en stad, som alltid varit kör för mitt hjerta.
Gifvet i Pillnitz d. 45 Aug. 1845.
Friedrich August.
von Falkenstein.n
Såsom man ser af förestående, är regeringen
af den åsigten, att det var nödvändigt skjuta på
folket, ehuru alla underrättelser sammanstämma
deri, att då eld gafs på de folkhopar, hvilka på
150 stegs afstånd från hotelet, der prins Johan
befann sig, spatserade på promenaderne, icke en
menniska förutan militären fanns i grannskapet
af hotelet, och det således icke för att skydda
prinsen var i ringaste mån nödigt att gifva eld.
Skjutandet på folket har allt utseende af, att en-
dast hafva varit hämnd för hvad som redan skett,
och allsicke hvad det borde vara för att kunna
rättfärdigas, nödvärn.
Den kunglige kommissarien, som blifvit skickad
till Leipzig för att leda undersökningen om upp-
trädet, geheimerådet von Langenn, uttalar ännu
bestämdare den åsigten, att militären handlat så-
som den bordt; och med sådana på förhand fat-
tade åsigter hos styrelsen och dess organer, innan
undersökningen ännu utredt verkliga förhållandet,
torde oron och jäsningen i sinnena i Leipzig ej
så lätt lägga sig. Vi intaga här nedan det tal,
herr von Langenn höll till statsrådet och magi-
straten samt kommendanten och bataljonscheferne
för kommunalgardet, då han underrättade dem
om sitt uppdrag. Det lydde på följande sätt:
Mina herrar! På befallning af H. M. vår aller-
nädigzste konung infinner jag mig hos eder, för att
förkunna eder Hans Maj:ts ord och vilja i anledning
af de till honom öfverlemnade adresser. Det är gan-
ska smärtande för mig, mina herrar, att mitt upp-
trädande på detta rum blifvit föranledt af händelser
som i lika mån såra sachsarens hjerta och stolthet.
Regeringen skall försvara de af hennes organer
vidiagna åtgärder; till någon diskussion öfver dessa
är jag icke bemyndigad. Men då lögnen, våra da-
gars stora sjukdom, på ett otroligt sätt angriper en
ädel furstes namn, så vill jag blott heit enkelt ännu
en gång låta förhållandet i afseende på H. K. H.
prins Johan träda fram för eder blick. Mönstringen
af härvarande kommunalgarde ägde rum på vanligt
sätt. Vid dess siut ropades iefve för prins Johann.
Efter mönstringen begaf sig H. K. H. till Pleissen-
burg, och inbjöd sedermera regeringen och stadens
autoriteter till taffel i Hotel de Prusse. der H. K. H.
tagit qvarter. Under och efter kommunal!gardets
tapto hade talrika folkhopar samlat sig utanför ho-
telet, hvilka icke blott skreko och larmade, utan äf-
ven kastade stenar. Befälhafvaren för kommunal-
gardet anbefalltes nu, att låta manskap rycka fram.
för att skingra massorna. I följd häraf skickade
nämnde befälhafvare efter det på Raschmarktp stå-
ende manskap. Detta kunde icke genast komma. I-
medlertid skockade sig folket allt mer tillsammans,
kastade stenar på fenstren och nedra botten af Hatel
de Prusse, och oväsehdet tilltog på ett betänkligt
sätt. I denna sakernas ställning sågo sig de kung-
liga civil-autoriteterne, stadens kommendant och gar-
nisonens kommendant, öfverste von Butt!er, föran-
låtne att kalla till hjelp en afdelning af garnisonen.
Denna trupp ryckte nu äfven fram, och trängde den
rasande hopen tilibaka från hotelets grannskap. Men
massorna skockade sig ä nyo tillsamraan och ville
icke vika. utan fortsatte tvertom ropen och stenkast-
ningen. Enligt hvad befålhafvarne för trupperne of-
ficiellt försäkrat, hafva de uppmanat folket att sking
ra sig, men då detta skedde förgäfves, stenar allt-
jemnt kastades emot trupperne och fiere soldater och
officerare träffades deraf, så kommenderades truppen
att göra sig färdig, hvarefter dock ännu cen gång
gjordes gevär för fot. sedermera å nyo kommendera-
des gif akt, och slutligen gafs eld... Den beväpnade
styrkan har alltså förfarit i enlighet med lagarne;
hon har på reqvicition af de kungliga civil-autorite-
terne handlat, och det visar sig tillika af denna på
officiel!a rapporter grundade framställning, att prins
Johan icke gifvit befallning att skjuta och icke ens
kunde gifva en dylik befallning, och att de, som deraf
taga sig anledning till förolämpning, icke känna el-
ler icke vilja känna huru det gått till. Såsom man
hoppas, skall hvarje redligt sinnad motsäga dylika
rTykten.
POLEN.
Kejsaren har befallt att städerna Kalisch, Kielce
och Siedlec ifrån och med början af nästa år
upphöra att, . såsom hittills, vara hufvudstäder i
guvernementer. Denna degradering är en följd
af kejsarens ovilja emot dessa städer, hvilken re-
dan förut på hvarjehanda sätt gifvit sig tillkänna.
För flere år sedan tillslöts gymnasium i Kielce,
emedan man påstod sig hafva hos gymnasisterne
upptäckt afsigt til en sammansvärjning. Kalisch
tog en mycket verksam del i sista revolutionen,
och bar äfven förut visat sig anti-rysk. Den är
näst Warschau största staden i riket.
TURKIET.
Sultan har skickat utrikes ministern Scbekib
Effendi till Syrien, för att söka göra slut på det
der varande inbördes kriget, och bringa de åtgär-
der till verkställighet, som i samråd med de sto-
ra makter:as representanter blifvit beslutadå för
landets förvaltning.