kbåll insattes i sparbanken, var det lätt för mo-
dren att låta henne tro, att det öfriga vara en
del af hennes arbetslön.
En dag kom prosten att besöka dem. Det var
en glad och hederlig man. Hans familj var det
enda främmande som besökte Fridhem, och den
skaffade enslingarne der mången angenäm stund.
Sedan pu prosten en stund språkat om med dem,
bad han modren om ett enskildt samtal. Han
meddelade henne då ett förslag, som uppfylde
henne med det ljufvaste hopp. Som prosten var
mycket gästfri, och den närbelägna gästgifvare-
gården ej af de större, hände ofta, då der blef
brist på rum, att någon resande tog sin tillflykt
till prostgården. Så hade aftonen förut en en-
gelsk ögondoktor amländt. Han hade omtalat för
prosten huru ban blott af intresse för konsten,
ej af behof, praktiserade; att han nu reste i främ-
mande länder för sitt nöje och att öka sin erfa-
renhet; att han gerna derunder önskade gagna.
Då, kära syster,, tillade prosten, tänkte jag ge-
nast på vår goda Hilma, och om min mennisko-
kännedom ej är alltför felaktig, så är detta vis-
serligen ingen charlatan. Tysannare känsla kan ej
tala ur en mera öppen blick; och med den verkliga
kunskapens blygsamma sjelfkänsla, berättar han
Om sina operationer. Jag omnämde er dotter,
och ban frågade noga efter alla omständigheter;
yttrade sig ej bestämdt hoppgifvande — typ,
sade han, en af sorg förorsakad blindhet är, ty
värr, ofta obotlig, men exempel finnas dock på
motsatsen,. Då jag kom att nämna edra små
omständigheter, sade han, att det just vore hans
önskan att utan arfvode få göra sin första ope-
ration här i landet;! ty det förtroende den, lyc-