I medför, att den förtjenar genom trycket offen elliggöras: L Till fångvårdsstyrelsen i riket! Till följd af Kgl. M:ts nåd. skrifvelse af d. z I December 18533, får undertecknad härmedelst öv I mjukast aflemna den i bemälde skrifvelse nådig I lanbefallda årsberättelsen angående religionsvårde loch fångarnes moraliska tillstånd uti Westerbo I tens länshäkte för år 4844. Ibland de för åtskilliga brott häktade fångarn I hvilkas antal under sistförflutit år uppgått till 9. hafva beklagligen funnits 3:ne mördare af mar Ikönet. Af dessa mördare, som alla blifvit vi I häradsrätten dömde till lifvets förlust och änn Tafbida sin dom ifrån högre instans, hafva 9S:n jefter ofta förnyade ömma och allvarliga förestäl ningar, visat en djup och smärtfull ånger öfv sitt brott. Den 5:dje deremot, en ung bonde vi namn Pehrsson från Wännäs pastorat, hvilke: efter brottsligt umgänge med sin piga och isar råd med henne öfverlaggd mordplan, på ett lik grymt som lömskt och försåtligt sätt mördat si hafvande hustru, bar ännu icke, oaktadt det al varligaste bemödande, kunnat väckas till någo syndaånger. Han eger visserligen någorlunda bol stafiig kristendomskunskap, men tillbörande de fanatiska här i orten ej sällsporda läsaresekt, son om ej just med uppeabart förakt, dock med syn bar likgiltighet betraktar den kristna sedelärar och på en död tro, samt ofta tanklös läsning, böj och sång bygger sitt lika förmätna, som falsk salighetshopp, förklarar han sig bestämdt höra ti de rättfärdiga eller, som de här i orten sjelfv kalla sig, rättseniga, hvilka ingen bättring behöf va. Undervisningen föraktar han, äfvensom d nya antagna läroböckerna, ty han anser sig sjel ej blott upplyst, utan till och med helgad a Guds Anda. Påmind om sin grofva missgerning svarar han kallsinnigt, att detta skedde elte köttet och betyder intet, ty Christus har derför liditv. Han har dock efter eget påstående vari och är ännu en Jesu utkorade vän och blyge icke att skrytsamt förhäfva sig öfver sin förment andliga förening med sin Frälsare, och sitt hög: företräde framför alla dem, som ej dela han villomeningar. Denne af andlig okunnighet s: förblindade, af andeligt högmod så förderfvadt menniska eger dock fullkomligt sitt förstånds bruk — Måtte Gud nådigt bevara sin församling frår många sådana medlemmar, så farliga både för kyrkan och samhället. i Bland brott torde här ock företrädesvis böra nämnas vanvördeligt och våldsamt förfarande emot föräldrar, hvarföre ett ej så obetydligt antal al det sistförfiutna årets fångpersonal varit häktadt. Beklagligen är bränvinets omåttliga och syndfulla bruk äfven här visserligen oftast den källa, hvarifrån detta brott leder sin upprinnelse. Ty värr torde ock föräldrarne sjelfva, genom sitt alltför långt drifna öfverseende med barnens egensinne och onda böjelser, dertill, ehuru ofrivilligt, någon gång sjelfve medverkat. Men jag tror mig ock icke sakna skäl för den anmärkningen, att läseriet, sådant det äfven här i orten icke sällan bedrifves, med sitt ovisa omvändelsenit, sin ofördragsamhet mot olikt tänkande, sitt fördömelsebegär, sin phariseiska egenrättfärdighet och sitt andeliga högmod icke sällan förjagat den husliga friden, kärleken och förtroendet mellan makar, och kommit sonen att förgäta den vördnad, som Gud både i ordet och hjertat biuder honom ait bevisa sin fader och sin moder. De öfrige fångarne hafva varit häktade dels för stöld, dels för slagsmål och fylleri eller ock insalta för mindre förbrytelser och försvarslöshet. Så snart någon fånge anländt, har undertecknad, derom upplyst, infunnit sig, för att examinera honom, så väl uti innansom utanläsning, samt utforska hans begrepp i salighetsläran, hvilket alltid skett i närvaro af de öfriga i samma rum inneslutne och blifvit antecknadt i derötver förd jurnal. Härunder hafva naturligtvis samtal ned de fleste sjelfmant erbjudit sig, hvarunder oredikanten kommit i tillfälle att göra sig uppyst om deras barndoms uppfostran, äfvensom anedningen till deras första afsteg från dygdens väg n. m. Resultaten af dessa efterforskningar hafva cke alltid varit tillfredsställande i moraliskt hän;eende, äfven någon gång med sådana, som af öräldrar blifvit uppfostrade. De, som i barndonen förlorat dessa huida stöd och nödgats på egen rand försörja sig, dels ifrån början med betlande, lels i andras tjenst, hafva naturligtvis ännu mera plifvit frestade att ingå på lastens bana. Dessa iafva äfven visserligen till en stor del, dock icke Utid, varit de svagaste i sin kristendom. Alla fångarne hafva, ehuru med mer och minre färdighet, kunnat läsa i bok, samt gifva mer ch mindre nöjaktiga svar, på till dem framställla kristendomstrågor, och som tillgång på passane religionsböcker fiones i alla fängelserummen, alva de i sin kristendomskunskap mindre väl beandrade blifvit ålagda att använda sin lediga tid ill läsning, samt fått, der så erfordrats, vissa föreatta lexor. Umeå den 30 Juli 4843. Erik Julin, Fångpredikant vid Umeå länshäkte. TEEENeesnenseneee seem