(Insändt.)
Något! om Musikundervisningen i allmänna
Skolor, 0. 8. v.
Att öfverföra på folket en viss grad af musikalisk
bildning förmedelst sångundervisning uti skolor och
vid regementerna, är en åtgärd, som allt sedan åren
1815—18316 gjort sig mer och mer gällande; men få
länder hoiva åt denna del af undervisningen ägnat
en så stor uppmärksamhet som Preussen. I den
tiden, då det musikaliska språket ännu var omhöljdt
och tillbråkadt genom en hop förvillande kombinatio-
ner, så var det ingalunda tänkbart att göra musiken
till föremål för en allmännare undervisning. Dock,
den framskridande bildningen i förening med erfa-
renheten förskaffade oss slutligen ett musikspråk,
lika enkelt som fulländadt. Noterna, skrifna på 5
linier, är i sanning något så lättfattligt, att så framt
läraren blott har en vanlig grad af vana i undervis-
nsngskonsten, ett barn af 6—7 års ålder bör på
några timmar kunna lära känna desamma. Det är
derföre of stor vigt, att en gång för alla bortlägga
den falska äsigten rörande de stora svårigheter, som
stå i vägen för noternas lärande; ty försvinner den,
så skola aldrig noterna blifva uteslutna ur de mu-
sikalieka läroböcker som begagnas uti skolor, m. m.
Skall då ziffermethoden förkastas? — nej, visst icke!
men den bör förenas med notsystemet och den nu
brukliga toktindelningen. Det ligger utomdess nå-
got småaktigt icke allenast i den tankan, att icke
tilltro vår s skolungdom så mycken uppfattningsför-
måga. som erfordras för att lära känna notsystemet.