(Insändt.) Något! om Musikundervisningen i allmänna Skolor, 0. 8. v. Att öfverföra på folket en viss grad af musikalisk bildning förmedelst sångundervisning uti skolor och vid regementerna, är en åtgärd, som allt sedan åren 1815—18316 gjort sig mer och mer gällande; men få länder hoiva åt denna del af undervisningen ägnat en så stor uppmärksamhet som Preussen. I den tiden, då det musikaliska språket ännu var omhöljdt och tillbråkadt genom en hop förvillande kombinationer, så var det ingalunda tänkbart att göra musiken till föremål för en allmännare undervisning. Dock, den framskridande bildningen i förening med erfarenheten förskaffade oss slutligen ett musikspråk, lika enkelt som fulländadt. Noterna, skrifna på 5 linier, är i sanning något så lättfattligt, att så framt läraren blott har en vanlig grad af vana i undervisnsngskonsten, ett barn af 6—7 års ålder bör på några timmar kunna lära känna desamma. Det är derföre of stor vigt, att en gång för alla bortlägga den falska äsigten rörande de stora svårigheter, som stå i vägen för noternas lärande; ty försvinner den, så skola aldrig noterna blifva uteslutna ur de musikalieka läroböcker som begagnas uti skolor, m. m. Skall då ziffermethoden förkastas? — nej, visst icke! men den bör förenas med notsystemet och den nu brukliga toktindelningen. Det ligger utomdess något småaktigt icke allenast i den tankan, att icke tilltro vår s skolungdom så mycken uppfattningsförmåga. som erfordras för att lära känna notsystemet.