individualiserade och åskådligt återgitvas lör atl-
mänheten, äro vi öfvertygade, att hela institutio-
nen skall vinna ett ännu större intresse, både i
Norge och i utlandet, emedan Thinget ingalunda
sakna talare, :som kunna mäta sig både i skarp-
sinnighet och ett ledigt föredrag med talarena
inom hvilken annan representatif församlings som
helst. Ett bevis på detta sednare är, att, oak-
tadt trängseln och obeqvämligheten på galleriet;
der icke ens några sittplatser finnas, detta nästan
oupphörligt är fyldt af åhörare, som dröja der en
eller annan timme. Vi önske derföre och hop-
pas, att mötionen vinner framgång. Då det jem-
väl torde förtjena att se, hvad motionären yttrat
om denna sak, meddela vi hans förslag här in
exlenso: :
Bland de fördelar, dem grundlagen värnar åt
oss, är tryckfriheten visst icke en af de minsta.
Denna skatt har icke heller blifvit nedgräfd i
jorden, utan medborgarne hafva, i synnerhet ge-
nom utgifningen af flera tidningar, fått det bästa
tillfälle att uttala sina tankar om de medel, som
kunna anses tjenliga att befordra landets bästa
och påpeka statsmachinens brister... Liksom of-
fentlighet i allmänhet är de konstitutionella sta-
ternas Jifsprincip, så är den delen af publicite-
ten, som sysselsätter sig med. spridandet af na-
tionalförsamlingens förhandlingar, icke den minst
vigtiga; ty folket bör likaväl bafva ett vaksamt
öga på folkets representanter, som på den verk-
ställande makten och dess tjenare. Då vissa tid-
ningar nu, utförligare än hittills, upptaga stor-
tbingets förhandlingar, hafva vi väl kommit när-
mare detta mil; men alla de, som känna till sa-
ken eller kunna grundligen sätta sig in i den,
skola öfverensstämma med mig deruti, att vi i
sistnämnde hänseende ännu hafva mycket att ön-
ska och hoppas. Vi hafva nemligen icke, såsom
andra länder, snabbskrifvare; och så länge denna
brist icke är afbjelpt, kan meddelandet af debat-
terna icke blifva annat än ett lappverk, som
icke sällan är mera-vilseledande än vägledande:
en brist, den våra nuvarande referenter med den
bästa vilja icke kunna afbjelpa. Det är en följd
af sakens natur, att när personer, som icke äro
snabbskrifvare, skola upptaga vidlyftiga debatter,
kunna de, i anseende till omöjligheten att hinna
skrifva lika fort som talaren talar, blolt prestera
bitar här och der, hvilka, rykta ur sitt samman-
hang, ofta likna ett kaos; eller ock skall refe-
renten, förlitande sig mera på minnet, än på
papperet, lemna ett utdrag, som, sedan det gått
igenom en annans hjerna, nödvändigt måste hafva
upptagit fremmande ingredienser. För att rik-
ligt förstå och bedöma ett tal, behöfver man icke
allenast Jäsa:det i sammanhang, så att icke satser
utelemnas, på hvilka talaren, till följe af anlägg-
ningen, måhända, lagt största vigten, emedan de
voro ämnade att upplysa eller sammanbinda allt
det öfriga, men dem referenten trott sig kunna
utlemna, derför att han icke känt den talandes
syftemål; utan dertill fordras också, att läsaren
skall känna orsaken och anledningen till talet;
för att icke tala om, alt referenterne under. alla
dessa omständigheter hafva representanterna i
sitt våld och kunna, när de vilja vara oredliga,
smickra eller chikanera dem efter behag. Jag
har hört, att både infödingar och utländningar
förundra sig öfver, att storthinget icke för länge-
sedan vidtagit sådana åtgärder, som kunna leda
till sakens ordnande på ett mera ändamålsenligt
sält, så vida man vill, att debatterna skola komma
till allmänhetens kännedom; och representanter-
ne, hvilka ofta känt olägenheterna af det bestå-
ende, hafva icke haft någonting annat alt förlita
sig på, än att en uppmärksam allmänhet vet att
bedöma förhållandena.
Jag erkänner att några referenter kunna hafva
varit lyckliga, med den skicklighet hvaraf de nu
äro i besittning och med en särdeles fallenhet
för detta fack; men detta förändrar ej saken i
dess belhet. Flere jemte mig äro derföre af den
tankan, alt Storthinget bör draga försorg om att
man framdeles kan få snabbskrifvare att uppfatta
debatterna, ty derom äro alla eniga, att de an-
tydda bristerna endast på detta sätt kunna af-
bjelpas, men huru detta skulle tillvägabringas är
ej godt att säga. Som ingen utsigt är, att saken
skall gå af sig sjelf, är min mening, att Storthinget
bör utsätta premier af några hundra Spd: för
dem, som vid nästa Storthing aflägga prof på att
de förstå konsten. På sådant sätt är saken till
nöjes ordnad i Sverige, och har man blott fålt
dugliga sujetter, så är värsta knuten löst; ty det
vidare arrangementet, om Storthinget skall enga-
gera de blifvande snabbskrifvarne eller framdeles
öfverlemna saken åt enskildes spekulation, det
må mån tänka på i sinom tid: Den lilla upp-
offring, staten för detta ändamål komme att göra,
skulle visst icke vara illa använd; ty för det för-
sta skulle allmänheten hafva mer nytta af debat-
terna, och för det andra skulle Storthinget åter-
vinna summan med ränta genom den tidsbespa-
ring som åtgärden föranledde. Det är nemligen
en olägenhet i alla nationalförsamlingar, att der
pratas något för mycket, antingen på det sätt, att
ett och samma ideligen upprepas, eller också der-
igenom, att folk, onödigtvis vilja hafva sitt ord
med i laget. Dessa tidsödande fel skulle betyd-
ligen förminskas, när allt blefve rigtigt refereradt;
ty den offentliga kritiken skulle afbålla represen-
tanterna från att komma fram med oöfverlagda
yttranden, upprepanden, allmänna fraser, ord i
otid elier utlåtelser, som äro en nationalförsam-
ling ovärdiga. Dessutom händer icke sällan, att
den cna representanten missförstår den andra,
SN - a