l—— —LL henne så godt. Då hon meddelade föräldrarn denna nyhet, kunde blott modren ana henne känslor, och äfven hon blott till en del. D hade ej kunnat läsa i hennes romantiska sinn huru det trefaldiga vänskapsförbundet varit henn en fortsättning af det fordna band som omslö henne och Theodor, och huru hon nu först rät kände betydelsen af dess första brytning. Fadrei såg i alltsammans verldens naturliga lopp, och i Theodors lycka, ökad möjlighet för honom at kunna som stöd för hans gumma och Hilma, er sätta den plats han kände sig nära att lemna. Huru många bref började icke Hilma och för kastade åter, då hon skulle besvara dem, som si djupt skakat henne. Det ville så gerna inflät: sig några ord, som skulle framställa för Theodo hennes rena kärlek, så varm, så djup, som der bodde i hennes själ. Den gamla vanan att blifv: förstådd af honom, ville göra sig gällande, oc hade samtal nu ägt rum emellan dem, skull troligen hennes hjerta med allt sitt ädelmod, si försakelse, ej bestått profvet. Men skrift gifve mera tid att beherrska lidelsen. Det förhastad skrifna ordet kan ändras innan det afskicka icke så det öfver läpparne halkande. Slutlige voro dock brefven färdiga och afsända, och Hilm: smärta fördunklade ej de älskandes ljusa himme Hon fick efter några veckor åter bref som i stö! sta korthet omtalade deras bröllopp, firadt i Par med stor högtidlighet. Huru länge ännu der vistande skulle blifva på utländsk botten viss de icke. De lofvade pvid tillfälle skrifva längr Men detta tillfälle kom icke. Ingen bokstaf fri dem kom sedan att glädja Hilma. Det förefö henne som en hel verld låg emellan dem; me