Båda dessa krigare bevistade Carl XII:s flerårig blodiga strider samt pröfvades af honom värdiga, vic ung ålder, att erhålla öfverstebeställningar. Hvac Nordens Alexander belönat, tyckes innebära en till räcklig märkvärdighet, oberoende af recensentens får niga och föraktliga försök. vBuddenbrock, blef för sina förseelser under 4742 (1741) års krig, ef Rikets Ständers kommission dömd af med lifvet och halshuggenm. Recensenten förgäter här, eller vill förgäta, att trovärdiga personer och författare, såsom Fredrik 2:dre, (den ende), General Manstein, Stöver och Geijer (Sveriges häfdatecknare) m. fl. förklarat honom oskyldig, ett offer för factioner och parti-hat (Riksdagsyra). Recensenten synes härigenom hafva sanctionerat blodsdomen samt säledes gjort sig delaktig i denna skamfläck, som vanhedrar Fäderneslandets Historia och har syskontycke med Fersiska mordet, der det enda anfall somp (slutligen) gjordes på den irrande folkmassan, skedde utan Konungens vilja och vetskap. Wrangel, fången vid Pultava: inlät sig mindre välbetänkt i strid vid Wiilmanstrand, der han blef fången; vittnade mot Buddenbrock och blef hans efterträdaren. Med denna citation, hvars innehåll är någorlunda, eller på sätt och vis, riktig, men utplockad ur det hela, har derföre recensenten vunnit sin skadefröjd, att bortskymma en aktad och tapper Anförares krigare-rykte; ty om än Wrangel inlät sig mindre välbetänkt i strid vid Willmanstrand, (der han qvarglömde sin högra arm), så nödgades ändock Hattpartiet berömma hans modiga uppförande, ehuru han tillhörde Mössorna. Att Wrangel vittnade om de felaktigheter, Buddenbrock, i egenskap af Befälhafvare, möjligen begätt, har författaren aldrig klandrat, oaktadt recensenten sådant velat insinuera, utan endast beklagat, att denna minnesvärde hjelte uti sitt vittnesmål, liksom antagitsig partes actoris mot Buddenbrock samt sedermera blifvit dess efterträdare, hviiket han, af grannlagenhet, bordt undandraga sig. Fälltmarskalken friherre C. H. Wrangel, som för Fäderneslandet blödt och uppoffrat 24 äraf sin ungdomsoch mannaälder i mödosamina krig och härd fångenskap, hvars hjelteminne besjungits i tryckta folkvisor, ) hade likvälstora öfvervägande förtjenster, som försona felstegen; ty Solen har äfven sina fläckar. Recensenten torde derföre vara beskedlig och såsom portvaktare passa på sin tjenst vid Wrangels inträdande i Pantheon. Kalling, invecklad uti 14736 års konspiration, blef frikänd, ehuru all anledning är att han varit medvetande om försöket; Svea Rikes Råd, men afäankad, till följe af hans häftiga anförande till protokollet 1768, att vilja regera utan Konung. — Uppsnappade ett bref straxt före regements-förändringen 1772, från Hertig Carl till Gustaf III, hvilken skrifvelse han bröt och läste. — Afsatt för andra resan. — åAfdankad och afsatt för andra resan, äro i sanning sublima uttryck; för hvilka Svenska Akademien denna gång kanske sparar sin generosit6 mot min herre. — Partiernes omskiftande makt vållade rådsombyten vid hvarje Riksdag. och Kalling hade 4769 och 1772 sällskap af nästan alla sina kolleger. — Man ansåg likväl den tidens rådsherrar för skicklige statsmän, värde sin upphöjelse framför senare tiders, då Diogenes med sin lykta icke haft lättare att finna ministrar på ljusa dagen, än menniskor i Athen; de naturligtvis undantagne som nu silla på taburetterna. Spens: ehuru man icke har specie! underrättelse om grefve Spens krigsförtjenster, så vet man dock, att han ännu i orten är ihågkommen för sin fina takt och ädelt förnäma hållning. — Återigen plockgods för att förvilla läsaren, och Evarigenom den biograferade får olika utseende. — Om recensenten UA — — —-—V 0 TD ännu en gång behagar genomögna denna biografl, så skall han finna följande ordalydelse, nemligen: Ehuru man icke har speciel underrättelse om de krigsförtjenster, grefve Spens ådagalagt uti inoch utrikes tjenst, sä gifva likväl de täta och lysande befordringarne under dessa tidehvarf, då förtjensten gällde framför konsiderationer, ett säkert bevis, att grefve Spens var dem värdig., — Denna jemförelse torde säledes förändra saken och blotta recensentens ärlighet! Spens hade under sin länga tjenste-bana, utom de i utländsk tjenst gjorde krigen, (der praktisk erfarenbet förvärfvades till nytta för foster!andet) bevistat al:a, som Sverige haft sedan hans inträdande, och var fältmarskalk. Portvaktaren erinras derföre om sin skyldighet. Meyerfelt, tvungen att lemna chefsbefälet och scdan, vid några och 60 är, alt ställa sig under förmyndare. — Åter en vacker och ärlig rekommendation för den som i 4788 års krig var Gustaf II:a och Sveriges värn, bringade den vid Anjala rebellerande arme-fördelningen till lydnad, och förde dem till ära och lagrar, samt inför krigshistorien kan ställas vid sidan af vära större härförare. — Att fältmarskalk Meyerfelt, hvars äldste och käraste son förblödde under samma krig, begärde vid fälttågets anträdande, förmyndare att vårda sina fyra stora egendomar, Södeborg, Näsby, Sundby och Nehringen i Pommern, var lika vist som otvunget handladt, och att han, på bekostnad af stora löneförmåner, vägrade underskrifva säkerhetsakten, är en påminnelse om Roms skönaste tider. — Tvånget att lemna chefsbefälet och ställa sig under förmyndare, må belackaren uttyda så lömskt han behagar. Minnet efter den lagerkrönte gråhårsmannen skall rånaren ej rycka från häfderna. Väl kan en och annan orm visa sig bland lagrarne, som skugga hans grift; men vandraren som går förbi och märker det giftiga kräket, skall icke underläta att trampa det sönder. ) Armfelt, upptäckt som konspiratör, landsförvist, han blef aldrig landsförvist) och dömd till schavot-!hu ten. — Ord som ej återfinnas i mitt biografiska arlatt bete. — Hans tillgifvenhet för Gustaf III och dessde dynasti var enda skälet till förföljelser, först af Reu-lhj erholm, och derefter af Mannerheimianerne, för hvillat! sas blodiga hämd han nödgades söka en fristad i det mi and, mot hvilket han stridt och förvärfvat ärofulla för år. — Svensk var och blef han intill dödstimman. ! Mi Anckarsvärds öfverstebefordran skedde på rättvi-ldo ans bekostnad, 0. s. v. — Hvarföre ej fortsätta me-loc ningen, innehållande att regimentet i honom förlo-dji rade en utmärkt duglig och kraftfull befälhafvare. för Holmstedts och Biums utmärkta krigsförtjenster ler örtigas helt och hållet af recensenten, hvilken en-lag ENE hu ) Men hör på hvad som nu hände, och vår ängsi lig lan vara mån. Ido Ave ER EA fr oo ooo RR war oo 8 NA —-— --—— — OA em