(Insändt.)
SVAR PÅ DOKTOR MARINS FRAMSTÄLLNING
AF REGLERINGEN UTAF LÄKARETJENSTEN
VID CARLSBORG.
Herr doktor O. Marin, som varit förordnad till
sjukhusläkare vid Carlsborg, har genom Aftonbladet
(M 466 för d. 22 Juli) inför allmänheten klagat der-
öfver, att han genom Kongl. Maj:ts nådiga förord-
nande blifvit skild från nämde befattning och åtföl-
jande aflöning. Dä tjensten icke var uppförd på
stat, och Marin sedan flera år varit oförmögen att
den behörigen förrätta, insåg nog hr M. att sjelfva
åtgärden egde rättsenlig grund och att deröfver var
föga att säga. För att vinna medlidande, väcka in-
tresse för sig och sin ställning valde han den van-
liga utvägen, att inför allmänheten framställa sig.så-
som oskyldigt lidande, begagnande tillfället, att på
sanningens bekostnad, tillfredsställa sitt hämndbegär
mot misshagliga personer, och hopdiktade en roman,
hvars hufvudsyfte synes vara att ådagalägga, det han
vore ett offer för förföljelser, hvaruti chefer och be-
fäl vid Ingeniörkorpsen skola deltagit.
Då jag icke kan erkänna skyldigheten att, i följd
af anklagelse i tidningarne, inför allmänheten redo-
visa för mina embetsåtgärder, hvilka bäst kunna in-
hemtas och utredas af tillgänglige offentlige hand-
lingar, skulle anfallet emot mig, så förvriden saken
än var framställd, icke föranleda något svar, om ej
angreppet tillika varit rigtadt emot en värderad kam-
rat inom Ingen.korpsen, kapten Kleen, hvilken nu
vistas långt från fäderneslandet och icke sjelf kan
försvara sig emot de sanningslösa uppgifter och insi-
nuationer hr M. emot honom tillåtit sig i dessa fria
skapelser af en elak och samvetslös fantasi. Jag har
således egenteligen för den frånvarandes skull kändt
mig uppmanad, att upplysa rätta förhållandet, heldst
tidningarne förklarat det tystnad skulle innebära ett
erkännande af sanning i doktorns uppgifter.
Kapten Kleen, hvars duglighet icke en gång hr M.
lärer kunna bestrida, har såsom chef för en vigtig
förvaltning på Carlsborg, haft äfven den förtjensten,
att med ett oaflåtligt nit arbeta på upprätthållandet
af ordning och lydnad i all tjenstgöring, som arbe-
tets fortgång påkallat. Han har dervid haft det miss-
öde, som vanligast åtföljer dylikt lofvärdt sträfvande,
att råka i strid med sjeifviskheten, den falska fåfän-
gan och små enskilda intressen. Den missbelåtenhet,
som härigenom hos åtskilliga uppkommit, har beklag-
ligen gifvit sig luft genom uppfinning och utspri-
dande af sådana skandalösa, sanningslösa rykten, som
hr M., med fullt vetande om dess grundlöshet, åter
omtalar, och genom sådana låga insinuationer, som
han med skicklighet förstår att framkasta. Denna
hatfullhet har ej inskränkt anfallen till kapt. Kleen.
För att såra honom, har den äfven rigtat dessa mot
hans kamrater på stället, ja till och med mot verk-
ställandet af de arbeten och byggnader, som af dem
utföras. Hvarifrån allt detta förtal utgått, hvilka
flitigast bidragit till dess utspridande, är hr doktor
Marin mer än väl bekant. Han kan ej fördölja det
i sjelfva sin sista tidningsartikel, detta försök i stor
skala att sprida osanningar och försåtliga insinuatio-
ner, och att med känd skriftställareförmåga samman-
hlanda tilldragelser, hvika ej hafva ringaste samman-
hang, för att gifva allmänheten det intryck, att dok-
tor M. frän kapten Kleens sida utstått en hätsk för-
följelse, som slutat med upphörandet af doktorns för-
ordnande. Att detta allt är en ren, af hr doktorn
under prisande af sin sanningskänsla hopsmidd dikt
skall synas af det följande, då jag utan att vidare
befatta mig med insinuationerne, skall i sak fram
lägga det väsentliga.
I sin artikel söker hr M. inbilla läsaren att un-
derkonduktörer blifvit inqvarterade i hr M:s bostad
under det en myckenhet andra rum skulle varit le-
diga, och att han derunder lidit åtskilligt ofog, hvil-
ket allt efter hans insinusation, skulle haft sin grunc
i ovilja och skadebegär hos befälet. Rätta förhål
landet är, att de 3:ne rum hr M. på särskild anhål
lan fick bebo, icke utgjorde hans tjensteboning: at
de hade sin serskilda utgång, men att derintill pi
andra sidan stötte 2:ne rum, af hvilka hr M. under.
stundom och då de stodo lediga, begagnade det ena
såsom skräprum. Tillgången på lägenheter för befä
och handtverkare m. fl. vid Carlsborg har, i motsat:
med hvad hr M. uppger, merendels varit knapp. Jat
kan intyga att vid det öfverklagade tillfället verklig
behof föranledde de till Marin icke upplåtne rum
mens begagnande. Befälhafvaren egde då icke, a
undseende för hr M:s infall att anse rum, som ha
ej egde begagna, för sine, derföre att de gränsad
till hans, uppoffra andras grundade anspråk på e
passande inqvartering. Kapt. Kleen eger dessuton
den tillfredsställ!elsen, att hans af hr M. öfverklagad
åtgärd till alla delar gillades af hr general Lefrer
hvilken alltid visat hr M. välvilja, faktiskt uttala
genom de tid efter annan hos K. M:t gjorde under
dåniga framställningar hvarigenom hr M., oaktac
sin oförmåga att fullgöra sina tjensteåligganden, bi
behölls vid odeladt åtnjutande af befattningens in
komster. De omtalade olägenheterne, afklädde dei
utstyrsel hr M. gifvit dem, voro ej svårare, än den
man ofta får, och hr M. icke sällan fått utan kno
underkasta sig. Om kapt. Kl!ten nödgades något in
skränka ett utrymme och den beqvämlighet hr M
tillegnat sig, skedde sådant destomindre af ovilja oci
skadebegär, som hr M. sjelf medger, att kapt. Kleen
när hr M. fick ett svårare sjukdomsanfall, ställde s
till att hr M. efter sin önskan blef befriad från de
för honom i hans dåvarande tillstånd, besvärlig
grannskapet. Detta allt kan bevisa huru poesien ho
SEED TT ORKEN Nera RN
Do RER