ILÄALILRLND FULILIONA LIL III TUNN)
EFTER 18530.
Mazzini. Balbo. Den toskanske anonyme.
Niccolini. t
I.
Mazzini sökte alt införa oppositionen på en
ny vig genom att försätta den på Julirevolutio-
nens ståndpunkt. Ar 4828 hade han, ännu gan-
ska ung, bildat en litterär journal i sin födelse-
stad Genua. Indicatore Genovesev blef under-
tryckt efter några månaders förlopp, på regerin-
gens befallning. Följande året (4829) fönyade
han försöket i Livorno, med -Indicatore Livor-
nesex. Äfven det bladet undertrycktes. Den unge
författaren hade likväl ännu blott behandlat lit-
terära äomen; men hans passionerade språk hade
redan väckt regeringens misstankar. Under Juli-
revolationen arresterades Mazzini och några andra
liberale i Genua, dömdes af en kommission, för-
vistes utan all uppgifven orsak till fästningen
Savona, blef derpå efter fem månaders förlopp
frigifven, på vilkor att han ej skulle närma sig
sin fädernestad. När han arresterades begaf sig
hans fader, som då var professor i lagkunnigheten
vid Genuas universiset; till stadens guvernör, för
att erfara hvad man hade att förebrå hans son.
Er son har den vanan,, sade guvernören, att
vandra omkring ensam i förstäderna, trädgårdarne
och ute på fälten, försänkt i djupa betraktelser.
Med hvilka djupa tankar skulle väl en så ung
man kunna sysselsätta sig?
Mazzini lemnade, så snart han erhållit friheten
åter, de Sardmska staterna, reste till Marseille,
och fick der underrättelsen om insurgenternas
undergång i Romagna. Österrike besatte halfva
Italien; påfliga regeringen tog, under denna makts
skydd, en grym hämnd; för tredje gången du-
kade den italienska revolutionen under, och ita-
lienarne förtviflade nu om att kunna svara på
Julirevolutionens uppmaning. Mazzini såg imed-
lertid häruti endast det moderata partiets ne-
derlag; han rycker fanan från de moderate i
Romagna, skiljer sig ifrån Carbonarismen och från
restaurationen för att sluta sig till republika-
nerna, och vänder sig till den italienska ungdo-
men, som anförarne alltifrån 4834 haft så stor
möda att hålla ullbaka. Förföljelserna uppretade
hvar och en, och han begagnade sig af den all-
männa förbittringen; emigrationens leder förökades
alltmer, och snart samlade ban ett parti af lands-
flyktige omkring sig. I Frankrike voro de de-
mokråtiska rörelserna ännu ej dämpade; de sista
uppträdena i detta land tycktes öppna en utväg
till halföns frälsning; Mazzini störtade sig midt i
striden. På samma tid grundlade han journalen
och samfundet Det unga Italien. Full af brin-
nande ifver, på en gång ådagaläggande en mar-
tyrs hängifvenhet för sin id och en sammansvu-
rens feberaktiga verksamhet, gick han löst på
hvarje vigtig fråga. Tiden trängde på, och medan
han offentliggjorde sina skrifter, förberedde han
en beväpnad insurrektion. Mazzinis program
som han meddelat i första numret af Det unga
Ttalien,, var att bekämpa franska politiken, som
då hade vändt sig emot den demokratiska rö-
relsen: att fortsätta männens från 17953 arbete,
förena sig med det unga Frankrike, det unga
Polen och det unga Tyskland: att bryta med
aristokratien och den gamla tiden, ja med både
konungadömet och påfvedömet. När Frankrike
drog sig ur striden, ville den italienske revolu-
tionsmannen, att Italien skulle pånyttfödas genom
sina egna krafter. I sin journals andra memoirer
uppställer han den frågan, hvarföre försöken till
okets afkastande i Italien misslyckats. Orsaken
dertill, svarar han, är alldeles icke feghet: fol-
ken äro aldrig fega; icke heller kan den sökas i
brist på revolutionära elementer. Men då ett
folk, deladt i tusende fraktioner, förderfvadt ge-
nom ett långvarigt slafveri, omringadt af spioner,
omgärdadt af främmande bajonetter, förtärdt un-
der många århundraden af inbördes hat mellan
städerna, bundet genom adelns blinda makt och
genom presternas trolöshet, utan att emottaga
undervisning, utan tryckfrihet, utan vapen, utan
alla andra förenade band än hatet eller hämnd-
lystnadens: då ett sådant folk finner medel att
tre gånger på 40 år uppresa sig; då den inre
fienden, eftergifven för uttalandet af den natio-
nella viljan, utan att lossa ett skott, utan att
höja en enda röst för att försvara tyranniets sak:
då den italienske nationalfanan har kunnat i 40
dagar svaja öfver tjugo städer: då frie män med
SEKTER RT ST SEE AN AT Sa AT