I medför, att den förtjenar genom trycket offen
elliggöras:
L Till fångvårdsstyrelsen i riket!
Till följd af Kgl. M:ts nåd. skrifvelse af d. z
I December 18533, får undertecknad härmedelst öv
I mjukast aflemna den i bemälde skrifvelse nådig
I lanbefallda årsberättelsen angående religionsvårde
loch fångarnes moraliska tillstånd uti Westerbo
I tens länshäkte för år 4844.
Ibland de för åtskilliga brott häktade fångarn
I hvilkas antal under sistförflutit år uppgått till 9.
hafva beklagligen funnits 3:ne mördare af mar
Ikönet. Af dessa mördare, som alla blifvit vi
I häradsrätten dömde till lifvets förlust och änn
Tafbida sin dom ifrån högre instans, hafva 9S:n
jefter ofta förnyade ömma och allvarliga förestäl
ningar, visat en djup och smärtfull ånger öfv
sitt brott. Den 5:dje deremot, en ung bonde vi
namn Pehrsson från Wännäs pastorat, hvilke:
efter brottsligt umgänge med sin piga och isar
råd med henne öfverlaggd mordplan, på ett lik
grymt som lömskt och försåtligt sätt mördat si
hafvande hustru, bar ännu icke, oaktadt det al
varligaste bemödande, kunnat väckas till någo
syndaånger. Han eger visserligen någorlunda bol
stafiig kristendomskunskap, men tillbörande de
fanatiska här i orten ej sällsporda läsaresekt, son
om ej just med uppeabart förakt, dock med syn
bar likgiltighet betraktar den kristna sedelärar
och på en död tro, samt ofta tanklös läsning, böj
och sång bygger sitt lika förmätna, som falsk
salighetshopp, förklarar han sig bestämdt höra ti
de rättfärdiga eller, som de här i orten sjelfv
kalla sig, rättseniga, hvilka ingen bättring behöf
va. Undervisningen föraktar han, äfvensom d
nya antagna läroböckerna, ty han anser sig sjel
ej blott upplyst, utan till och med helgad a
Guds Anda. Påmind om sin grofva missgerning
svarar han kallsinnigt, att detta skedde elte
köttet och betyder intet, ty Christus har derför
liditv. Han har dock efter eget påstående vari
och är ännu en Jesu utkorade vän och blyge
icke att skrytsamt förhäfva sig öfver sin förment
andliga förening med sin Frälsare, och sitt hög:
företräde framför alla dem, som ej dela han
villomeningar. Denne af andlig okunnighet s:
förblindade, af andeligt högmod så förderfvadt
menniska eger dock fullkomligt sitt förstånds bruk
— Måtte Gud nådigt bevara sin församling frår
många sådana medlemmar, så farliga både för
kyrkan och samhället. i
Bland brott torde här ock företrädesvis böra
nämnas vanvördeligt och våldsamt förfarande emot
föräldrar, hvarföre ett ej så obetydligt antal al
det sistförfiutna årets fångpersonal varit häktadt.
Beklagligen är bränvinets omåttliga och syndfulla
bruk äfven här visserligen oftast den källa, hvar-
ifrån detta brott leder sin upprinnelse. Ty värr
torde ock föräldrarne sjelfva, genom sitt alltför
långt drifna öfverseende med barnens egensinne
och onda böjelser, dertill, ehuru ofrivilligt, någon
gång sjelfve medverkat. Men jag tror mig ock
icke sakna skäl för den anmärkningen, att läse-
riet, sådant det äfven här i orten icke sällan be-
drifves, med sitt ovisa omvändelsenit, sin oför-
dragsamhet mot olikt tänkande, sitt fördömelse-
begär, sin phariseiska egenrättfärdighet och sitt
andeliga högmod icke sällan förjagat den husliga
friden, kärleken och förtroendet mellan makar,
och kommit sonen att förgäta den vördnad, som
Gud både i ordet och hjertat biuder honom ait
bevisa sin fader och sin moder.
De öfrige fångarne hafva varit häktade dels för
stöld, dels för slagsmål och fylleri eller ock in-
salta för mindre förbrytelser och försvarslöshet.
Så snart någon fånge anländt, har underteck-
nad, derom upplyst, infunnit sig, för att exami-
nera honom, så väl uti innan- som utanläsning,
samt utforska hans begrepp i salighetsläran, hvil-
ket alltid skett i närvaro af de öfriga i samma
rum inneslutne och blifvit antecknadt i derötver
förd jurnal. Härunder hafva naturligtvis samtal
ned de fleste sjelfmant erbjudit sig, hvarunder
oredikanten kommit i tillfälle att göra sig upp-
yst om deras barndoms uppfostran, äfvensom an-
edningen till deras första afsteg från dygdens väg
n. m. Resultaten af dessa efterforskningar hafva
cke alltid varit tillfredsställande i moraliskt hän-
;eende, äfven någon gång med sådana, som af
öräldrar blifvit uppfostrade. De, som i barndo-
nen förlorat dessa huida stöd och nödgats på egen
rand försörja sig, dels ifrån början med betlande,
lels i andras tjenst, hafva naturligtvis ännu mera
plifvit frestade att ingå på lastens bana. Dessa
iafva äfven visserligen till en stor del, dock icke
Utid, varit de svagaste i sin kristendom.
Alla fångarne hafva, ehuru med mer och min-
re färdighet, kunnat läsa i bok, samt gifva mer
ch mindre nöjaktiga svar, på till dem framställ-
la kristendomstrågor, och som tillgång på passan-
e religionsböcker fiones i alla fängelserummen,
alva de i sin kristendomskunskap mindre väl be-
andrade blifvit ålagda att använda sin lediga tid
ill läsning, samt fått, der så erfordrats, vissa före-
atta lexor.
Umeå den 30 Juli 4843.
Erik Julin,
Fångpredikant vid Umeå länshäkte.
TEEENeesnenseneee seem