menter, medan detta fack var rikt representerad
i Köpenhamn.
Fåtaligheten af artiklarne från Elfdahls porfyrverk
ansåg han som ett bevis på det opraktiska sätte
att drifva detta verk, som kunde lemna en si
stor mängd lyxartiklar.
Hr H. öfvergår nu till väfveriindustrien, der
han i allmänhet fann af vida större betydenhet :
Sverige än i Danmark. Besynnerligt fann han
imedlertid att husslöjden i denna del var ore-
presenterad, ehuru den lemnar i handeln, förutan
husbehofsväfnad, öfver 44 millioner alnar, hvar-
emot 539 bomulls- och linnefabriker med 410814
arbetare blott lemnat 4 1 million alnar, mest
bomullslärft och kalliko, samt 426,000 stycken
dukar.
Sidenväfveriet var något, som den svenska ex-
positionen hade uteslutande framför den danska:
herr H. önskar dock att denna drifbusplanta icke
måtte odlas på hans fäderneslands jord, aldraminst
så länge linet gifver sysselsättning för både jord-
brukarn och industriidkarn. Med förundran fann
han att linne- och lingarn voro nästan orepre-
senterade på svenska expositionen. Han söker
orsaken dertill att linet hos oss blifvit utträngdt
af bomullen, dels deri, att de här först odlade
linsorter varit af sämre sort, dels i klimatet, som
måhända ej medgifver produktionen af godt lin,
dels ock deri, att köpmansståndet, som hos oss
stått högre än det jordbrukande, genom inför-
skrifning af stora massor bomullsgarn, tilltvingat
bomullen en dominerande betydelse. Af lingarn
hade den danska expos. framställt en sorterad
samling af både machin- och handspunna profver.
Med afseende på klädestillverkningen vågade
han icke afgöra åt hvilkendera af de båda län-
dernas tillverkningar företrädet tillkom. Han
tyckte dock att man i Sverige mer lagt sig på
tillverkningen af de finare sorterne, hvilket han
åter tillskrifver prohibitifsystemet, som förbjuder
anskaffning af dessa sorter på laglig väg utifrån.
I afseende på ullsorteringen ansåg han danska
tillverkningen stå framför den svenska.
Tillverkningen af ordinära schalar; hade varit
väl representerad i Köpenhamn, men icke alls i
Stockholm.
Bandltillverkningen var icke representerad på
någondera expositionen, och denna omständighet
ger herr H. anledning till den anmärkning, att
vanliga lärftsband eller s. k. bändel, icke till-
verkas i Danmark, oaktadt man der har linne-
garnet, som dertill behöfs. — Han anslår kon-
sumtionen af denna artikel ensamt till 400,000
Rbd. (nära 200,000 rdr rgs).
Tricotarbeten fann herr H. bättre represente-
rade på svenska än på danska expositionen; sär-
skildt anmärker han de af kamull förfärdigade
morgondrägter för damer, hvilkas tillverkning var
okänd i Danmark. — Golfmattor förekommo blott
på svenska exposilionen; tågverk, af hampa och
af läder, deremot blott på den danska.
Hvad svarfvade och snickrade arbeten angår,
fann berr H. att de här stå långt tillbaka för de
danska. Oaktadt,säger han, den svenska exp. var
väl försedd med snickarearbeten, från de minsta
till de största möbler; oaktadt detta fack till och
med hör till dem, om hvilka svenskarne synas
hysa en icke ringa mening; oaktadt jag måste
erkänna, att sjelfva arbetet i allmänhet var väl
utfördt, och oaktadt man användt alla bjelpmedel,
som slingadt svarfvarearbete och springlister nu
erbjuda snickaren, fanns likväl icke en enda mö-
bel, till hvilken man egentligen kunde få begä-)
relse eller som var riktigt inbjudande. Det fannsl:
ej heller något fack på expositionen, i hvilket
bristen på en förädlad smak och på tecknekonst
i högre grad visade sig än just hos det ifrågava-
rande, och detta bör ej heller förundra, när man
vet hur litet blifvit i detta hänseende gjordt fi
Sverige, och hur mycket det, genom konstaka-
demien och isynnerhet en af dess professorers
bemödande är arbetadt här hemma för handt-
verkarnes bildning i denna riktning., Vidare an-
märker H. att de båda enda inrättningarne, tek-
nologiska institutet och Chalmerska slöjdskolan
icke äro beräknade på att utbilda eleven i något
specielt fack, och att de för den skull icke hel-
ler blifva af den inflytelse, som konstakademien
i Köpenhamn redan äger och det tekniska säll-
skapet derstädes utan tvifvel kommer att få på
danska handtverkarens utbildande i ett specielt
fack. Om de svenska snickeriarbetena säger herr
H: der fanns alla tiders smak representerad med
de brokigaste tillsatser af listverk och vridet arbete,
öfver hvilka hjelpmedel de Stockholmska snickarena
isynnerhet kastat sig med en oloflig begärelse, då
desamma nödvändigt måste vara med, ehvad de
passade till stilen eller ej. Stolmakeriet syntes
likväl stå längst tillbaka, i det man dervid mest
saknade urskillning i användande af snidverk och
bildhuggeri, hvilket i öfrigt syntes äga dugliga
rhetare I Svarioa Man hada ojfust ctalarna de
NM mm II a -—
-— CR -
CO mv pm CSC Öm -— - — —