MICHAEL KOHLHAA 5. ) BERÄTTELSE AF HEINRICH VON KLEIST. BEARBETAD AF OEHLENSCHLÄGER. VIT. Den tredje na!ten hestormade han alltså borgen, sedan han med sit! folk indrifvit bom vaklaren och portvakten, som samtalande med hvarandra stodo vid ingången. Under det nu alla skjulen, som stodo på gården och hvilka de stucko i brand, fladdrade upp i ljus låga, och under det Herse ilade uppför vindtrappan samt huggande och stickande öfverföll fogden och förvaltaren, som suto halft aftlädda och spelade kort, störtade Kohlhaas in i slottet till junker Wenzel. — Sålunda varder engeln nedfarande på domedagen. — Junkern, som just satt bland en svärm gäster och under åtlöje föreläste dem hästbytarens utfärdade och till honom afsända dom, hade knappt isenkärt rösten på borggården, förrän han, blek som ett lik, ropade till herrarne: Mina vänner, rädden er! — och försvann. Nu inträdde Kohblhaas i:salen, grep en junker Hans von Tronka, som kom honom till mötes, för bröstet och slängde honom i ett hörn, så att hans hjerna öfversprutade väggen, och under det tjenarne nedgjorde och förskingrade de öfriga riddarne, som gripit till vapen, frågade ban hvar junker Wenzel von Tronka befann sig. Då ingen i ångsten vågade svara, uppsparkade han dörrarna till sidorummen, genomstormade i ett ögonblick den vidlyftiga byggningen i alla rigtnjngar, och när han icke fann någon, ilade han syvärjande ned på borg) Se Aftonbl. 2 431, 492 och 493.