ten tagit lumpsamlaren i kragen och dragit honom med sig genom dörren, då källarmästaren gifvit lumpsamlaren en så duktig puff, att brandvakten kullfallit, lumpsamlaren på honom och så derpå den andra brandvakten, så att, som ena vittnet uttryckte sig, hela klungan damp pladask. RR EE — Från byggmästaren Borgström, som hos justitieombudsmannen yrkat åtal mot landshöfdingen i Wexiö län, grefve Mörner, för det herr grefven skall förorättat honom vid en entreprenadauktion, har ännu en skrift blifvit till justitieombudsmannen ingifven, nemligen påminnelser vid landshöfdingens förklaring öfver Borgströms första skrift. Och då både sistnämnde skrift och grefve Mörners förklaring: deröfver blifvit i bladet intagne, fordrar fullständigheten att äfven besagde påminnelser meddelas, hvarför de äfven hör få en plats, med den erinran, att om än många af de anmärkningar deri förekomma må anses befogade, är likväl sjelfva skrifsättet öfver all höfva bittert och chikanöst: Till Riksens Ständers Justitieombudsman! Efter derom gjordt förbehåll, dristar jag härigenom afgifva påminnelser vid den förklaring, som inkommit i anledning af min klagan öfver de åtgärder, som herr landshöfdingen och grefven Carl Mörner tillåtit sig i afseende på entreprenadauktion å residensbyggnad i Wexiö d. 30 Augusti sistl. år. Sällan har man väl någonsin sett en mer anstötlig och dumdristig förklaring ifrån någon, som är hedrad med tromansvärdighet. Med eget sjelfberöm har han helt öppet bekänt, att han hegått det af mig öfverklagade sjelfsväld, att. under det andra förvaltade landshöfdingeembetct, å hans vägnar den ifrågasatte auktionen hölls, taga under sin pröfning icke endast det vid auktionen gjorda lägsta anbudet, utan ock deras anbud, som efter slutad auktion kunde fortfara att täfla om entreprenaden, och han har tillagt, att han gjort detta enkom för min skull eller af fruktan att jag skulle stadna för lägsta anbudet samt att hans afsigt varit att sålunda undanskaffa mig. Och härmed har han ock gifvit till att förstå, att han uti publik affär icke handlat öppet och ärligt, såsom det egnar en hederlig man, utan i listig, mig förnärmande, afsigt. Jag är tjugo års gammal murmästare, och har visat många prof på min duglighet, medelst större och mindre byggnader, och jag har i denna stund byggnadsarbeten mig anförtrodda, så att herr grefve och landshöfding Mörner, med all sin storhet, icke kan vräka mig i yrket alldeles ohördan. Han säger väl, att om han varit vid auktionen närvarande, så hade han icke ansett sig kunna undgå, alt till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hemställa auktionsätsärden och att frågan derjemte alltid fått samma utgång; men huru kan herr grefven veta hvad han här uppgifvit, såsom säkert? Huru veta, hvad som möjligen kunnat ske? Hvilken har försäkrat honom. att Kongl. Maj:t skolat utom auktionen antaga annan entreprenör, än den som vid auktionen varit den minstbjudande och hvars anbud blef med klubbslag befästadt? Nej: jag tror icke på ett sådant förutvetande, utan jag tror tvärtom, att herr grefven begått det öfverklagade sjelfsvåldet af fruktan att icke annars kunna vinna sin önskan, eller huru skulle han vid auktionstillfället kunnat säga: jag antager ej Borgströms anbud, utan att först underställa Kongl. Maj:ts pröfning, så väl hans anbud, som deras, hvilka till äfventyrs kunna fortfara att göra anbud? Dock, om han, som visat, att han kan mycket, verkligen gjort detta öppet och med min vetskap, så hade jag genom protest deremot kunnat i rättan tid göra min talan gällande och sätta i fråga, om en på nådig befallning allmänneligen utlyst auktion och genom utlysningen kungjorda auktionsvilkor, skulle derhän få illuderas, att det med klubbslag befästade lägsta anbudet icke skulle gälla, utan att det efteråt skulle stå spekulanter öppet att i tysthet, hemligen och utan någons medtäflan uppgöra med landshöfdingen om byggnaden och dymedelst bereda sig hans gynnande förord, till åtkommande af min arbetsförtjenst, och det utan att kunna kassera min ställda, till vederhäftigheten lagligen styrkta, borgen.