vetenskap, dels dj genom pligten att handled: studenterne, hvilke skulle studera under professorns inseende. Förslaget, som, grundligare ge nomtänkt och på ett förnuftigt sätt regleradt väl skulle kunna innehålla något att tänka vi dare på, visar sig likväl här så chaotiskt, att det af naturliga skäl ej vunnit något afseende. Dessutom lider afbandlingen af denna författares vanliga arrigre-penseer. Hr H. vill, att professorerne: föreläsningstimmar skola inskränkas ifiån 92 till 34, dermed blott upptagande en tredjedel af årets läsetid. Detta, såsom gifvet stadgande, innebure följaktligen en säker och betydlig vinst för hvarje professor, den der vore maklig nog att betrakta sina lektioner som ett onus. Vet han då tillika att afpassa sina kroppsliga opasslighe!er så, alt de inpassas på den tredjedel af årets läsetid, då honom endast tillkomme att läsa, så kunde härigenom ännu ytterligare rabatt på arbetet ske, hvarefter återstoden af lektioner sannerligen blefve så liten, som någon möjligen kunde önska sig. Den för en så betydlig förmån al Hr IH. föreslagna ersättning, nemligen skyldigheten att förfat:a, Vill han deremot visligen icke hafva gjord till ett bestämdt stadgande, emedan, såsom hin anmärker, det ligger i författarskapets natur, att ej någonsin kunna eller böra framkallas genom tvångs. Professorerne skulle blott genom akademiska konstitutionerna uppmanas, härtill. Man begriper följaktligen hvad häraf skulle blifva. Hr H. vill, att prof:ne till utgifvande afarb ten målte erhålla årligen 2200 rdr, dels af Filinska stipendiifonden, dels af statsverket; men huru mycket som för denna summa kan tryckas, känner man; och när detta qvantum fördelas mellan de 27 prof:rer, Hr H. omtalar, så blefve det föreslagna auktorskapet verkligen reduceradt till ganska litet. Och hvilken auktoritet, slutligen, finge afgöra emellan pron:s inkomna skrifter, för att bestämma hvad deraf med den föreslagna budgeten skulle tryckas? Utan tvifvel Consistorium academicum; således professorerne sjelive. När man nu känner den grundliga håg för tvister och split, som hos de lärde herrarne redan förefinnes, så skulle dessa tryckningsfrågor fullända den akademiska förvirringen, emedan hvar och en ville hafva fram sitt eller sina vänners arbeten, och skulle, så fort det icke lyckades, öfver sina motståndare utgjuta all den smuts, ilska och chikan, som af ålder visat sig hemma uti den inbördes professorspolemiken. Det är ej lätt att inse hvad skrifter Hr H. anser skola utarbetas och tryckas af de 27 prof:ne för de 2200 rdr årligen (i hvilken summa ej blott tryckningskostnaderna, utan äfven författarsalarium, 43 rdr bko pr ark, ingå). Skall man imedlertid sluta från det mesta Hr H. sjelf producerat, så är förmodligen meningen, att bekomma de Filenska penningarne, och så mycket man kunde få af statsmedlen, för att dermed årligen utgifva några brochyrer, innefattande nidvisor emot tidehvarfvet. Detta vore väl icke synnerligen farligt i sig sjelf; men dock skulle det göra sitt till, att ännu ytterligare nedsätta professorernes anseende, hvilket sannerligen icke tål många stötar. — Den andra skyldigheten, hvilken, enligt Hr H:s förslag borde tilldelas prof:n2, såsom motsvarande de minskade lektionstimmarne, bestode uti studentledningen. . Ofver detta ämne yttrar sig Hr H. så besynnerligt, att man deraf ej annat kan förstå, än att den ifrågavarande inspektionen antingen skulle upplösa sig uti zntet, eller ock blifva en ordentlig inqvisition, af profine utöfvad emot studenj terne, för att nedtrycka och släcka den slutliga gnista lif, som desse pcives under närvarande l, omständigheter vid aradEmiernå kunna hafva qvar. Om förslaget sattes i verket, skulle det ganska visst så aflöpa, att en och annan af de mörkaste och dj:rfvaste prof:ne till en början försökte det sednare alternativet (inqvisitionen), men, då denna uppvåckte för mycken ovilja, harm och schism, småningom öfvergå till att inskränka sin studiiledninpg) till samma slags nihilism, som all öfrig akadem:sk inspektion från profines sida öfver sudenterne (t. ex. öfver deras seder) redan de facto är, om ej alltid varit. För öfrigt bar Hr H. i sitt förslag yttrat sig om saken så, att man icke begriper huru den komme att verkställas. Hon säger: studenten skall studera sjelf, men han skell göra det under Professorens inseendev. Under hvilken professors då? Får studenten välja sin ledare sjeli? Det åsyitar Hr H. säkert icke: det vors dessutom rågot, som alltid kunnwat och kan cga rum, utan vidare stadgande. Skull således konsistorium uppdela studentkorpsen emellan de 27 profne; så att hvarje finge sin trupp att leda? Skulle vid denna delning hvarje herde bekomma lika många iår, oaktadt proi:ne sins emellan besitta så olika kraiter, lust och förmåga stt leda? Eller skulle blott hvarje professor leda studenterne i sin vetenskap? Men då komme hvarje flitig student, som arbetar i åt— —-— fm -—r LL 3 skilliga ämnen (t. ex för phil. graden), att erhålla Mlere, ja mår ga ledare på en gång, hvilka säker: vardera skule inqvirera honom på sitt olika sält, ör att mutverka, de andre ledarnes influenser. för hvilket ändelöst trassel det arma subjektet, tudenten, härigenom skulle utsältas, kan man all förstå; och hela saken finge, efter några års behagliga erfarenheter, otvifvelaktigt lof att reluceras till noll. Då vore affsren vunnen: de mtalade nya professors-skyldigheterna existerade j mera än till namnet, men förmånen, läsetimnarnes Minskning, stode qvar. Hvad Hr H. dock lömt i silt vackra förslag, är blott den möjliga ändelsen, alt Rezering och Ständer en das Ika