Å Jag Hal ICKL AUURGL UNMbRfieta ett VID bavld
dessa mina åsigter för att derigenpm gilva mina
medrepresentanter och allmänheten anledning till
att öfverväga saken och sannolikt, till dess befor-
dran utfinna ett medel, som är bättre än mitt;
då jag, så framt ideen vinner sympatier, ämnar
till Storthinget afgifva ett- förslag i detta afseende.
Christiania den 8 Augusti 1845. Ueland.
osa adden Av——————-—— !
— Med anledning af den i detta blad intagna
berättelsen om nykterhetsmötet i Jönköping hafva
två särskilda reklamationer till Red. inkommit.
Af dessa meddela vi här den först ankomna, så
mycket häldre, som ej allenast denne synts oss
bäst motsvara reklamanternas afsigt, utan äfven
den sednare insändaren ej i annan händelse, än
så vida han ej blifvit förekommen, önskat plats för
sin artikel. Striden om detta möte synes föröfrigt
så nära sammanhänga med striden mellan de olika
partiernas hufvudåsigter, att den endast på sam-
ma gång med denna lärer blifva utkämpad och
således hafva föga gagn alt vänta af en särskild
skriftvexling.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
I MH 487 af det Tjugondeförsta Aftonbladet, finnes
under rubriken: Om skillnaden mellan Nykterhet och
Nykterhetsföreningar, såsom inledning till ett vid
nykterhetsmötet i Jönköping hållet-tal, en slags fram-
ställning af hvad vid nämnde möte passerat. Troli-
gen blifver nykterhetsmötets protokoll, jemte dess
öfriga förhandlingar, snart i tryck tillgängligt; imed-
lertid torde det tillåtas en vid nämnde möte närva-
rande, att berigtiga nägra i nämnde artikel influtna
uppgifter; och väntar jag af ÅA. B:s opartiskhet att
det iakttager den gamla välkända regeln: audiatur
el altera pars.
Den nämnde artikeln börjar med följande ord:
Man har länge och af flera anledningar tyckt sig
icke kunna öfverallt vara lika belåten med de s.k.
Nykterhets-föreningarne, som man deremot alltid och
allestädes (!), hyser den inskränktaste aktning för
nykterheten sjelf... Huruvida man någorstädes har
anledning, att vara missbeläten med nykterhetsföre-
ningarne eller ej, är en sak, som jag ej tilltror mig
att afgöra, ehuru jag icke kan inse, hvad orsak man
kan hafva, att vara missnöjd med detta mer än hvarje
annat sträfvande för sedlighet och dygd; men hvad
jag med visshet tror mig veta är, att hvar och en
har skäl att vara belåten med, att fylleriet omkring
oss märkbart aftagit, att svenska bonden i allmänhet
stiger i välmåga och hyfsning, att man kan besöka
marknader, auktioner och andra offentliga ställen
eller färdas på våra landsvägar utan fara att blifva
hindrad eller våldförd (för att ej blott nämna: obe-
hagligt störd) af rusiga, oregerliga menniskor; — och
till detta hafva nykterhetsföreningarne, om de äfven
icke ensamt uträttat det, dock verksamt bidragit.
Väl säger man, att icke nykterhetsföreningarne, utan
den förändrade tonen gjort detta; men hvem är det
som förändrat denna ton om icke just de ädla män,
som ställt sig i spetsen för, och bidragit till, nyk-
terhetsreformen. Det är väl lätt sagdt, att man är
vän af nykterhet, men ej kan gilla nykterhetsförenin-
garne; men om alla tänkte så och blott satte sig
hvar och en i sin vrå och vore vänner af nykterhe-
ten, hvad blefye då i sjelfva verket gjordt för den-
samma ?
Hvad nu nykterhetsmötet i Jönköping angår så,
ifall art.förf. har rätt uti, att få sådana tillställnin-
gar i fanatism öfvergått hvad som der nyligen pas-
serat, så kunna nykterhetsvännerna ha allt möjligt
skäl att vara nöjda med sin verksamhet, ty hvad som
der föredrogs skedde med allt lugn och åtminstone
enl. ref:s omdöme med moderation. De oppositioner,
som der framkommo, härleddes deraf, att den eneaf.
predikanterne yttrat: att bränvinsbrännaren vore en!
djefvulens vapensmed,, och den andra: ,att brän-
vinsbrännarens vinst moraliskt vore att anse för orätt- i
fånget gods. Dessa utlåtelser upptogos af en till-
städesvarande bränvinstillverkare, som förmenade det
vara oskickligt att hafva slika uttryck om en loflig
handtering. Men attdessa predikanter hvarken blefvo
yederlagda, eller funno rådligast att begära ursägt
för hvad de sagt och som hastigast begifva sig url
staden kan imedlertid ref. intyga. Tvertom tycktes
opinionen och intresset hos den talrika församlingen
— hvilken var så stor att den ej kunde rymmas i
någon annan lekal än kyrkan — vara afgjordt för
nykterhetsföreningarne, med undantag af de 3 talar-
ne, bland hvilka en var egare af ett stort bränneri.
Att här söka ingå i någon vederläggning af det i A.
B. reproducerade talet kan icke vara min mening; dock
hade talaren, när han offentliggjorde detta tal, i mitt
tycke, äfven bordt meddela den genialiska vederlägg-
ning af hr komminister Janzon, som det framkallade.
En anmärkning kan jag dock icke undertryckd, den
nemligen att detta — verkligen ganska samvets-
granna och förnuftigar tal — dock: skjuter förbi
frågaån och icke alls träffar nykterhetsföreningarne.
Det börjar nemligen att förebrå nykterhetsförenin-
garne, att de förändrat skaplynne, och derpå följer
följande strof: I stället för att genom en lugn di-
skusion inhemta upplysningar för och emot, nedtystar
man andras meningar med dundrande föreläsningar,
svällande af intolerans. I stället att vädja till för
nuftets domstol, vädjar man till den råa massan, den
man fanatiserar med hjertskakande målningar. När
och hvar har detta skett? Att framkasta slika be-
skyliningar mot hvem som helst är ringa konsi, men
beviset: Ännu en gång, när och, hvar har detta
skett? Vore det väl för mig den ringaste konst att
påstå att nämnde talare vid ifrågavarande tillfälle
höll en dundrande föreläsning, svällande af intole-
rans,, eller att han sökte nedtysta andras meningar.
Men jag vore vore väl då äfven skyldig att bevisa
det. — Vidare yrkade ta aren, att man skall ge fol-
ket bildning för att förekomma fyileriet. Sant; men
skall man under tiden vänta och låta den nuva-
rande obildade generationen supa ihjel sig? och hin-
dra nykterhetsföreningarne bildningen? Hindrar nyk-
terhetslöftet någon att besöka folkskolorna? Men
folkbildningen kan ej åstadkommas genom möten och
föreningar, och man måtte väl kunna arbeta för upp-
lysning och bildning fastän man är medlem af en
nykterhetsförening!
Slutligen säger talaren sig Vara tvungen att ogilla
det maktspråk, hvarmed man vill förbjuda all brän-
a GA