Skandinxviska 7 Norden eger sitt bondestånd icke :såsom en liten ingrediens, en ringa afdelning under hela den öfriga nationen, utan till en grad öfvervägande stort och talrikt, att resande utländningar, som hitkommit, med häpnad öfver detta så alldeles egna sociala fenomen, vanligen icke draga i betänkande att kalla och anse vår Nord hel och hållen för ett bondland,. Man kan också med skäl göra så, när, hvad Sverige vidkommer, adel och presterskap ej sammanräknadt gå till 30,000, och om man tillägger allt borgerskap och ofrälse stadsboer — således allt utom bönderne — detta belopp in totum et tantura icke stiger till 300,000 på 3 millioner, alltså ej uppnår en tiondedel al det hela; samt man, hvad Norrige angår, finner denna proportion till bond-elementets öfvervigt ännu starkare. Vi, som bo här i norden och från barndomen vant oss vid dess egenheter, se kanske häruti ingenting besynnerligt; men sakens märkvärdighet uppreser sig för betraktarens blick ju mera han jemför andra europeiska folk med Skandinaviens. Vårt bondfolk kan så till vida icke sättas på samma linie med det öfriga Europas parbetsklasser,, att dessa ännu sakna de politiska rättigheter, som det förra besuttit i årlusenden. Men onekligen utgör det ändock samma folk-art inom sambhäilet, blott med den skillnaden, att den här i norden öfverhufvud eger hvad den i det öfriga Europa går att under kommande sekler söka förskaffa sig. Det Svenska och Norska Bondfoikets stora politiska och historiska betydenhet för verldsdelen inses häraf; enär det andra Europa dermed har möjligheten och verkligheten af sjelfva saken, hvarom man kämpar, gifven för sina ögon. Framtiden torde upplysa vigten af denna omständighet. Härmed är för ingen del sagdt, att vårt bondfolk redan intager den hela politiska plats, eger all den sociala utveckling, som det bör och kan hafva: tvertom synes det just till följd af den betraktelse, vi gjort, vara så mycket angelägnare för detta bondfolk — ej blott för dess egen, men för: Europas skull — att det måtte komma till höjden af sin rätta bestämmelse, vinna sin sannskyldiga utveckling. Det sträfvar också härtill med ett slags naturnödvändighet, som uttalar sig i hela: vår historia från Hedenhös, från Envgelbrechts och! Gustaf Wasas tider, och nu sist i representationsfrågan. Ombildningen och förbättringen af den Svenska riksdagen är framkallad icke endast af! Nordens omdöme: den drifves, rättare sagdt, af en oemotståndlig instinkt, som väl i första hand: underhålles af ett skandinaviskt intresse att fullkomna vår bondiska folk-grund till allt hvad den skall vara och blifva, men derjemte utgör en rent europeisk drift: en ande, som icke gifver sig, med mindre den får föra verldsdelens samhällsbildning fram dit försynen med Europa menat. Vi erkänna visserligen det skandinaviska bondfolkets olikhet mot Europas egentligen såkallade! arbetsklasser, deruti, att de sednare bestå af personer, som befinna sig 1 tjenst hos andre, då deremot den sielfegande personalen bland nordens bönder oftast arbetar blott på sin egendom. Men den politiska meningen i de öfriga Europeiska folkens utbildning är, att deras arbetsklasser skola komma till den skandinaviska bondens rättstillstånd, representativa myndighet och delaktighet i samhällets lagstiftning. Häruti består Skandinaviens föresyn för Verldsdelen. . Likaledes befinner sig en annan olikhet deruti, att, då vi i det föregående talat om arbetsklassernas åtnjutande af de rent menskliga rättigheter, som de ännu sakna, detta är förståddt om rättigheter, hvilka de skola hafva oaktadt de for(tfara att vara arbetare och i tjenst hos andre. Då detta icke är fallet med de sjelfegande bland vårt bondfolk, så rör jemförelsen icke denna punkt enskildt. Men i afseende, likväl, på hela den stora delen äfven af vårt bondelement, som äro tjenande, och hvilken folkafdelning lika mycket i Norden, som det öfriga Europa, ännu lefver i mistning af de politiska rältigheter af rent menskligt slag, hvarom vi talat (såsom att deltaga i riksombudmanskapet, hafva sitt ord med i samhällets lagstiftning och organism-utveckling m. m.), och hvilka iro nödvändiga, för att detta folk skall införas i ett sant rättstillstånd; så väntar denna politiska utveckling vår Nord lika väl som Europa i allmänhet. I detta särskilda afseende kan således Skandinavien icke utgöra den öfriga verldsdelens örebild; men vår Nord står dock, genom sina jelfegande bönders likartighet i folkmening med le s. k. arbetsklasserne, äfven i detta fall på närmaste steget till den ifrågavarande politiska förebilden. Man kan vid hela vår framställning anmärka, utt det måste vara de Förenta Stateroa i Ameika, mera än Skandinavien, som för Europas amfundsutveckling står för ögonen, enär i flere f dessa stater de personer, (åtminstone de maniså) som motsvara Kuropas arbetsklasser, hafva epresentativ myndighet, och sålunda deltaza i tatens organiska lif. Utan tvifvel bör det också s: nedgifvas, att Amerika utgör Europas föresyn, vida det sednares tendens utsträckes ända till epublik. Och det är möjligt, att Europa komner derhän. Men, på det monarkiska området mna hildar Skandinavion för dat utvoellinosfall d rr OA GC OL CO e