officerare inbjöds eller inläts vidare i något civi
eller borgerligt sällskap; men förbittringen ste
ännu högre, sedan mördaren, hr von Leutholc
som genom en krigsrätts dom blifvit fälld till se
års fästningsfängelse, likmätigt lag, blef efter se
dagars arrest lösgifven, enligt konungens befallning
När konungen sedan kom till Königsberg, mot
togs han med dyster stumhet, och betalade väl
komsten med en skrapa åt magistratens och bor
gerskapets deputation; han antydde dem att håll
frid med militären och bättre uppsigt på orolig
hufvuden i staden. Till något svar härpå lät ha
det icke komma, utan vände sig genast om oc
gick ifrån de deputerade. Staden insände nu e
skriftlig förklaring, hvilken försatte H. M. i de
häftigaste vrede. Staden hade nämligen i denn
förklaring beklagat sig öfver militären, och i syn
nerhet öfver grefve v. Donah, samt anhållit om han
förflyttning derifrån. I stället affärdade nu ko
nungen ett bref till öfverpresidenten Bötteher
emedan, som i brefvet yttrades, han ej vidar
ville veta af några svar från stadsauktoriter
och i detta märkvärdiga bref kallas ej blott löt
nant von Leutholds af allmänna tänkesättet hög
fördömda mordföretag för ett öfvermått af rid
derligt tänkesätt, som kan verka uppvärmands
på hjertat, (ein Uebermass ritlerlicher Gesinnung
das herzerwärmend wirken könne), utan borger
skapet uppmanades formligen emot magistrater
och dess o-loyala tänkesätt. Den omedelbara följ
den af denna skrifvelse är nu, alt stadens magi
strat, in corpore, afsagt sig sina embeten. Mer
i Königsberg herrskar den största förbittring, och
ingen urkund har inom hela landet fått vidkän-
nas så skarpa omdömen som nyssnämnda bref
hvilket också är ägnadt att väcka de plågsammaste
känslor. Att handlingar af dylik art, ytterligare
förökade genom stränga förbud mot alla medbor-
gerliga sammankomster samt genom åtgärder mol
hvarje offentligt tecken till frisinnade tänkesätt
icke kunna förbättra sinnesstämningen, torde ni
finna helt naturligt. Tills vidare ger oviljan sig
luft genom infall mot personer och förhållanden,
som hånas utan skonsamhet, medan man väntar
konungen tillbaka från festerna vid Rhen och på
Tandtdagsbeskeden.
Je RE CN KC tt