ILÄALILRLND FULILIONA LIL III TUNN) EFTER 18530. Mazzini. Balbo. Den toskanske anonyme. Niccolini. t I. Mazzini sökte alt införa oppositionen på en ny vig genom att försätta den på Julirevolutionens ståndpunkt. Ar 4828 hade han, ännu ganska ung, bildat en litterär journal i sin födelsestad Genua. Indicatore Genovesev blef undertryckt efter några månaders förlopp, på regeringens befallning. Följande året (4829) fönyade han försöket i Livorno, med -Indicatore Livornesex. Äfven det bladet undertrycktes. Den unge författaren hade likväl ännu blott behandlat litterära äomen; men hans passionerade språk hade redan väckt regeringens misstankar. Under Julirevolationen arresterades Mazzini och några andra liberale i Genua, dömdes af en kommission, förvistes utan all uppgifven orsak till fästningen Savona, blef derpå efter fem månaders förlopp frigifven, på vilkor att han ej skulle närma sig sin fädernestad. När han arresterades begaf sig hans fader, som då var professor i lagkunnigheten vid Genuas universiset; till stadens guvernör, för att erfara hvad man hade att förebrå hans son. Er son har den vanan,, sade guvernören, att vandra omkring ensam i förstäderna, trädgårdarne och ute på fälten, försänkt i djupa betraktelser. Med hvilka djupa tankar skulle väl en så ung man kunna sysselsätta sig? Mazzini lemnade, så snart han erhållit friheten åter, de Sardmska staterna, reste till Marseille, och fick der underrättelsen om insurgenternas undergång i Romagna. Österrike besatte halfva Italien; påfliga regeringen tog, under denna makts skydd, en grym hämnd; för tredje gången dukade den italienska revolutionen under, och italienarne förtviflade nu om att kunna svara på Julirevolutionens uppmaning. Mazzini såg imedlertid häruti endast det moderata partiets nederlag; han rycker fanan från de moderate i Romagna, skiljer sig ifrån Carbonarismen och från restaurationen för att sluta sig till republikanerna, och vänder sig till den italienska ungdomen, som anförarne alltifrån 4834 haft så stor möda att hålla ullbaka. Förföljelserna uppretade hvar och en, och han begagnade sig af den allmänna förbittringen; emigrationens leder förökades alltmer, och snart samlade ban ett parti af landsflyktige omkring sig. I Frankrike voro de demokråtiska rörelserna ännu ej dämpade; de sista uppträdena i detta land tycktes öppna en utväg till halföns frälsning; Mazzini störtade sig midt i striden. På samma tid grundlade han journalen och samfundet Det unga Italien. Full af brinnande ifver, på en gång ådagaläggande en martyrs hängifvenhet för sin id och en sammansvurens feberaktiga verksamhet, gick han löst på hvarje vigtig fråga. Tiden trängde på, och medan han offentliggjorde sina skrifter, förberedde han en beväpnad insurrektion. Mazzinis program som han meddelat i första numret af Det unga Ttalien,, var att bekämpa franska politiken, som då hade vändt sig emot den demokratiska rörelsen: att fortsätta männens från 17953 arbete, förena sig med det unga Frankrike, det unga Polen och det unga Tyskland: att bryta med aristokratien och den gamla tiden, ja med både konungadömet och påfvedömet. När Frankrike drog sig ur striden, ville den italienske revolutionsmannen, att Italien skulle pånyttfödas genom sina egna krafter. I sin journals andra memoirer uppställer han den frågan, hvarföre försöken till okets afkastande i Italien misslyckats. Orsaken dertill, svarar han, är alldeles icke feghet: folken äro aldrig fega; icke heller kan den sökas i brist på revolutionära elementer. Men då ett folk, deladt i tusende fraktioner, förderfvadt genom ett långvarigt slafveri, omringadt af spioner, omgärdadt af främmande bajonetter, förtärdt under många århundraden af inbördes hat mellan städerna, bundet genom adelns blinda makt och genom presternas trolöshet, utan att emottaga undervisning, utan tryckfrihet, utan vapen, utan alla andra förenade band än hatet eller hämndlystnadens: då ett sådant folk finner medel att tre gånger på 40 år uppresa sig; då den inre fienden, eftergifven för uttalandet af den nationella viljan, utan att lossa ett skott, utan att höja en enda röst för att försvara tyranniets sak: då den italienske nationalfanan har kunnat i 40 dagar svaja öfver tjugo städer: då frie män med SEKTER RT ST SEE AN AT Sa AT