IEEE
l
HILMA ELLER PRESTDOTTERN.
EN ROMANTISK BERÄTTELSE AF THELMA.
IV.
Ett litet sällskap var en söndagsafton försam-
ladt 1 prostgården, hvilket ej var ovanligt bos de
gästfria gamle. Mer än ett år hade förflutit se-
dan Theodors första resa till Svaneborg. De
främmande bestodo af kaplanen, med fru och
dotter samt en lång studiosis till son — blek och
tafalt, med glasögon på näsan. Båda prestgubbar-
ne togo sitt lilla parti bräde; Hilma serverade
fruntimren kaffe, och herr Emanuel hade äfven
slagit sig ner vid kaffebordet, för att, som det
tycktes, spela kavaljer, ehuru det just icke tog
sig särdeles väl ut, Emellan dessa familjer tyck-
tes föga sympati råda, utom mellan fäderna.
Kaplanskan var borgardotter från en smistad och
inbillade sig derföre att ej vara obetydligt mera
polerad än sin pastorska, som alltid vwistats på
landet och städse bibehöll sin flärdlösa enkelhet,
så väl i väsende :som klädsel. Likväl var hon
just derföre mycket behagligare än den förra,
med sin moderna, smaklösa utstyrsel och tillgjor-
da fäsoner. Så äfven med hennes dotter, som
ett år varit i pension i staden och der förvärt
vat en god portion fåfänga, hvilken flitigt under
hölls af modren, som aldrig nog kunde förebr
prostinnan, att hon ej lät Hilma komma in oci
ruska af sig bondsedernay.
De insågo ej att Hilma öfverträffade Sopbie ick
allenast i själsbildning, utan äfven i yttre behag
men Hilma hade aldrig sökt lysa dermed — sin:
sköna tankar, sina bättre insigter gömde hon
själens innersta. — Blott kärlekens sol förmådd
framlocka dem i dagen, och då utvecklades de
till-sköna, doftande blommor och fröjdade hen
nes älskade: föräldrarne och Theodor — henne
barndoms fröjd, dess ungdoms ljus, och vän oc
) Se Aftonbl. JM 476 och 177.