Hr grefve Hamilton har nog insett, att entrepre naden var mycket fördelaktig, och derföre han, efte slutad auktion, täflat derom, om annars täflan kai ega rum, der ingen medtäflare är. Eljest plägar en treprenadtäflan ske genom att bjuda mindre; mer Hamilton har icke bjudit mindre. På auktion bjöd jog ett helt tusende riksdaler mindre än han. Efte -lauktionen, i alla spekulanters frånvaro, har herr gr -I Hamilton bjudit icke mindre än jag, utan lika mec hvad jag bjudit när det slogs för mig, och sådan har herr grefve Mörner förordat till hans fördel. På Idet sätt, som nu egt rum, gifves ett ypperligt tillfälle latt lurendreja sig till Kongl. Maj:ts och kronans pen: ningar, ty efter detta sätt kan den egentliga spekuIlanten aldrig behöfva synas eller låta höra sig på entreprenadauktion, utan blott ställa sig in hos landsThöfdingen, lofva honom viss del af vinsten och derpå tiga och låta slå för höga bud, utan nedsättning samt sedan, när allt är slut, fortfara att göra anbud, antingen genom att nedsätta summan några skillingar eller bjuda lika summa, med anspegling afstörre säkerhet. Det är icke så troligt, som herr landshöfdingen i sin förklaring sagt, att ett sådant gäckeri skolat lyckas eller att utgången alltid skolat blifva densamma, äfven om han varit närvarande. Om han varit närvarande! Han var således icke närvarande. Desto obehörigare var hans inblandning, så vida landshöfdingeembetet icke är hans enskildta tillhörighet, och dess förvaltare i hans frånvaro hans enskildte tjenare! Efter min oförgriplige mening hade han den dagen icke mer med landshöfdingeembetet att sköta, än jag. Han har då missbrukat sitt personliga förhållande till ett skadligt sidoinflytande, hvilket han sedan uti embetet vidare fullkomnat. Rättegångsbalken säger, att all dom skall grundas på lag, och att den lag och de skäl, hvarpå ett slut grundas, skols utsättas; men herr grefve Mörftitr har, hvad denna sak angår, burit sina verkliga skäl hemligen inom sig och icke uppgifvit dem förrän efteråt, eller förr än i dess här afsedda förklaring. Det är sannt, att en landshöfding är ingen domare; men derföre får han väl icke handla sämre eller godtyckligare. Han ser väl nu, att det icke duger mycket med det först uppgifna skälet, att herr grefve Hamilton. hade större säkerhet att erbjuda, enär frågan icke berodde på hvem som var rikast eller fattigast, utan derpå, att vederhäftig borgen var ställd. Likväl är, såsom min klagoskrift visar, den Hamiltonska större säkerheten icke genom något vederhäftighetsbetyg vitsordad. Hr grefven har imedlertid nu efteråt anfört ett par andra skäl, af hvilka det i synnerhet skall varit hufvudsakligt, nemligen att jag skall gjort den förra residensgrunden oriktig och oduglig, och att han för den skull ej kunnat anförtro mig den nya entreprenaden. Och orsaken hvarföre han icke uppgifvit ett så vigtigt skäl för Kongl. Maj:t säger han nu hafva va-. rit den, att han icke ville skada mig i mitt handtverk, genom att i offentlig handling framdraga det omdöme om mitt arbete, som af sakkunnig man blifvit lemnadt. Man kan väl finnna, huru ädelmodig herr grefven skall synas, då han säger sig icke hafva velat skada mig, under det han likväl gjort mig den aldrastörsta skada, derigenom att han lurendrejat ifrån mig ett arbete på 49 000 Rdr Bko. Detta ädelmod förekommer mig ungefär, såsom om någon ville genom hemlig förgiftning taga en menniska afdaga, på det intet uppenbart våld skulle synas på den döda kroppen! Men, genom att icke inför Kongl. Maj:t uppgifva rätta orsaken, har herr grefven ställt Kongl. Maj:t bakom ljuset. Genom att dölja rätta orsaken, har han blottställt allmogen för att bli narrad och bedragen på mina odugliga arbeten! Hr grefven har då haft mer undseende för att skada mig, än för att blottställa allmogen föratt skadas genom mig, så att i herr grefvens känsla en hel allmoges skada betydt mindre, än en enskild mans! Om man i detta sammanhang bedömer herr grefven efter hans egen förklaring, så kan man väl icke döma annorlunda, än att hans rättskänsla och hans resonering synes för mycket tafatta, förslödda och missvisande, för att gagnas på en kunglig förtroendepost. Huru kan man för öfrigt vänta, att herr grefven nu uti sin förklaring iakttagit inför Riksens Ständers Justitieombudsman cn större upprigtighet, än den han förut visat inför Kongl. Mej:t? Liksom han nu sagt: jag medgifver visserligen, att jeg icke inför Kongl. Maj;t uppgaf ett vigtigt skäl hvarföre jag ej tillstyrkte Borgströms antagande till entreprenör; så tror jag helt visst, att han haft ännu ett vigligt skäl, som han icke uppgifvet, utan af konsideration hållit döljdt inom sig. Det af herr kaptenen och riddaren Kleen lemnade utlåtande; som herr grefven i sin förklaring åberopat, och som skall vara af det förmenande, att jag lagt oduglig grundval till förra residensbyggnaden, vederlägges mer än tillräckligen af det betyg, som jag här bifogar ifrån herrar murmästare Holmgren i Christianstad och Sjöblom från Carlshamn, och som innehåller, att ifrågavarande grundval på nödigt djup blifvit uppförd af grof, tjenlig gråsten samt försvarligen lagd för ändamål att deruppå uppföra hvilken större byggnad som helstp. Detta betyg är gifvet af 2:ne byggmästare, hvilkas behörighet att bedöma den ifrågasatta grundvalen icke lär kunna jäfvas eller kullkastas, genom ett åberopadt förmenande af herr kaptenen och riddaren ! Kleen, som troligen icke lärt sig murareyrket. Detta betyg vitsordar äfven den förmodan, att jag icke behöft det undseende, som herr grefven lotsar sig hafva haft, för att skada mitt förtroende i yrket samt rättfärdigar den antagning, att herr grefven således icke döljt någonting, för att icke skada mig, utan att handla af andra bevekelser. (Slutet följer.) TLANDSORTS-NYHETIR: Gefle d. 8 Aug. En sjöman på ett Malmöfartyg hade sistlidne söndag med skepparens bifall uppgått hh dd LL ms so —— — ..—