en stad, som alltid varit kör för mitt hjerta. Gifvet i Pillnitz d. 45 Aug. 1845. Friedrich August. von Falkenstein.n Såsom man ser af förestående, är regeringen af den åsigten, att det var nödvändigt skjuta på folket, ehuru alla underrättelser sammanstämma deri, att då eld gafs på de folkhopar, hvilka på 150 stegs afstånd från hotelet, der prins Johan befann sig, spatserade på promenaderne, icke en menniska förutan militären fanns i grannskapet af hotelet, och det således icke för att skydda prinsen var i ringaste mån nödigt att gifva eld. Skjutandet på folket har allt utseende af, att endast hafva varit hämnd för hvad som redan skett, och allsicke hvad det borde vara för att kunna rättfärdigas, nödvärn. Den kunglige kommissarien, som blifvit skickad till Leipzig för att leda undersökningen om uppträdet, geheimerådet von Langenn, uttalar ännu bestämdare den åsigten, att militären handlat såsom den bordt; och med sådana på förhand fattade åsigter hos styrelsen och dess organer, innan undersökningen ännu utredt verkliga förhållandet, torde oron och jäsningen i sinnena i Leipzig ej så lätt lägga sig. Vi intaga här nedan det tal, herr von Langenn höll till statsrådet och magistraten samt kommendanten och bataljonscheferne för kommunalgardet, då han underrättade dem om sitt uppdrag. Det lydde på följande sätt: Mina herrar! På befallning af H. M. vår allernädigzste konung infinner jag mig hos eder, för att förkunna eder Hans Maj:ts ord och vilja i anledning af de till honom öfverlemnade adresser. Det är ganska smärtande för mig, mina herrar, att mitt uppträdande på detta rum blifvit föranledt af händelser som i lika mån såra sachsarens hjerta och stolthet. Regeringen skall försvara de af hennes organer vidiagna åtgärder; till någon diskussion öfver dessa är jag icke bemyndigad. Men då lögnen, våra dagars stora sjukdom, på ett otroligt sätt angriper en ädel furstes namn, så vill jag blott heit enkelt ännu en gång låta förhållandet i afseende på H. K. H. prins Johan träda fram för eder blick. Mönstringen af härvarande kommunalgarde ägde rum på vanligt sätt. Vid dess siut ropades iefve för prins Johann. Efter mönstringen begaf sig H. K. H. till Pleissenburg, och inbjöd sedermera regeringen och stadens autoriteter till taffel i Hotel de Prusse. der H. K. H. tagit qvarter. Under och efter kommunal!gardets tapto hade talrika folkhopar samlat sig utanför hotelet, hvilka icke blott skreko och larmade, utan äfven kastade stenar. Befälhafvaren för kommunalgardet anbefalltes nu, att låta manskap rycka fram. för att skingra massorna. I följd häraf skickade nämnde befälhafvare efter det på Raschmarktp stående manskap. Detta kunde icke genast komma. Imedlertid skockade sig folket allt mer tillsammans, kastade stenar på fenstren och nedra botten af Hatel de Prusse, och oväsehdet tilltog på ett betänkligt sätt. I denna sakernas ställning sågo sig de kungliga civil-autoriteterne, stadens kommendant och garnisonens kommendant, öfverste von Butt!er, föranlåtne att kalla till hjelp en afdelning af garnisonen. Denna trupp ryckte nu äfven fram, och trängde den rasande hopen tilibaka från hotelets grannskap. Men massorna skockade sig ä nyo tillsamraan och ville icke vika. utan fortsatte tvertom ropen och stenkastningen. Enligt hvad befålhafvarne för trupperne officiellt försäkrat, hafva de uppmanat folket att sking ra sig, men då detta skedde förgäfves, stenar alltjemnt kastades emot trupperne och fiere soldater och officerare träffades deraf, så kommenderades truppen att göra sig färdig, hvarefter dock ännu cen gång gjordes gevär för fot. sedermera å nyo kommenderades gif akt, och slutligen gafs eld... Den beväpnade styrkan har alltså förfarit i enlighet med lagarne; hon har på reqvicition af de kungliga civil-autoriteterne handlat, och det visar sig tillika af denna på officiel!a rapporter grundade framställning, att prins Johan icke gifvit befallning att skjuta och icke ens kunde gifva en dylik befallning, och att de, som deraf taga sig anledning till förolämpning, icke känna eller icke vilja känna huru det gått till. Såsom man hoppas, skall hvarje redligt sinnad motsäga dylika rTykten. POLEN. Kejsaren har befallt att städerna Kalisch, Kielce och Siedlec ifrån och med början af nästa år upphöra att, . såsom hittills, vara hufvudstäder i guvernementer. Denna degradering är en följd af kejsarens ovilja emot dessa städer, hvilken redan förut på hvarjehanda sätt gifvit sig tillkänna. För flere år sedan tillslöts gymnasium i Kielce, emedan man påstod sig hafva hos gymnasisterne upptäckt afsigt til en sammansvärjning. Kalisch tog en mycket verksam del i sista revolutionen, och bar äfven förut visat sig anti-rysk. Den är näst Warschau största staden i riket. TURKIET. Sultan har skickat utrikes ministern Scbekib Effendi till Syrien, för att söka göra slut på det der varande inbördes kriget, och bringa de åtgärder till verkställighet, som i samråd med de stora makter:as representanter blifvit beslutadå för landets förvaltning.