l—— —LL
henne så godt. Då hon meddelade föräldrarn
denna nyhet, kunde blott modren ana henne
känslor, och äfven hon blott till en del. D
hade ej kunnat läsa i hennes romantiska sinn
huru det trefaldiga vänskapsförbundet varit henn
en fortsättning af det fordna band som omslö
henne och Theodor, och huru hon nu först rät
kände betydelsen af dess första brytning. Fadrei
såg i alltsammans verldens naturliga lopp, och
i Theodors lycka, ökad möjlighet för honom at
kunna som stöd för hans gumma och Hilma, er
sätta den plats han kände sig nära att lemna.
Huru många bref började icke Hilma och för
kastade åter, då hon skulle besvara dem, som si
djupt skakat henne. Det ville så gerna inflät:
sig några ord, som skulle framställa för Theodo
hennes rena kärlek, så varm, så djup, som der
bodde i hennes själ. Den gamla vanan att blifv:
förstådd af honom, ville göra sig gällande, oc
hade samtal nu ägt rum emellan dem, skull
troligen hennes hjerta med allt sitt ädelmod, si
försakelse, ej bestått profvet. Men skrift gifve
mera tid att beherrska lidelsen. Det förhastad
skrifna ordet kan ändras innan det afskicka
icke så det öfver läpparne halkande. Slutlige
voro dock brefven färdiga och afsända, och Hilm:
smärta fördunklade ej de älskandes ljusa himme
Hon fick efter några veckor åter bref som i stö!
sta korthet omtalade deras bröllopp, firadt i Par
med stor högtidlighet. Huru länge ännu der
vistande skulle blifva på utländsk botten viss
de icke. De lofvade pvid tillfälle skrifva längr
Men detta tillfälle kom icke. Ingen bokstaf fri
dem kom sedan att glädja Hilma. Det förefö
henne som en hel verld låg emellan dem; me