heten afsluta häftet, äro denna gång, till följe
af de inträffade begge promotionerna, gan-
ska rikhaltiga. Bland annat meddelas ett sam-
mandrag ur prof. doktor Fahlerantz program
vid rektorsombytet, deruti följande läses: Uni-
versitetets förhållande till fäderneslandet är, ge-
nom kallet att fostra dess framtid, så vigtigt, så
innerligt, att när, såsom under detta tidskifte,
frågor, hvilka röra dess lifsgrund, af dess ombud
bebandlas, måste svaren vara för oss af del
djupaste intresse och hos en hvar vilja bilda
och bestämma sig, om de ock icke ega att offent-
ligt framträda. Af detta yttrande ser det nästan
ut, som om d:r F. nu hunnit derhän, att han
vill tillåta äfven studenter tänka öfver dagens
politik och sjelfva representationsfrågan. Men han
måste besinna, att, derest desse eldfängde unge
medborgare erhålla lof att häröfver tänka, torde
de också vid sina tillfällen häröfver tala med
hvarandra. Faran af denna tendens till politik
och intresse för samhällsreform, borde dr F.
med sitt skarpsinne varsnat, i synnerhet på en
tid, då studenter truppvis resa utrikes att insupa
smittan af frisk luft. Skulle likväl d:r F:s ord
innebära en verklig koncession åt förnuftet och
tidehvarfvets rättmätiga kraf, så måste något så-
dant för de akademiske åhörarne hafva varit i
samma mån glädjande, som det var oväntadt.
—LÅAmwe