DD MT CB MM VAR BIKE MUTE IR TUI FO 4 CP BRUTAL båd upp till 2 hästar och 8 kor. Under de förhällanden här ofvan blifvit anförde, ansåg jag, i anseende till den korta tid vinterns annalkande gjorde möjligt här använda, lämpligast vara: att hufvudsakligen söka lemna de upplysningar, hvilka kunde bidraga till införandet af en ändamålsenligare och fullständigare metod vid ängarnes anläggande; och jag företog mig till följe deraf, att öfvergå de redan i arbete varande silängar samt utstaka fullständigt blott mindre ytor. Den tid jag uppehöll mig i trakten kring Lycksele, följdes jag troget af kronobefallningsmannen O. Holmström, som på allmänningarne blott under denna sommar. utstakat öfver bundra lokaler till sil-äng; af handlanden Bakerlin, som eger större anläggningar, och af sonen till ofvanomnämde bonde John Johnsson, J. Forsberg, hvilken antog mitt anbud att följa på resan genom länet till att fullkomna sig, hvartill han, redan beredvillig, än ytterligare uppmuntrades genom ett honorarium af 50 rdr ur sockenkassan. Nivellera kunde man här och Forsberg, som var skicklig i många stycken och som allmogen uttryckte sig, en naturkunnig man, hade bland annat äfven förfärdigat nägra nivelleringsinstrument af enklare beskaffenhet. Han har nu erbållit ritning på nivelleringstub samt till en början glas till trenne. På den väg vi vandrade inom Lycksele socken, tillstötte bönder från när och fjerran, alla ifrige att erhålla råd och upplysningar. Det var intressant att skåda, huru på flera mossar de sämre starrarterne försvunnit och blifvit ersatte af bättre, efter som jordmånen förbättrat sig genom vattnets öfversilning. Genom att uppleta torrare platser, der söta grässlag äfven börjat framkomma, lyckades jag öfvertyga allmogen, att medelst utdikning och fulltomligare anläggningssätt kunde all jord så förbättras, att endast fint, sött gräs skulle skördas. i En af bönderne, som insåg rigtigheten, yttrade efter; något funderande: Tänk hvad vi få fet mjölk om några år. Troligen har ingen provins i Sverige, om icke Norrbotten eller Jemtland, så vidsträckta lokaler för silängar. som Westerbotten. Endast på Stöttingfjellet har jag på karta inprickade öfver 20,000 tuniand dertill användbare. Det i Sverge föga kända sättet att genom öfversilning med vatten bibehålla ständigt bärande ängar och betesmarker, har först nu, sedan det åtta ärhundraden varit kändt i Italien samt längre tider användt i England, Schweitz och sydligare Europeiska länder, hos oss börjat införas. Orsaken torde till en del kunna sökas deruti, att Sverige, glest befolkadt, till följe deraf har egt en ringa åkerareal och mer än något annat land, bördige af plog orörde ängar och betesmarker. Småningom har dock åkern gjort intrång på ängens område, som mångenstädes inskränkt till de uslaste lokaler lemnar endast måssor och ljung, eiler, i lyckligare fail, sträft starrartadt foder. Sedan åkrarne slutligen, af brist på näring, frambringat skördar, hvilka knappt betala kulturkostnaderne, blef till foders erhållande ängsodling med plöjning, sådd och derefter: fodervextens insåning till nödens, afhjelpande uppfunnen; och de lockande sädesskördarne hafva, oaktadt den förr knappa gödningen till stor del undandrages åkern, på mänga ställen bringat denna odlingsmethod till missbruk. Sedan hafva fodervexters odlande på åkern något jemnat det förhållande, hvaruti de böra stå till sädesproduktionen. Men dessa fodervexter äro hufvudsakligen rödklöfver och vicker, hvaraf den förra har olägenheterne att vara belastad med dyr frösådd och att sällan få återkomma på samma åkeryta, den sednare att årligen fordra frösädd och åkerns brukande, samt båda gemensamt, för att ej lemna skrala skördar, god åkerjord, god väderlek och framför allt regn före midsommar, hvarpå i vårt land vanligen är brist. Genom sistnämnde kulturmethod minskas alltså ingalunda ängarnes värde; ty ju större fodertillgång dessa lemna, desto mindre areal är nödigt att af åkern intaga för fodervexterne, och desto större kan upplåtas till produktion af cerealier, rotfrukter och handelsvexter. Redan förr än perioden att odla fodervexter pål åkerjorden tog sin början, insågo våra äldre landtbrukare värdet af goda ängar, hvilka ärligen lemna bestämda skördar. Derom vittna de genom dämning bevattnade ängar, hvilka blifvit temligen allmänna oaktadt deras stora brister; ty de äro sällan afdikade samt bära till största delen starrhö. Och skulle på . dessa ängar äfven bättre gräslag vilja framkomma, : förderfvas de nästan alltid derigenom, att vattnet stär för länge öfver de lägre delarne af ängen. innan det hinner stiga till de högre liggande, hvilket märkes tydligare ju större arealen är. Endast på sil-ängar, hvilka äro lämpligen utdikade, kan landtmannen af fullkomligt goda grässlag påräkna säkra skördar, genom det välde han eger öfver vegetationen äfven under de ogynnsammaste meteorologiska och klimatiske förhållanden, hvilket är af betydenhet i värt land, som nästan ständigt vårtiden, då vegetationen väckes till lif, har torka med köld och blåst. Ganska mycket är gjordt i landet tillatt föra vatt-s net i hafvet, men litet ännu för att, innan det hun-!g nit dit, deraf draga den betydliga ekonomiska fördel 3 som kan vinnas genom att leda det öfver ängar och; betesmarker. Och en förbättring vid landtbruket, lr som ej allenast försäkrar om god höskörd, men äfven, kan förhöja ängarnes afkastning från en tredjedel tilll yra, fem gånger, torde cj blifva utan inflytande pål; sädesproduktionen genom den större mängd näringlga ikerjorden erhåller, och i dubbelt afseende verka påls andtbrukarens välstånd. Återkommen från en utri-) l b Y S 0 s f kes resa vårtiden 4843, som till någon del skedde på statens bekostnad, hade jag följaktligen äran till Kongl. Landtbruksakademien aflemna berättelse om densamma och anförer deruti, att då resan företogs, let var .med öfvertygelsen, att en förbättrad ängscultur och i sammanhang dermed fullkomligare adugårdsskötsel är tillförlitligaste sättet att höja Sveriges landtbruk. De allmänt magra åkerfälten, som blott undantags-!n ris gifva öfver 6 tunnor säd af tunnlandet och deln äta missvexterne på så väl säd som foder, lemna ge-lsi nensamt sorglig vittnesbörd om det system, som vid!n andthushållningen varit följdt. Tullverkets tabellern ipplysa, vid jemnförelsen emellan export och importd ör sednare decennier, att hafreproduktionen tilltar ila