o-ns;——
Först då han var borta fann jag, i hvilken bryd-
sam och hjelplös ställning jag var försatt, men
skyndade att göra opp eld, byta om kläder och
uppvärma sängen för den arma döende qvinnan;
hvarefter jag genast begaf mig åstad efter när-
maste läkare, och hvad sedan skedt, har denne
förmält. i
Härvid var fiskareenkans berättelse slut, utan
att innehålla den önskade upplysningen om den
drunknade och bennes räddare; men då alla om-
ständigheter ledde till den förmodan, att den
saknade kunde vara samma person som den döda,
lät man hämta några bekanta till den gamla Mar-
gareta, för att genom deras utsago härom erhålla
visshet. Fyra personer inställdes nu, som alla
intygade att det var den gamla tjenarinnans lik,
nemligen kusken och betjenten hos den mördade
herr Erxfeld, en köpman, som bodde i grannska-
pet och en betjent hos herr Reichhell, densamme
som föregående aftonen blifvit sänd till målaren
Vaubert.
Köpmannens vittnesmål var vigtigt i det afse-
ende, att Margareta en timma före sin död varit
i hans bod och meddelat första underrättelsen
om mordet. Hon hade härvid förrådt ett sinnes-
tillstånd, som gjorde det sedermera begångna sjell-
mordet förklarligt och tillika förvirradt och mot-
sägande besvarat frågorna angående omständighe-
terna vid den af henne giorda olyckliga upptäck-
ten. Det märkvärdigaste var likväl, att hon sagt:
att sedan hon låtit mörda herrn, vågade hon icke
visa sig för nådig frun; ett yttrande, då man fä-
stade sig vid ordet, ,låtit,. gaf anledning till
sällsamma förmodanden.
Liktidigt med detta förhör förrättades obduk-
tionen af den drunknade och härvid upptäcktes
till alimän förvåning tydliga spår till gift, som,
intaget i för liten dosis, för att vara dödande
likväl kunnat åstadkomma ett smärtsamt, feber-
aktigt tillstånd. Om nu Margareta med detta gift
gjort försök till sjelfmord; eller om hon dränk!
sig under de plågsamma verkningarne deraf, sedan