oupphörligt. Man var här ganska nyliken att fc
veta huruvida, då Kejsaren oförmodadt visade
sig i Warschau vid samma tid som Konunger
nyss besökte östra Preussen, något möte ellei
samtal skulle äga rum emellan begge monarkerne
Att så inträffat, nekas väl nu offentligen; men p:
goda grunder försäkras dock att en sammankoms
verkligen hållits vid gränsen, samt att den vari
kort och afskedet kalit, efter ömsesidiga förebrå-
elser och förklaringar, hvilka ej medgifva någon
förening. Så förmäler ryktet, och detta styrkes
på visst sätt derigenom, att Konungen, på invå-
narnes i Elbing framställning om en jernväg, sva-
rade: Jag kan ej låfva er någonting; och ni må e
sehoppas att handeln med Pohlen skulle lifvas genom
en jernväg. Min svåger, kejsaren, har bestämdt för-
klarat mig att han aldrig skall tillåta någon trafil
emellan Pohlen och Preussen, der en så orolig agt
tation herrskar,. Från dessa ord, hvilka möjliger
undfallit Konungen af ovilja öfver den politiska
vaksamheten hos Östra Preussens invånare, kan
man sluta till åtminstone ett af ämnena för de
begge furstarnes samtal. Den revolutionära an-
dan inom Preussen, som det heter i Petersburg
— och väl också, på vissa håll, i Berlin — har
på förra stället föranledt häftiga yttranden. En
tilldragelse, som härmed står i sammanhang, har
nyligen haft till följd återkallelsen af vår minister
i Petersburg, Hr von Liebermann. För några
månader sedan hade en högre postembetsman, öf-
verpostdirektören Nernst, blifvit ditsänd, för att
med ryska regermgen underhandla om en post-
konvention,. Vid en audiens hos Kejsaren yttra-
de sig H. M. ganska lifligt öfver de närvarande
förhållandena i Preussen och tillade slutligen, att
postverket vore dess enda verkligen goda inrätt-
ning; allt annat vore förvirradt, utan ordning och
band, och Fredrik Wilhelm HI:s monarki på vä-
gen till fullkomlig upplösning. — Dessa onådiga
yttranden, öfver tillståndet hos oss, berättade öf-
verpostdirektören för preussiska ministern, som å
sin sida fann sig föranlåten att inrapportera derom
till Berlin. Han gjorde det likväl icke uti någon
hemlig, utan i en ofliciell depeche, hvarigenom
saken blef allmänt känd; till näpst för denna in-
diskretion är han nu återkallad. Imedlertid in-
hemtas häraf huru Czaren tänker öfver sin svå-
ger och hans styrelse, och att han icke döljer sitt
missnöje. Vida mer öfverensstämmelse torde han
träffa hos sina andra svågrar, konungens bröder,
af hvilka Prins Karl just nu befinner sig hos bo-
nom i Petersburg. Kejsarinnan är ganska sjuk;
man väntar hennes snara skiljsmessa från all jor-
disk höghet. Detta dödsfall skall ännu mer upp-
lösa de begge monarkernas förbindelse, och får
man tro det här allmänna ryktet att Konungen
instundande Augusti får ett besök, på slottet Brähl
vid Bonn, af icke blott Drottning Victoria utan
äfven af Konung Ludvig Filip, så skulle detta
kunna betraktas som ett väsendtligt närmande, å
Preussens sida, åt vestern, och som en fullständig
söndring från nordost. Tidningarne uttyda der-
före mötet i Brähl såsom ganska vigtigt, och flera
låta förstå, att Ludvig Filip kommer att uppträda
der såsom alldeles oväntad.
Oaktadt möjligheten af alla dessa omskiften i
Preussens yttre politik, tror man likväl här ej
mera på någon förändring i den inre; hoppet om
en konstitution och hvad dertill hörer, såsom
tryckfrihet, m. m., är en gång för alla fullkomli-
gen utsläckt. Regeringens sednaste åtgärder: för-
visningen af de Badiska representanterna och den
ifrågakomna fastän ej utförda förvisningen af alla
frisinnade författare: det häftiga motståndet mot
allt som kunde leda till offentlighet i det så kal-
lade ,offentliga lifvet och till medborgarnes lifli-
gare deltagande för samhälle:s angelägenheter: allt
detta röjer för mycket tydligt det vida afståndet
från alla slags koncessioner. Väl inställdes, vid
Konungens återkomst, verkställighen af den mot
de frisinnade skriftställarne förut beslutade åtgär-
den och i Statstidningen lästes en artikel, hvari
all fråga derom förnekades; väl beviljades grefve
von Arnims afskedsansökning; men efter några
dagars förlopp besinnade man sig redan i den sed-
nare punkten, och fann att grefve Arnims afsked
skulle kunna tydas som en följd af något felsteg
å hans sida. Ministern blef således ombedd att
tills vidare stadna qvar i tjensten, så att afske-
det kunde mot hösten beviljas honom såsom nöd-
vändigt för hans helsa, och han vid detsamma
kunde — till belöning för sina många och vigtiga
tjenster — upphöjas till furstlig värdighet. Ni
ser häraf huru långt man är ifrån att ät allmänna
rösten och oviljan inrymma minsta rätt till knot,
och huru den faderliga, styrande visheten —
som man ej sällan brukar uttrycka sig — alltid
måste ha rätt emot det inskränkta undersåtare-,
förståndet. Och dessutom: hvad är väl ändradt
eller afhjelpt derigenom att grefve Arnim får enl;
efterträdare, i tjenstutöfning och grundsatser? Harj!
ej absolutismens hela hemlighet sedan urminnes-!
tider bestått uti att kasta åt folkets hat en eller
annan minister, när detta hat steg för högt, och
att i stället nämna en eller annan efterträdare,
1
f
som betedde sig mera slugt eller tafatt; men i
sjelfva verket ej afvek en hårsmån ifrån företrä-
darnes bana? Absolutismens princip räddades van-:
ligen på detta sätt; ombytet gällde blott några
underordnade och lätt ersättliga personer. För vår
närvarande ställning passar det lika väl, antingen
folk, sådane som denne Arnim, eller Thile, eller
Tiahharn Aallar Cammigonw ARA a ar atadna sena vg)