifrån befrias, men å andra sidan ock är berättigad, att tillgodonjuta förmånerna i den författning, på grund hvaraf han blifvit till allmänt arbete dömd, och således varda derifrån befriad, så snart han laga försvar sig förskaffat. (Forts. följer.)