Skandinxviska 7 Norden eger sitt bondestånd icke
:såsom en liten ingrediens, en ringa afdelning un-
der hela den öfriga nationen, utan till en grad
öfvervägande stort och talrikt, att resande utländ-
ningar, som hitkommit, med häpnad öfver detta
så alldeles egna sociala fenomen, vanligen icke
draga i betänkande att kalla och anse vår Nord
hel och hållen för ett bondland,. Man kan också
med skäl göra så, när, hvad Sverige vidkommer,
adel och presterskap ej sammanräknadt gå till
30,000, och om man tillägger allt borgerskap och
ofrälse stadsboer — således allt utom bönderne —
detta belopp in totum et tantura icke stiger till
300,000 på 3 millioner, alltså ej uppnår en tion-
dedel al det hela; samt man, hvad Norrige an-
går, finner denna proportion till bond-elementets
öfvervigt ännu starkare. Vi, som bo här i nor-
den och från barndomen vant oss vid dess egen-
heter, se kanske häruti ingenting besynnerligt;
men sakens märkvärdighet uppreser sig för be-
traktarens blick ju mera han jemför andra euro-
peiska folk med Skandinaviens.
Vårt bondfolk kan så till vida icke sättas på
samma linie med det öfriga Europas parbetsklas-
ser,, att dessa ännu sakna de politiska rättighe-
ter, som det förra besuttit i årlusenden. Men
onekligen utgör det ändock samma folk-art inom
sambhäilet, blott med den skillnaden, att den här
i norden öfverhufvud eger hvad den i det öfriga
Europa går att under kommande sekler söka för-
skaffa sig. Det Svenska och Norska Bondfoikets
stora politiska och historiska betydenhet för
verldsdelen inses häraf; enär det andra Europa
dermed har möjligheten och verkligheten af sjelf-
va saken, hvarom man kämpar, gifven för sina
ögon. Framtiden torde upplysa vigten af denna
omständighet.
Härmed är för ingen del sagdt, att vårt bond-
folk redan intager den hela politiska plats, eger
all den sociala utveckling, som det bör och kan
hafva: tvertom synes det just till följd af den be-
traktelse, vi gjort, vara så mycket angelägnare för
detta bondfolk — ej blott för dess egen, men för:
Europas skull — att det måtte komma till höj-
den af sin rätta bestämmelse, vinna sin sannskyl-
diga utveckling. Det sträfvar också härtill med
ett slags naturnödvändighet, som uttalar sig i hela:
vår historia från Hedenhös, från Envgelbrechts och!
Gustaf Wasas tider, och nu sist i representations-
frågan. Ombildningen och förbättringen af den
Svenska riksdagen är framkallad icke endast af!
Nordens omdöme: den drifves, rättare sagdt, af
en oemotståndlig instinkt, som väl i första hand:
underhålles af ett skandinaviskt intresse att full-
komna vår bondiska folk-grund till allt hvad den
skall vara och blifva, men derjemte utgör en rent
europeisk drift: en ande, som icke gifver sig,
med mindre den får föra verldsdelens samhälls-
bildning fram dit försynen med Europa menat.
Vi erkänna visserligen det skandinaviska bond-
folkets olikhet mot Europas egentligen såkallade!
arbetsklasser, deruti, att de sednare bestå af per-
soner, som befinna sig 1 tjenst hos andre, då der-
emot den sielfegande personalen bland nordens
bönder oftast arbetar blott på sin egendom. Men
den politiska meningen i de öfriga Europeiska fol-
kens utbildning är, att deras arbetsklasser skola
komma till den skandinaviska bondens rättstill-
stånd, representativa myndighet och delaktighet i
samhällets lagstiftning. Häruti består Skandina-
viens föresyn för Verldsdelen. .
Likaledes befinner sig en annan olikhet deruti,
att, då vi i det föregående talat om arbetsklas-
sernas åtnjutande af de rent menskliga rättighe-
ter, som de ännu sakna, detta är förståddt om
rättigheter, hvilka de skola hafva oaktadt de for(t-
fara att vara arbetare och i tjenst hos andre.
Då detta icke är fallet med de sjelfegande bland
vårt bondfolk, så rör jemförelsen icke denna punkt
enskildt. Men i afseende, likväl, på hela den stora
delen äfven af vårt bondelement, som äro tjenande,
och hvilken folkafdelning lika mycket i Norden,
som det öfriga Europa, ännu lefver i mistning af
de politiska rältigheter af rent menskligt slag,
hvarom vi talat (såsom att deltaga i riksombud-
manskapet, hafva sitt ord med i samhällets lagstift-
ning och organism-utveckling m. m.), och hvilka
iro nödvändiga, för att detta folk skall införas i
ett sant rättstillstånd; så väntar denna politiska
utveckling vår Nord lika väl som Europa i all-
mänhet. I detta särskilda afseende kan således
Skandinavien icke utgöra den öfriga verldsdelens
örebild; men vår Nord står dock, genom sina
jelfegande bönders likartighet i folkmening med
le s. k. arbetsklasserne, äfven i detta fall på när-
maste steget till den ifrågavarande politiska före-
bilden.
Man kan vid hela vår framställning anmärka,
utt det måste vara de Förenta Stateroa i Ame-
ika, mera än Skandinavien, som för Europas
amfundsutveckling står för ögonen, enär i flere
f dessa stater de personer, (åtminstone de man-
iså) som motsvara Kuropas arbetsklasser, hafva
epresentativ myndighet, och sålunda deltaza i
tatens organiska lif. Utan tvifvel bör det också s:
nedgifvas, att Amerika utgör Europas föresyn,
vida det sednares tendens utsträckes ända till
epublik. Och det är möjligt, att Europa kom-
ner derhän. Men, på det monarkiska området
mna hildar Skandinavion för dat utvoellinosfall
d rr OA GC OL CO
e-