DD MT CB MM VAR BIKE MUTE IR TUI FO 4 CP BRUTAL båd
upp till 2 hästar och 8 kor.
Under de förhällanden här ofvan blifvit anförde,
ansåg jag, i anseende till den korta tid vinterns an-
nalkande gjorde möjligt här använda, lämpligast vara:
att hufvudsakligen söka lemna de upplysningar, hvil-
ka kunde bidraga till införandet af en ändamålsen-
ligare och fullständigare metod vid ängarnes anläg-
gande; och jag företog mig till följe deraf, att öfvergå
de redan i arbete varande silängar samt utstaka full-
ständigt blott mindre ytor. Den tid jag uppehöll
mig i trakten kring Lycksele, följdes jag troget af
kronobefallningsmannen O. Holmström, som på all-
männingarne blott under denna sommar. utstakat öf-
ver bundra lokaler till sil-äng; af handlanden Baker-
lin, som eger större anläggningar, och af sonen till
ofvanomnämde bonde John Johnsson, J. Forsberg,
hvilken antog mitt anbud att följa på resan genom
länet till att fullkomna sig, hvartill han, redan be-
redvillig, än ytterligare uppmuntrades genom ett ho-
norarium af 50 rdr ur sockenkassan. Nivellera kun-
de man här och Forsberg, som var skicklig i många
stycken och som allmogen uttryckte sig, en natur-
kunnig man, hade bland annat äfven förfärdigat nä-
gra nivelleringsinstrument af enklare beskaffenhet.
Han har nu erbållit ritning på nivelleringstub samt
till en början glas till trenne.
På den väg vi vandrade inom Lycksele socken,
tillstötte bönder från när och fjerran, alla ifrige att
erhålla råd och upplysningar.
Det var intressant att skåda, huru på flera mossar
de sämre starrarterne försvunnit och blifvit ersatte
af bättre, efter som jordmånen förbättrat sig genom
vattnets öfversilning. Genom att uppleta torrare
platser, der söta grässlag äfven börjat framkomma,
lyckades jag öfvertyga allmogen, att medelst utdikning
och fulltomligare anläggningssätt kunde all jord så
förbättras, att endast fint, sött gräs skulle skördas. i
En af bönderne, som insåg rigtigheten, yttrade efter;
något funderande: Tänk hvad vi få fet mjölk om
några år.
Troligen har ingen provins i Sverige, om icke Norr-
botten eller Jemtland, så vidsträckta lokaler för sil-
ängar. som Westerbotten. Endast på Stöttingfjellet
har jag på karta inprickade öfver 20,000 tuniand
dertill användbare.
Det i Sverge föga kända sättet att genom öfver-
silning med vatten bibehålla ständigt bärande ängar
och betesmarker, har först nu, sedan det åtta ärhun-
draden varit kändt i Italien samt längre tider an-
vändt i England, Schweitz och sydligare Europeiska
länder, hos oss börjat införas. Orsaken torde till en
del kunna sökas deruti, att Sverige, glest befolkadt,
till följe deraf har egt en ringa åkerareal och mer än
något annat land, bördige af plog orörde ängar och
betesmarker. Småningom har dock åkern gjort in-
trång på ängens område, som mångenstädes inskränkt
till de uslaste lokaler lemnar endast måssor och ljung,
eiler, i lyckligare fail, sträft starrartadt foder. Se-
dan åkrarne slutligen, af brist på näring, frambrin-
gat skördar, hvilka knappt betala kulturkostnaderne,
blef till foders erhållande ängsodling med plöjning,
sådd och derefter: fodervextens insåning till nödens,
afhjelpande uppfunnen; och de lockande sädesskör-
darne hafva, oaktadt den förr knappa gödningen till
stor del undandrages åkern, på mänga ställen bringat
denna odlingsmethod till missbruk. Sedan hafva fo-
dervexters odlande på åkern något jemnat det för-
hållande, hvaruti de böra stå till sädesproduktionen.
Men dessa fodervexter äro hufvudsakligen rödklöfver
och vicker, hvaraf den förra har olägenheterne att
vara belastad med dyr frösådd och att sällan få åter-
komma på samma åkeryta, den sednare att årligen
fordra frösädd och åkerns brukande, samt båda ge-
mensamt, för att ej lemna skrala skördar, god åker-
jord, god väderlek och framför allt regn före mid-
sommar, hvarpå i vårt land vanligen är brist. Ge-
nom sistnämnde kulturmethod minskas alltså inga-
lunda ängarnes värde; ty ju större fodertillgång dessa
lemna, desto mindre areal är nödigt att af åkern in-
taga för fodervexterne, och desto större kan upplå-
tas till produktion af cerealier, rotfrukter och han-
delsvexter.
Redan förr än perioden att odla fodervexter pål
åkerjorden tog sin början, insågo våra äldre landt-
brukare värdet af goda ängar, hvilka ärligen lemna
bestämda skördar. Derom vittna de genom dämning
bevattnade ängar, hvilka blifvit temligen allmänna
oaktadt deras stora brister; ty de äro sällan afdikade
samt bära till största delen starrhö. Och skulle på .
dessa ängar äfven bättre gräslag vilja framkomma, :
förderfvas de nästan alltid derigenom, att vattnet stär
för länge öfver de lägre delarne af ängen. innan det
hinner stiga till de högre liggande, hvilket märkes
tydligare ju större arealen är.
Endast på sil-ängar, hvilka äro lämpligen utdikade,
kan landtmannen af fullkomligt goda grässlag påräk-
na säkra skördar, genom det välde han eger öfver
vegetationen äfven under de ogynnsammaste meteo-
rologiska och klimatiske förhållanden, hvilket är af
betydenhet i värt land, som nästan ständigt vårtiden,
då vegetationen väckes till lif, har torka med köld
och blåst.
Ganska mycket är gjordt i landet tillatt föra vatt-s
net i hafvet, men litet ännu för att, innan det hun-!g
nit dit, deraf draga den betydliga ekonomiska fördel 3
som kan vinnas genom att leda det öfver ängar och;
betesmarker. Och en förbättring vid landtbruket, lr
som ej allenast försäkrar om god höskörd, men äfven,
kan förhöja ängarnes afkastning från en tredjedel tilll
yra, fem gånger, torde cj blifva utan inflytande pål;
sädesproduktionen genom den större mängd näringlga
ikerjorden erhåller, och i dubbelt afseende verka påls
andtbrukarens välstånd. Återkommen från en utri-)
l
b
Y
S
0
s
f
kes resa vårtiden 4843, som till någon del skedde på
statens bekostnad, hade jag följaktligen äran till
Kongl. Landtbruksakademien aflemna berättelse om
densamma och anförer deruti, att då resan företogs,
let var .med öfvertygelsen, att en förbättrad ängs-
cultur och i sammanhang dermed fullkomligare
adugårdsskötsel är tillförlitligaste sättet att höja
Sveriges landtbruk.
De allmänt magra åkerfälten, som blott undantags-!n
ris gifva öfver 6 tunnor säd af tunnlandet och deln
äta missvexterne på så väl säd som foder, lemna ge-lsi
nensamt sorglig vittnesbörd om det system, som vid!n
andthushållningen varit följdt. Tullverkets tabellern
ipplysa, vid jemnförelsen emellan export och importd
ör sednare decennier, att hafreproduktionen tilltar ila