Bland de arbeten af ifrågavarande slag, som blifvit uppsatta på expositionen, förekomma några; katalogen, under följande benämningar: Facaa af Konung Frans I:s hus i Champs Elisges vid Parisv (M 75); Vy af Kungshuset; nu Hotel Boutroud, i Rouen (M 74); Interieur af Kyrkan St. Germain VAuzerrois i Paris, (ME 75); Utsigt af gården i Palais des bedux arts i Parisn (MM 76); Arkitektyr från 1500-talet (M 78), och Rue de Uhorloge i Rouen (MM 79). Man kan äfven hit hänföra en under expositionen tillkommen och ej i katalogen upptagen tnterieur af en klosterkyrka på Sicilien, jemte ruinen af ett antikt boningshus i Pompeja, med en del af gåtan och belägenheten i grannskapet. . Man skulle i visst hänseende äfven kunna hiträkna Hr.Scholanders förslag till återställelse af nyssnämnda boningshus i dess ursprungliga skick; ehuru detta, jemte den bifogade och på stället upptagna grundritningen, tillika utgör en verklig och såsom ledning för arbetsritningar brukbar arkitekturritning; hvarföre den ej heller innehåller något staffage af genrebilder. Granskar man imedlertid väggarne i de åt husets ena sida öppna rummen, och tager deras antika väggmålningar i närmare betraktande, så träffar man i dem åter några prof på -enkonst af belt annan art, än den som för utförandet af sina skapelser egentligen begagnar linealen och passaren. Troget återgifvande den hos Pompejas målningar bekanta antika skönbeten i profiler, attityder och draperier, befinnas dessa i helt liten miniatyrskala utförda bilder dessutom tecknade med en sådan renhet, säkerhet och raskhet i contourer och skugdrag, att man visst icke träffar samma förtjenster förenade hos mängden af de efterbildningar från Herkulanum och Pompeja, hvilka meddelas i uttryckligen för detta ändamål utgifna praktverk. Men de här framställda figurerna kunna i alla fall blott räknas till imitationer efter antiken; ej efter naturen. Af sednare slaget deremot finner man så mycket flera i Hr Scholanders öfriga intericurer, och byggnadsperspektiver. Man ser der — i samma; små dimensioner — än munkar och bigtaånde qvinnor, än i medeltidskostym framställda riddare, damer, pager och små fröknar; än grupper i vår tids drägter på lifligt befolkade gator, till fot och till häst; allt väl anordnadt och korrekt tecknadt. Bland de sistnämnda förekommer en ryttare, gallopperande framåt, med hästen sedd i förkortning, och så elegant, lefvande och korrekt, att åtskilliga bland våra genremålare af profession icke skulle utan nytta kunna studera denna ställning. Mängden af: Hr Scholanders framställningar i denna genre vägrar oss att ingå i vidare detaljer derom; men vi ha trott dessa allmänna. anmärknmngar icke vara opåkallade, derföre att vi sett de -expositionsbesökande merändels gå dessa små aqvarellmålningar förbi, utan annan uppmärksamhet än den flygtiga som ägnas åt vanliga arkitekturritningar, hvilka icke äro anlagda på att frappera genom färgornas glans eller något utmärkande i fribandsteckningen. Arkitektur. Af Hr Scholanders hand träffar man äfven några egentliga arkitekturritningar. En af dessa,l: den Pompejanska, är redan omnämnd; ett par an-: dra hade äfven blifvit inlemnade efter katalogens: uppsättning, och således icke fått plats deri. Men äfven här — t. ex. i fonden af en kyrka i Palermo — framträder artisten mera som tecknare af bildprydnader, än som egentlig arkitekt. Såsom sådan åter, och med synbart naturanlag just för sin konst, har Hr Törnqvist visat sig, i åtskilliga fullständigt utförda fagader, grundritningar och genomskärningar. Vi ha anledning att serskildt nämna ett och annat om hans Förslag till en biblioteksbyggnad i en större stad; Kongl. Akademiens täflingsämne för 1344; belönadt med ett stipendium af 60 Rdr Bko (JV 406 —140). Dessyttre är hållet i en ren antik stil, strängt grekisk till och med; hvarom den unge arkitekten måhända velat serskildt erinra, genom den från biblioteket i Alexandria— om vi ej missminna oss — lånade öfverskriften, med stora grekiska bokstäfver på frontonens fris: IATPEIA THE WYXHZ, yt terligare beledsagad, på taflor i framsidans nischer, med::en hel mängd grekiska i skrifstil, hvilken af Akademien naturligtvis äfven agreerade lärdom dock, vid ,nogare undersökning, finnes bestå af diverse fragmenter ur Nya Testamentet, afritade ad libitum och med allehanda kuriösa omflyttningar och bokstafsförvexlingar, af den sorten, som i boktryckerierna är bekant under namn af nZwiebelisch,. Den arkitektoniska sammansättningen och indelningen vittnar för öfrigt om smak och omtanka; hvarjemte sjelfva ritningen ir rent och nätt utförd, äfven i de på fri hand tecknade ornamenterna. Den nyssnämnda gre-l kiskheten torde imedlertid befinnas mera väsendtlig, än man i bast föreställer sig. Man behöfver