kbåll insattes i sparbanken, var det lätt för modren att låta henne tro, att det öfriga vara en del af hennes arbetslön. En dag kom prosten att besöka dem. Det var en glad och hederlig man. Hans familj var det enda främmande som besökte Fridhem, och den skaffade enslingarne der mången angenäm stund. Sedan pu prosten en stund språkat om med dem, bad han modren om ett enskildt samtal. Han meddelade henne då ett förslag, som uppfylde henne med det ljufvaste hopp. Som prosten var mycket gästfri, och den närbelägna gästgifvaregården ej af de större, hände ofta, då der blef brist på rum, att någon resande tog sin tillflykt till prostgården. Så hade aftonen förut en engelsk ögondoktor amländt. Han hade omtalat för prosten huru ban blott af intresse för konsten, ej af behof, praktiserade; att han nu reste i främmande länder för sitt nöje och att öka sin erfarenhet; att han gerna derunder önskade gagna. Då, kära syster,, tillade prosten, tänkte jag genast på vår goda Hilma, och om min menniskokännedom ej är alltför felaktig, så är detta visserligen ingen charlatan. Tysannare känsla kan ej tala ur en mera öppen blick; och med den verkliga kunskapens blygsamma sjelfkänsla, berättar han Om sina operationer. Jag omnämde er dotter, och ban frågade noga efter alla omständigheter; yttrade sig ej bestämdt hoppgifvande — typ, sade han, en af sorg förorsakad blindhet är, ty värr, ofta obotlig, men exempel finnas dock på motsatsen,. Då jag kom att nämna edra små omständigheter, sade han, att det just vore hans önskan att utan arfvode få göra sin första operation här i landet;! ty det förtroende den, lyc