ÄNGS-KULTUR.
Första dagarne af Jannari månad detta år af
lemnade jag, å vederbörlig ort, berättelse för sist
lidne år om sil-ängars anläggande. Det lärer var:
vanligt, att sådane berättelser uppläsas i Kongl
Landtbruksakademien; men detta bar ännu icke
skett och endast ett utdrag, som upptar it-
skilliga upplysningar, hvilka dock egentligen rör-
de mig personligen och voro af ringa värde
för scken, har uti Statstidningen blifvit infördt
Det är ej min åsigt, att skrifvande i landtbruk
serdeies mycket bidrager till dess fortkomst, all-
denstund vid tillämpningen den praktik är klen.
som man theoretiserat sig till utur böcker; men
emedan, efter förmenande af flera landtbrukare,
som inse ängars värde vid landtbruket, dess of-
fentliggörande skulie bidraga till sakens framgång,
anhåller jag att tit. behagade 1 sitt blad intaga ne-
danstiende utdrag.
Vaiten ur större strömmar, åar och bäckar är an-
Vändt på kärr, hagar, ängar och åkrar, hvilka sist-
nämde förändras till äng. På några ställen äro re-
dan anlagde dammar vid vattenverk begagnade.
Bland de anläggningar, som komma att lemna de
vackraste resultater, förtjena att anföras följande.
På Bafors i Örebro län är en anläggning, som all-
deles förändrar denna gårds natur. Egendomen har
150 tunland åkerjord, fördelade i tio gärden, hvaraf
hälften äro vallar. Genom att taga något mindre än
tvenne gärden till sil-äng, erhålles 4000 lispund hö
mer årligen och för korn elier räg större utsäde på
7. tunland. Sil-ängens afkastning är upptagen till
200 iispund per tunland, som ej är högt på en rik
lermylla. Efter beräkning af 6 tunnor säd i behäll-
ning per tunland och 40 rdr rgds per tunna, samt
höet värderadt till 42 sk. rgds lispund, kommer den-
na gård att årligen lemna 4400 rdr rgds högre af-
kastning. All äng blir här faliäng, inrättad efter
den i Nottinghamshire använda metod, som är var-
aktigast af a!la.
Uti provinsen Westerbotten. Genom hushållssäll-
skapeis försorg eller kanske än mer till följe af nit
för länets bästa hos landssekreteraren, herr lagman
Cygneus, blef för 40 år sedan tvenne bönder inför-
skrifne från Hammardals socken i Jemtland, hvarest
allmogzea har uppfunnit och börjat anlägga sil-ängar.
Den metod som användes är likväl så ofullständig,
att man kan tveka benämna de dertill inrättade lo-
kaler sil-ängar, emedan de äfven likna däm-ängar.
Det vanliga förfarandet är, att en tilloppsgraf blifvit
så förd, att den till en stor areal lemnar vatten, hvil-
ket der och hvar utsläppes genom små hål och får
sedan fritt öfversvämma hvad det kan. Naturligtvis
äro endast horisontelt liggande ytor användbara med
ett sådant anläggningssätt. Men dessa blifva i läng-
den dyrbarast att arbeta och underhålla, jemförde
med dem, som hafva lutande läge, emedan de fordra
mycken dikning. Afdikning fattades äfven allmänt,
och man hade ej begrepp om att erhålla annat än
starrhö. Oaktadt så förhöll sig, hade dock dessa
ängar, serdeles inom Lycksele Lappmark, vunnit det
anseende, att nybyggrarne ej låta utsyna sig bostäder
med mindre de få lokal till sil-äng.
Den som inom Lycksele Lappmark eger förtjensten
att hafva visat hvad genom dessa ängar kan åstad-
kommas, är bonden John Johnsson i Brattfors. Han
cegde för tio år sedan sitt hemman skuldfritt, med
2 hästar, 42 kor och 30 får. Nu har han 300 rdrs
skuld, men dereiwot 3 hästar, 34 kor och 70 får.
Han började sina arbeten under sednaste missvext-
åren, då spannmålen togs på kredit i Ume och fors-
lades 43 mil. Dagsverken äro dyra i orten och ar-
betsfolket erhöll föda och 24 sk. rgds för dagen. Un-
der sådane omständigheter har John Johnsson arbe-
tat på omkring 41500 tunland, mest djupa mossar, allt
till sil-äng. Han har upptagit grafvar och diken, af
kronobetjeningen redan för 2 är sedan uppmätte,
till en gemensam längd utgörande 45,527 alnar eller
6A.00 mil. En stor del af dessa grafvar äro 8 alnar
breda och 3!V. aln djupa; de minsta jag såg voro 2
alnar breda och 4:, aln djupa. Uti afsyningsproto-
kollen äro de största värderade till 2 rdr b:ko och
de minsta till 6 sk. b:ko famnen. Dessa värden äro
synbarligen för låga, om afseende fästes vid de eko-
(Insändt.)