oupphörligt. Man var här ganska nyliken att fc veta huruvida, då Kejsaren oförmodadt visade sig i Warschau vid samma tid som Konunger nyss besökte östra Preussen, något möte ellei samtal skulle äga rum emellan begge monarkerne Att så inträffat, nekas väl nu offentligen; men p: goda grunder försäkras dock att en sammankoms verkligen hållits vid gränsen, samt att den vari kort och afskedet kalit, efter ömsesidiga förebråelser och förklaringar, hvilka ej medgifva någon förening. Så förmäler ryktet, och detta styrkes på visst sätt derigenom, att Konungen, på invånarnes i Elbing framställning om en jernväg, svarade: Jag kan ej låfva er någonting; och ni må e sehoppas att handeln med Pohlen skulle lifvas genom en jernväg. Min svåger, kejsaren, har bestämdt förklarat mig att han aldrig skall tillåta någon trafil emellan Pohlen och Preussen, der en så orolig agt tation herrskar,. Från dessa ord, hvilka möjliger undfallit Konungen af ovilja öfver den politiska vaksamheten hos Östra Preussens invånare, kan man sluta till åtminstone ett af ämnena för de begge furstarnes samtal. Den revolutionära andan inom Preussen, som det heter i Petersburg — och väl också, på vissa håll, i Berlin — har på förra stället föranledt häftiga yttranden. En tilldragelse, som härmed står i sammanhang, har nyligen haft till följd återkallelsen af vår minister i Petersburg, Hr von Liebermann. För några månader sedan hade en högre postembetsman, öfverpostdirektören Nernst, blifvit ditsänd, för att med ryska regermgen underhandla om en postkonvention,. Vid en audiens hos Kejsaren yttrade sig H. M. ganska lifligt öfver de närvarande förhållandena i Preussen och tillade slutligen, att postverket vore dess enda verkligen goda inrättning; allt annat vore förvirradt, utan ordning och band, och Fredrik Wilhelm HI:s monarki på vägen till fullkomlig upplösning. — Dessa onådiga yttranden, öfver tillståndet hos oss, berättade öfverpostdirektören för preussiska ministern, som å sin sida fann sig föranlåten att inrapportera derom till Berlin. Han gjorde det likväl icke uti någon hemlig, utan i en ofliciell depeche, hvarigenom saken blef allmänt känd; till näpst för denna indiskretion är han nu återkallad. Imedlertid inhemtas häraf huru Czaren tänker öfver sin svåger och hans styrelse, och att han icke döljer sitt missnöje. Vida mer öfverensstämmelse torde han träffa hos sina andra svågrar, konungens bröder, af hvilka Prins Karl just nu befinner sig hos bonom i Petersburg. Kejsarinnan är ganska sjuk; man väntar hennes snara skiljsmessa från all jordisk höghet. Detta dödsfall skall ännu mer upplösa de begge monarkernas förbindelse, och får man tro det här allmänna ryktet att Konungen instundande Augusti får ett besök, på slottet Brähl vid Bonn, af icke blott Drottning Victoria utan äfven af Konung Ludvig Filip, så skulle detta kunna betraktas som ett väsendtligt närmande, å Preussens sida, åt vestern, och som en fullständig söndring från nordost. Tidningarne uttyda derföre mötet i Brähl såsom ganska vigtigt, och flera låta förstå, att Ludvig Filip kommer att uppträda der såsom alldeles oväntad. Oaktadt möjligheten af alla dessa omskiften i Preussens yttre politik, tror man likväl här ej mera på någon förändring i den inre; hoppet om en konstitution och hvad dertill hörer, såsom tryckfrihet, m. m., är en gång för alla fullkomligen utsläckt. Regeringens sednaste åtgärder: förvisningen af de Badiska representanterna och den ifrågakomna fastän ej utförda förvisningen af alla frisinnade författare: det häftiga motståndet mot allt som kunde leda till offentlighet i det så kallade ,offentliga lifvet och till medborgarnes lifligare deltagande för samhälle:s angelägenheter: allt detta röjer för mycket tydligt det vida afståndet från alla slags koncessioner. Väl inställdes, vid Konungens återkomst, verkställighen af den mot de frisinnade skriftställarne förut beslutade åtgärden och i Statstidningen lästes en artikel, hvari all fråga derom förnekades; väl beviljades grefve von Arnims afskedsansökning; men efter några dagars förlopp besinnade man sig redan i den sednare punkten, och fann att grefve Arnims afsked skulle kunna tydas som en följd af något felsteg å hans sida. Ministern blef således ombedd att tills vidare stadna qvar i tjensten, så att afskedet kunde mot hösten beviljas honom såsom nödvändigt för hans helsa, och han vid detsamma kunde — till belöning för sina många och vigtiga tjenster — upphöjas till furstlig värdighet. Ni ser häraf huru långt man är ifrån att ät allmänna rösten och oviljan inrymma minsta rätt till knot, och huru den faderliga, styrande visheten — som man ej sällan brukar uttrycka sig — alltid måste ha rätt emot det inskränkta undersåtare-, förståndet. Och dessutom: hvad är väl ändradt eller afhjelpt derigenom att grefve Arnim får enl; efterträdare, i tjenstutöfning och grundsatser? Harj! ej absolutismens hela hemlighet sedan urminnes-! tider bestått uti att kasta åt folkets hat en eller annan minister, när detta hat steg för högt, och att i stället nämna en eller annan efterträdare, 1 f som betedde sig mera slugt eller tafatt; men i sjelfva verket ej afvek en hårsmån ifrån företrädarnes bana? Absolutismens princip räddades van-: ligen på detta sätt; ombytet gällde blott några underordnade och lätt ersättliga personer. För vår närvarande ställning passar det lika väl, antingen folk, sådane som denne Arnim, eller Thile, eller Tiahharn Aallar Cammigonw ARA a ar atadna sena vg)