ning för krönta hufvuden och blasfemiska hån mot allt hvad som är heligt, stort och vördnadsvärdt,, samt blandade slutligen äfven in Kjöbenhavns-Posten i striden. Detta sednare blad afgaf imedlertid den förklaring, att om man också måhända kunde finna någonting stötande i formen för Fedrelandets så kallade protest, Var Kiöbenhavns-Posten imedlertid i hufvudsaken af fullkomligt enahanda mening med Fzxdrelandet deri, att några studenters deltagande i en fest till den som kung och statsman så svage och tvetydiga Fredriks minne aldrig kunde bliatt betrakta såsom en politisk demonstration, heldst man i våra dagar borde hunnit inse den sanningen, att ett dylikt furstars förevigande genom monumenter, statyer, triumfbågar, m. m. i sjelfva verket icke eger någon politisk betydelse alls. Denna åsigt af saken synes också verkligen vara poomkullrunkelig,, och om studenternas sångförening, icke i egenskap af studenter, men såsom ett sällskap musikaliska dilettanter, vill sjunga ett Par kantater vid festen, så är det ju icke derför sagdt, hvad Berlingska så gerna vill göra plausibelt, att de dermed på det uppväxande slägtets vägnar. vilja förklara Fredrik den Sjette för en stor man. Hela verlden inser nu efteråt, att det varit förnuftigare, om någon staty öfver Fredrik aldrig kommit i fråga, men då den nu en gång står der . . . Det är för öfrigt till att bemärka, det subskriptionen för ifrågavarande byst, hvilken straxt efter Fredriks död sattes i verket, medan intrycket af den afdöde monarkens flera goda egenskaper, som privatman, ännu var lifligt och friskt hos en stor del folk, hade i den sednare tiden gått gan