passande och beqväm våning, som ni kan vara bela ten med — om der också icke blir 48 rum. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Murmästaren Borgström e:a landshöfdingen gr. Mörner. (Slut från gårdagsbl.) Något besynnerligt förekommer det ordet torde som herr grefven lagt fram liksom till grundval för sin vidare tillskapning af nya, förut förtegade skäl ty det heter i förklaringen, näst intill uppgiften om residensgrundvalens oduglighet, att den betydliga skuld, hvaruti jag förut häftade till staten, jemväl torde tagits i betänkande,. Då man af ordställningen således ser, att herr grefven i denna del icke är säker i silt minne, befinnes hans yttrade förmodan hafva svagare grund, än den först började residensbyggnaden. Om herr grefven torde haft någon fruktan för min betydliga skuld till staten, såsom hans ord föranleda, så hade ban med ett statsekonomiskt hufvud bordt resonera så här: Borgström häftar för en betydlig skuld; hvad skall han betala med? Jo, nu får han liqvid med staten, sedan han ställt borgen för den åtagna nya residens-byggnaden på 49,000 rdr b:ko; staten fär här en förträfflig säkerhet, och kan genom qvittning göra sig betalt för dess betydliga fordran hos Borgström. Änskönt detta ligger temligen öppet, så har likväl herr grefve Mörner visat sig mer omtänkt att gynna herr grefve Hamilton med byggnadsförtjenst, än staten med qvittnings tillfälle. i Det är ej värdt att herr grefve Mörner undskyllar sig med den klandrade förra residens-grundvalen cller säger: Detta qvittningstillfälle hade jag gernaskolat bereda, om icke den förra grundvalen varit så oduglig; ty herr grefven kan icke göra troligt, mindre styrka, att han hade något begrepp, mindre någon öfvertygelse om odugli ghet i mitt föregående arbete, eller att i hans tanke ingått annan beräkning, än att skaffa herr grefve Hamilton byggnadsförtjensten, och att han, för vinnande af detta mål, gjort såsom han gjort, och då ban genom min angifvelse helt oväntadt blifvit satt i förklaringsnödvändighet, har han, blottad på verkliga skäl, sökt till att dikta skenbara, fastän hans genius synes hafva varit honom mycket ogunstig. Men jag har kanske för länge förbigått en anmärkning! Änskönt jag icke anklagat landshöfdingeembetet i Wexiö, utan herr grefve Mörner personligen, för visadt sidoinflytande och eget personligt missbruk af sitt embete, har likväl förklaringen fått liksom en embetsform, då den är daterad i Wexiö landskontor och kontrasignerad af en W. Läng. Men fastän herr grefven nu blifvit antastad i och för dess embetsmissbruk, var det dock ingen embetsförklaring och derföre icke heiler nägon kontrasignant, som päkallades, utan det var personligen herr grefven sjelf, och anmärker jag detta desto hellre, på det frågan må, utan obehörig utsträckning, koncentreras kring sitt egentliga föremål och säledes drabba den sannskyldige; dock, om herr justitieombudsmannen anser, att de herrar och män, som å auktionsdagen förvaltade landshöfdingeembetet och dervid låte leda sig af ett obehörigt sidoinflytande, böra ställas till laga ansvar ihop med hr grefve Mörner, så är ännu en person tillatt höra, som är i saken delaktig, och jag vill icke, genom någon eftergift emot någon, afstå något af min talan, så vida som sådant kan leda till hinder för mitt påstående om full skadeersättning. Men ehvad frågan tages mer eller mindre vidsträckt emot den personal, som den kan angä, så bör jag icke underlåta en serskild anmärkning emot en annan del af förklaringen, eller den delen der det heter, då muraren Borgström bäst vet, att han på Konungens befallningshafvandes underd. framställning tillgodonjutit icke blott den betydligt ökade ersättning för nedlagd kostnad och arbete på grunden till tillämnad residensbyggnad härstädes, utan ock de förmånliga återbetalningsvilkoren af uppburet förskott till samma byggnads uppförande, så var det i sanning högst oväntadt, att han skulle emot undertecknad, landshöfding, vända de mest obefogade anspråk. Detta citerade stycke ur förklaringen påkallar helt säkert en särskild förklaring! Eller hvad vill hr grefven egentligen hafva sagt med denna strof? Förmodligen skall den innefatta en anspegling, liksom hade han genom sin framställning till Kongl. Maj:t satt mig i så särskild tacksamhetsförbindelse för ökad ersättning och goda vilkor, att det varit högst oväntadt, att nu få höra anspråk, vittnande om ingen tacksamhet och jag således mätte synas högst oförskämd, som i medvetandet af hans godhet i ett mål, belönar med klagan i ett annat. Men herr grefven har i den tiden och i det målet nödvändigt gjort endera — antingen rätt celler orätt. Har han genom gynsam framställning skaffat mig mer ökad ersättning eller förmånligare vilkor, än jag borde hafva, så är sådant ett erkännande af honom sjelf, att han äfven då gjort ensidig framställning till att gynna mig, likasom han gjort framstäl!ning för att på min bekostnad gynna hr grefve Hamilton, och sådan godhet emot enskild man på det allmännas bekostnad är väl icke värd mycken tacksamhet. Har han deremot den gången icke å sitt embetes vägnar gjort utan hvad han rätteligen bordt göra, så är det nog betänkligt, huru han kunnat anse det för en sådan raritet, att jag derföre skulle stå i nå-. gon särskild tacksamhetsförbindelse, eller derföre vara förbunden till att stillatigande låta kränka min rätt i annat mål. Men då hr grefyen vädjat till mitt medvetande genom detta uttryck, då murarcn Borgström bäst vel, så vill jag yppa detta mitt medvetande, och det är, att hr grefven öfvertalte mig, att nedsätta mina dåvarande anspråk, genom mig gjord anspegling om företrädesrätt till den tillämnade nya entreprenaden ä den tillämnvade nya residensbyggnaden. Dessa mina klagomål ingifva nog tydliga begrepp om det värde herr grefvens ord emellan fyra ögon fått ega. Jag hade dock denna gång icke skolat inblanda något härom, om hr grefven icke i sin förklaring åberopat hvad jag bäst vet. Jag vet ock lika väl en annan anekdot emelian hr grefven och mig, som har sammanhang med frågan; då jag kom upp till hr grefven någon tid efter det han spelat mig entreprenaden ur händerna, så sade han helt fryntligt: pherr