menter, medan detta fack var rikt representerad i Köpenhamn. Fåtaligheten af artiklarne från Elfdahls porfyrverk ansåg han som ett bevis på det opraktiska sätte att drifva detta verk, som kunde lemna en si stor mängd lyxartiklar. Hr H. öfvergår nu till väfveriindustrien, der han i allmänhet fann af vida större betydenhet : Sverige än i Danmark. Besynnerligt fann han imedlertid att husslöjden i denna del var orepresenterad, ehuru den lemnar i handeln, förutan husbehofsväfnad, öfver 44 millioner alnar, hvaremot 539 bomullsoch linnefabriker med 410814 arbetare blott lemnat 4 1 million alnar, mest bomullslärft och kalliko, samt 426,000 stycken dukar. Sidenväfveriet var något, som den svenska expositionen hade uteslutande framför den danska: herr H. önskar dock att denna drifbusplanta icke måtte odlas på hans fäderneslands jord, aldraminst så länge linet gifver sysselsättning för både jordbrukarn och industriidkarn. Med förundran fann han att linneoch lingarn voro nästan orepresenterade på svenska expositionen. Han söker orsaken dertill att linet hos oss blifvit utträngdt af bomullen, dels deri, att de här först odlade linsorter varit af sämre sort, dels i klimatet, som måhända ej medgifver produktionen af godt lin, dels ock deri, att köpmansståndet, som hos oss stått högre än det jordbrukande, genom införskrifning af stora massor bomullsgarn, tilltvingat bomullen en dominerande betydelse. Af lingarn hade den danska expos. framställt en sorterad samling af både machinoch handspunna profver. Med afseende på klädestillverkningen vågade han icke afgöra åt hvilkendera af de båda ländernas tillverkningar företrädet tillkom. Han tyckte dock att man i Sverige mer lagt sig på tillverkningen af de finare sorterne, hvilket han åter tillskrifver prohibitifsystemet, som förbjuder anskaffning af dessa sorter på laglig väg utifrån. I afseende på ullsorteringen ansåg han danska tillverkningen stå framför den svenska. Tillverkningen af ordinära schalar; hade varit väl representerad i Köpenhamn, men icke alls i Stockholm. Bandltillverkningen var icke representerad på någondera expositionen, och denna omständighet ger herr H. anledning till den anmärkning, att vanliga lärftsband eller s. k. bändel, icke tillverkas i Danmark, oaktadt man der har linnegarnet, som dertill behöfs. — Han anslår konsumtionen af denna artikel ensamt till 400,000 Rbd. (nära 200,000 rdr rgs). Tricotarbeten fann herr H. bättre representerade på svenska än på danska expositionen; särskildt anmärker han de af kamull förfärdigade morgondrägter för damer, hvilkas tillverkning var okänd i Danmark. — Golfmattor förekommo blott på svenska exposilionen; tågverk, af hampa och af läder, deremot blott på den danska. Hvad svarfvade och snickrade arbeten angår, fann berr H. att de här stå långt tillbaka för de danska. Oaktadt,säger han, den svenska exp. var väl försedd med snickarearbeten, från de minsta till de största möbler; oaktadt detta fack till och med hör till dem, om hvilka svenskarne synas hysa en icke ringa mening; oaktadt jag måste erkänna, att sjelfva arbetet i allmänhet var väl utfördt, och oaktadt man användt alla bjelpmedel, som slingadt svarfvarearbete och springlister nu erbjuda snickaren, fanns likväl icke en enda möbel, till hvilken man egentligen kunde få begä-) relse eller som var riktigt inbjudande. Det fannsl: ej heller något fack på expositionen, i hvilket bristen på en förädlad smak och på tecknekonst i högre grad visade sig än just hos det ifrågavarande, och detta bör ej heller förundra, när man vet hur litet blifvit i detta hänseende gjordt fi Sverige, och hur mycket det, genom konstakademien och isynnerhet en af dess professorers bemödande är arbetadt här hemma för handtverkarnes bildning i denna riktning., Vidare anmärker H. att de båda enda inrättningarne, teknologiska institutet och Chalmerska slöjdskolan icke äro beräknade på att utbilda eleven i något specielt fack, och att de för den skull icke heller blifva af den inflytelse, som konstakademien i Köpenhamn redan äger och det tekniska sällskapet derstädes utan tvifvel kommer att få på danska handtverkarens utbildande i ett specielt fack. Om de svenska snickeriarbetena säger herr H: der fanns alla tiders smak representerad med de brokigaste tillsatser af listverk och vridet arbete, öfver hvilka hjelpmedel de Stockholmska snickarena isynnerhet kastat sig med en oloflig begärelse, då desamma nödvändigt måste vara med, ehvad de passade till stilen eller ej. Stolmakeriet syntes likväl stå längst tillbaka, i det man dervid mest saknade urskillning i användande af snidverk och bildhuggeri, hvilket i öfrigt syntes äga dugliga rhetare I Svarioa Man hada ojfust ctalarna de NM mm II a -— -— CR CO mv pm CSC Öm -— — —