MICHAEL KOHLHAA 5. )
BERÄTTELSE AF HEINRICH VON KLEIST. BEARBETAD
AF OEHLENSCHLÄGER.
VIT.
Den tredje na!ten hestormade han alltså bor-
gen, sedan han med sit! folk indrifvit bom vakla-
ren och portvakten, som samtalande med hvaran-
dra stodo vid ingången. Under det nu alla skju-
len, som stodo på gården och hvilka de stucko i
brand, fladdrade upp i ljus låga, och under det
Herse ilade uppför vindtrappan samt huggande
och stickande öfverföll fogden och förvaltaren,
som suto halft aftlädda och spelade kort, störta-
de Kohlhaas in i slottet till junker Wenzel. —
Sålunda varder engeln nedfarande på domedagen.
— Junkern, som just satt bland en svärm gäster
och under åtlöje föreläste dem hästbytarens ut-
färdade och till honom afsända dom, hade knappt
isenkärt rösten på borggården, förrän han, blek
som ett lik, ropade till herrarne: Mina vänner,
rädden er! — och försvann. Nu inträdde Kohbl-
haas i:salen, grep en junker Hans von Tronka,
som kom honom till mötes, för bröstet och släng-
de honom i ett hörn, så att hans hjerna öfver-
sprutade väggen, och under det tjenarne nedgjor-
de och förskingrade de öfriga riddarne, som gri-
pit till vapen, frågade ban hvar junker Wenzel
von Tronka befann sig. Då ingen i ångsten vå-
gade svara, uppsparkade han dörrarna till sido-
rummen, genomstormade i ett ögonblick den vid-
lyftiga byggningen i alla rigtnjngar, och när han
icke fann någon, ilade han syvärjande ned på borg-
) Se Aftonbl. 2 431, 492 och 493.