vetenskap, dels dj genom pligten att handled:
studenterne, hvilke skulle studera under profes-
sorns inseende. Förslaget, som, grundligare ge
nomtänkt och på ett förnuftigt sätt regleradt
väl skulle kunna innehålla något att tänka vi
dare på, visar sig likväl här så chaotiskt, att det
af naturliga skäl ej vunnit något afseende. Dess-
utom lider afbandlingen af denna författares van-
liga arrigre-penseer. Hr H. vill, att professorerne:
föreläsningstimmar skola inskränkas ifiån 92 till
34, dermed blott upptagande en tredjedel af årets
läsetid. Detta, såsom gifvet stadgande, innebure
följaktligen en säker och betydlig vinst för hvarje
professor, den der vore maklig nog att betrakta
sina lektioner som ett onus. Vet han då tillika
att afpassa sina kroppsliga opasslighe!er så, alt de
inpassas på den tredjedel af årets läsetid, då ho-
nom endast tillkomme att läsa, så kunde häri-
genom ännu ytterligare rabatt på arbetet ske,
hvarefter återstoden af lektioner sannerligen blefve
så liten, som någon möjligen kunde önska sig.
Den för en så betydlig förmån al Hr IH. före-
slagna ersättning, nemligen skyldigheten att för-
fat:a, Vill han deremot visligen icke hafva gjord
till ett bestämdt stadgande, emedan, såsom hin
anmärker, det ligger i författarskapets natur, att
ej någonsin kunna eller böra framkallas genom
tvångs. Professorerne skulle blott genom akade-
miska konstitutionerna uppmanas, härtill. Man
begriper följaktligen hvad häraf skulle blifva. Hr
H. vill, att prof:ne till utgifvande afarb ten målte
erhålla årligen 2200 rdr, dels af Filinska stipen-
diifonden, dels af statsverket; men huru mycket
som för denna summa kan tryckas, känner man;
och när detta qvantum fördelas mellan de 27
prof:rer, Hr H. omtalar, så blefve det föreslagna
auktorskapet verkligen reduceradt till ganska li-
tet. Och hvilken auktoritet, slutligen, finge af-
göra emellan pron:s inkomna skrifter, för att
bestämma hvad deraf med den föreslagna budge-
ten skulle tryckas? Utan tvifvel Consistorium
academicum; således professorerne sjelive. När
man nu känner den grundliga håg för tvister och
split, som hos de lärde herrarne redan förefinnes,
så skulle dessa tryckningsfrågor fullända den
akademiska förvirringen, emedan hvar och en
ville hafva fram sitt eller sina vänners arbeten,
och skulle, så fort det icke lyckades, öfver sina
motståndare utgjuta all den smuts, ilska och chi-
kan, som af ålder visat sig hemma uti den in-
bördes professorspolemiken. Det är ej lätt att
inse hvad skrifter Hr H. anser skola utarbetas
och tryckas af de 27 prof:ne för de 2200 rdr
årligen (i hvilken summa ej blott tryckningskost-
naderna, utan äfven författarsalarium, 43 rdr bko
pr ark, ingå). Skall man imedlertid sluta från
det mesta Hr H. sjelf producerat, så är förmod-
ligen meningen, att bekomma de Filenska pen-
ningarne, och så mycket man kunde få af stats-
medlen, för att dermed årligen utgifva några bro-
chyrer, innefattande nidvisor emot tidehvarfvet.
Detta vore väl icke synnerligen farligt i sig sjelf;
men dock skulle det göra sitt till, att ännu yt-
terligare nedsätta professorernes anseende, hvilket
sannerligen icke tål många stötar. — Den andra
skyldigheten, hvilken, enligt Hr H:s förslag borde
tilldelas prof:n2, såsom motsvarande de minskade
lektionstimmarne, bestode uti studentledningen. .
Ofver detta ämne yttrar sig Hr H. så besynner-
ligt, att man deraf ej annat kan förstå, än att
den ifrågavarande inspektionen antingen skulle
upplösa sig uti zntet, eller ock blifva en ordent-
lig inqvisition, af profine utöfvad emot studen- j
terne, för att nedtrycka och släcka den slutliga
gnista lif, som desse pcives under närvarande l,
omständigheter vid aradEmiernå kunna hafva qvar.
Om förslaget sattes i verket, skulle det ganska
visst så aflöpa, att en och annan af de mörkaste
och dj:rfvaste prof:ne till en början försökte det
sednare alternativet (inqvisitionen), men, då denna
uppvåckte för mycken ovilja, harm och schism,
småningom öfvergå till att inskränka sin studii-
ledninpg) till samma slags nihilism, som all öfrig
akadem:sk inspektion från profines sida öfver
sudenterne (t. ex. öfver deras seder) redan de
facto är, om ej alltid varit. För öfrigt bar Hr
H. i sitt förslag yttrat sig om saken så, att man
icke begriper huru den komme att verkställas.
Hon säger: studenten skall studera sjelf, men
han skell göra det under Professorens inseendev.
Under hvilken professors då? Får studenten välja
sin ledare sjeli? Det åsyitar Hr H. säkert icke:
det vors dessutom rågot, som alltid kunnwat och
kan cga rum, utan vidare stadgande. Skull så-
ledes konsistorium uppdela studentkorpsen emel-
lan de 27 profne; så att hvarje finge sin trupp
att leda? Skulle vid denna delning hvarje herde
bekomma lika många iår, oaktadt proi:ne sins
emellan besitta så olika kraiter, lust och för-
måga stt leda? Eller skulle blott hvarje profes-
sor leda studenterne i sin vetenskap? Men då
komme hvarje flitig student, som arbetar i åt-
— —-— fm -—r LL
- - -
3
skilliga ämnen (t. ex för phil. graden), att erhålla
Mlere, ja mår ga ledare på en gång, hvilka säker:
vardera skule inqvirera honom på sitt olika sält,
ör att mutverka, de andre ledarnes influenser.
för hvilket ändelöst trassel det arma subjektet,
tudenten, härigenom skulle utsältas, kan man
all förstå; och hela saken finge, efter några års
behagliga erfarenheter, otvifvelaktigt lof att re-
luceras till noll. Då vore affsren vunnen: de
mtalade nya professors-skyldigheterna existerade
j mera än till namnet, men förmånen, läsetim-
narnes Minskning, stode qvar. Hvad Hr H. dock
lömt i silt vackra förslag, är blott den möjliga
ändelsen, alt Rezering och Ständer en das Ika