efterhöra min borgen.. Emedlertid utmärkte han
med nämnde då opåkallade yttrande, en anklagelse
emot sig sjelf, om hvad han då bäst visste, nemligen
att jag hade orsak att icke tycka mycket väl om
honom.
Beträffande den sten och sand, hvyarom min angif-
velse handlar, och der en nolla förmycket tillkommit
mig ovetande i afseende på stenen — förmodligen
för att få kalla uppgiften sanningslös — så visar för-
klaringen, att konungens befaliningshafvande i stäl-
let för att ätlyda Kongl. Maj:ts nådiga befallning om
försäljning af dessa materialier, tillåtit ett annat an-
vändande deraf. Jag hade upplagt cirka sexhundra
lass sand, och att ett lass sand framkördt ännu ko-
star i Wexiö 24 sk. bko, hvilket för 600 lass utgör
300 rdr, och att den framkörda stenen utgjorde sex-
tonhundra lass, är i förklaringen erkändt, och jag
skulle vid byggnaden förlidet år gerna betalt 16 sk.
bko lasset, hvilket för sextonhundra lass gör 3533 rdr
46 sk. bko, eller för sand och sten tillbopa en sum-
ma af åttahbundratrettiotre rdr sexton sk. bko.
Huru har nu detta förråd kommit Kongl. Maj:t
och kronan till godo? I stället för att genom i nå-
der anbefalld försäljning låta medlen ingå iränteriet,
har konungens befallningshafvande låtit byggnads-
kommittåen disponera deröfver och att genom reso-
lution afstå dem till hr grefve Hamilton.
Huru har hr landshöfdingen här vakat öfver sta-
tens rätt? Då man betraktar det utlåtande från
byggnadskommittcen, som han bifogat sin förklaring,
och efterser att detsamma är den 7 sistl. April med-
deladt, i följd af skrifvelse ett par dagar förut, eller
den 3 i sagde månad, så vill det synas, som hade
br landshöfdingen derhän varit underlåten, att han
icke ens vetat reda på dessa materialier, innan han
fick det åberopade utlåtandet eller innan mina kla-
gomål väckt till omtanka derom, helst det annars
icke kunnat vara orsak, att begära upplysning af
byggnadskommitteen. Men hvar står dock i något
gällande dokument, att statens tillgångar skulle efter
sagde kommitttes mening användas till att planera
den del af förra residenstomten, som skulle utläggas
till gata? Då entreprenören Hamilton skulle gräfva
till nyaste residens-grundvalen, var det en fördel för
honom att bafva förut befintliga källare och grund-
valsgropar, för att der nedkasta den jord och sand,
som genom nödig gräfning till den nya grunden må-
ste uppkastas; ty annars hade herr entreprenören
måst med kostnad låta bortköra den, såsom icke tjen-
lig till murning, och kunde derföre ingenting i sitt
slag vara oskäligare, än att skänka bort en statens
tillgäng för det entreprenören skulle begagna tillfäl-
let att inspara några hundratais körslor.
Och ho har berättigat byggnadskommitteen, att in-
låta sig i något hithörande afslutande, efter som den
har, såsom dess ord lyda, ansett sig både berättigad
och pligtig vidtaga dessa åtgärder?
Om nu herr landshöfdingen sjelf gjort allt detta,
eller låtit andra göra det, så är statens skada Jika
stor, och lär icke kunna betraktas annorlunda än
såsom skedt med hr landshöfdingens samtycke, direkte
eller indirekte gifvet, enär han, i stället för att hin-
dra ett sådant tilltag, gillat det, genom att nu til
sitt försvar hafva åberopat det; och mina förutsätt
ningar om hr grefven äro då icke, efter min öfver-
tygelse, mer oförskämda, än hans sätltatt förklara sig.
Emedlertid hyser jag den förhoppning, att Riksens
Ständers justitieombudsman skall anse en statens för-
närmelse på 833 rdr 16 sk. bko vara något för myc-
ket till att taga såsom godtgjord med den här afsedda
förklaringen och att, om än staten kan lida denna
hånande förnärmelse, är likväl kränkningen af min
rätt till 49.:000 rdr bko arbetslön, hvaraf en betydlig
örtjenst kunde blifvit, således förmycket känbar för
m:g, för att kunna göras om intet genom en antagen
högdragen min, eller genom någon vrängd framställ-
ning, jemte utrop om osanning och om oförskämda
örutsättningar med mera dylikt, hvars beskaffenhet
ir alltför genomskinlig för att skyla en juridisk na-
kenhets blygd.
Hvad öfrigt jag i min klagoskrift anfört och som
br grefven och landshöfdingen med låtsadt förakt
förbigått, anhåller jag, att det icke må blifva förbi-
gånget uti den fiskaliska aktion, som jag fortfar att
päyrka. Sölvesborg den 28 Juli 4845.
O. Borgström.
Lika lydande med den till justitieombudsmans-
expeditionen d. 6 Augusti 1845 ingifne påminnelse-
skrift; betygar ex officio C. A. Sundin.
Oo