Hr grefve Hamilton har nog insett, att entrepre
naden var mycket fördelaktig, och derföre han, efte
slutad auktion, täflat derom, om annars täflan kai
ega rum, der ingen medtäflare är. Eljest plägar en
treprenadtäflan ske genom att bjuda mindre; mer
Hamilton har icke bjudit mindre. På auktion bjöd
jog ett helt tusende riksdaler mindre än han. Efte
-lauktionen, i alla spekulanters frånvaro, har herr gr
-I Hamilton bjudit icke mindre än jag, utan lika mec
hvad jag bjudit när det slogs för mig, och sådan
har herr grefve Mörner förordat till hans fördel. På
Idet sätt, som nu egt rum, gifves ett ypperligt tillfälle
latt lurendreja sig till Kongl. Maj:ts och kronans pen:
ningar, ty efter detta sätt kan den egentliga speku-
Ilanten aldrig behöfva synas eller låta höra sig på
entreprenadauktion, utan blott ställa sig in hos lands-
Thöfdingen, lofva honom viss del af vinsten och derpå
tiga och låta slå för höga bud, utan nedsättning
samt sedan, när allt är slut, fortfara att göra anbud,
antingen genom att nedsätta summan några skillin-
gar eller bjuda lika summa, med anspegling afstörre
säkerhet.
Det är icke så troligt, som herr landshöfdingen i
sin förklaring sagt, att ett sådant gäckeri skolat lyc-
kas eller att utgången alltid skolat blifva densamma,
äfven om han varit närvarande.
Om han varit närvarande!
Han var således icke närvarande. Desto obehöri-
gare var hans inblandning, så vida landshöfdingeem-
betet icke är hans enskildta tillhörighet, och dess
förvaltare i hans frånvaro hans enskildte tjenare!
Efter min oförgriplige mening hade han den dagen
icke mer med landshöfdingeembetet att sköta, än
jag. Han har då missbrukat sitt personliga förhål-
lande till ett skadligt sidoinflytande, hvilket han se-
dan uti embetet vidare fullkomnat.
Rättegångsbalken säger, att all dom skall grundas
på lag, och att den lag och de skäl, hvarpå ett slut
grundas, skols utsättas; men herr grefve Mörftitr har,
hvad denna sak angår, burit sina verkliga skäl hem-
ligen inom sig och icke uppgifvit dem förrän efteråt,
eller förr än i dess här afsedda förklaring.
Det är sannt, att en landshöfding är ingen do-
mare; men derföre får han väl icke handla sämre
eller godtyckligare.
Han ser väl nu, att det icke duger mycket med
det först uppgifna skälet, att herr grefve Hamilton.
hade större säkerhet att erbjuda, enär frågan icke
berodde på hvem som var rikast eller fattigast, utan
derpå, att vederhäftig borgen var ställd. Likväl är,
såsom min klagoskrift visar, den Hamiltonska större
säkerheten icke genom något vederhäftighetsbetyg
vitsordad. Hr grefven har imedlertid nu efteråt an-
fört ett par andra skäl, af hvilka det i synnerhet
skall varit hufvudsakligt, nemligen att jag skall gjort
den förra residensgrunden oriktig och oduglig, och
att han för den skull ej kunnat anförtro mig den
nya entreprenaden.
Och orsaken hvarföre han icke uppgifvit ett så
vigtigt skäl för Kongl. Maj:t säger han nu hafva va-.
rit den, att han icke ville skada mig i mitt handt-
verk, genom att i offentlig handling framdraga det
omdöme om mitt arbete, som af sakkunnig man blif-
vit lemnadt.
Man kan väl finnna, huru ädelmodig herr grefven
skall synas, då han säger sig icke hafva velat skada
mig, under det han likväl gjort mig den aldrastörsta
skada, derigenom att han lurendrejat ifrån mig ett
arbete på 49 000 Rdr Bko.
Detta ädelmod förekommer mig ungefär, såsom om
någon ville genom hemlig förgiftning taga en menni-
ska afdaga, på det intet uppenbart våld skulle synas
på den döda kroppen!
Men, genom att icke inför Kongl. Maj:t uppgifva
rätta orsaken, har herr grefven ställt Kongl. Maj:t
bakom ljuset. Genom att dölja rätta orsaken, har
han blottställt allmogen för att bli narrad och bedra-
gen på mina odugliga arbeten!
Hr grefven har då haft mer undseende för att ska-
da mig, än för att blottställa allmogen föratt ska-
das genom mig, så att i herr grefvens känsla en hel
allmoges skada betydt mindre, än en enskild mans!
Om man i detta sammanhang bedömer herr gref-
ven efter hans egen förklaring, så kan man väl icke
döma annorlunda, än att hans rättskänsla och hans
resonering synes för mycket tafatta, förslödda och
missvisande, för att gagnas på en kunglig förtroende-
post.
Huru kan man för öfrigt vänta, att herr grefven
nu uti sin förklaring iakttagit inför Riksens Ständers
Justitieombudsman cn större upprigtighet, än den han
förut visat inför Kongl. Mej:t?
Liksom han nu sagt: jag medgifver visserligen, att
jeg icke inför Kongl. Maj;t uppgaf ett vigtigt skäl
hvarföre jag ej tillstyrkte Borgströms antagande till
entreprenör; så tror jag helt visst, att han haft ännu
ett vigligt skäl, som han icke uppgifvet, utan af kon-
sideration hållit döljdt inom sig.
Det af herr kaptenen och riddaren Kleen lemnade
utlåtande; som herr grefven i sin förklaring åbero-
pat, och som skall vara af det förmenande, att jag
lagt oduglig grundval till förra residensbyggnaden,
vederlägges mer än tillräckligen af det betyg, som
jag här bifogar ifrån herrar murmästare Holmgren i
Christianstad och Sjöblom från Carlshamn, och som
innehåller, att ifrågavarande grundval på nödigt djup
blifvit uppförd af grof, tjenlig gråsten samt försvar-
ligen lagd för ändamål att deruppå uppföra hvilken
större byggnad som helstp.
Detta betyg är gifvet af 2:ne byggmästare, hvilkas
behörighet att bedöma den ifrågasatta grundvalen ic-
ke lär kunna jäfvas eller kullkastas, genom ett åbe-
ropadt förmenande af herr kaptenen och riddaren !
Kleen, som troligen icke lärt sig murareyrket.
Detta betyg vitsordar äfven den förmodan, att jag
icke behöft det undseende, som herr grefven lotsar
sig hafva haft, för att skada mitt förtroende i yrket
samt rättfärdigar den antagning, att herr grefven så-
ledes icke döljt någonting, för att icke skada mig,
utan att handla af andra bevekelser.
(Slutet följer.)
TLANDSORTS-NYHETIR:
Gefle d. 8 Aug. En sjöman på ett Malmöfartyg
hade sistlidne söndag med skepparens bifall uppgått
hh dd LL - ms so —— — ..—