oss herrskande franska smaken. De förstnämnd vände blicken ur sitt eget bröst mot Norden fornålder och stärkte sig med att poetiskt fir: den gamla hedendomens kraft; de andre, om älf. ven en och annan bland dem ej för denna riktning blef främmande, vände sig förnämligast mo Södern, mot Tysklands snart alla litteraturer om: fattande vitterhet, mot Italiens himmel och poesi och söngo äfven sin förtjusning i hemfödda toner De voro kristligt-romantiskt sinnade i motsat: mot den nya Göthicismen. Göther och Phosphoröster höllo sig afsöndrade från hvarandra, och I Phosphoristerne skärmytslade äfven i sin tidning I Polyfem emot Götherna. Dock saknades ej nuJancer mellan bägge. Manhemsförbundet, en förTening af en på en gång patriotisk, theosophisk och romantisk syftning, praktisk ej mindre än theoretisk, i spetsen för hvilken den genialiske Almqvist stod, kan sägas ha fyllt mellanrummet emellan dem loch på sitt eget sätt omfattat och förvandlat bidas sträfvande ): Sednare trädde jag — Ttortfar Hr Geijer — med Pbosphoristerne äfven i förbindelse och har på visst sätt tillhört både dem och Götherna, eburu min egen bana mer och mindre skulle skilja mig från begge. Begge utmärka momenter i historien om svensk bildning, som ej skola förgätas. Begges inre fränskap, oaktadt all yttre olikhet, skall äfven framstå allt tydligare, ju mer bladen af Svenska Vitterhetens häfder i sitt sammanhang uppslås. Och tacksamhet mot min vän Alterbom — nu äfven den ädle tolken af Lings minne — som i sina Svenska Siare och Skalder börjat och fortsätter skildringen af Svenska Vitterhetens förnämsta epoker och män, och deri med lika mycken kärlek som insigt ådagalägger både deras egenheter och deras sammanhang — tacksamheten mot denne vän ingår i de känslor, med hvilka jag här nedlägger pennan. Dessa af Hr Geijer på sjelfva sin 63:e födelsedag nedskrifna och i sitt slag märkliga ord sluta Berättelsen om Göthiska förbundets stiftelse och verksamhet. Derefter följer en katalog på förbundsbröderna, hvari sjelfva deras göthiska namn lemnas till publikens kunskap, t. ex. Starkotter (A. Lewin), Rolf (J. Adlerbeth), Einar Thambaskjälfver (E. G. Geijer), Thorgny (kamreraren C. F. Geijer), Arngrimr (prosten A. A. Afzelius), Bodwar Bjarke (Es. Tegner), Sigurd (0. Södermark), Thormoder (presid. Westerstrand), Bosi (Ling), Are Frode (biskop Almqvist), Skjölder Svenske (prol. J. H. Schröder), Guttorm (gener. J. P. Lefrön), Braut Anundr (biskop Agardh), Erling Skjaälgson (statsrådet J. Wern), Thidrekr (hofmarsk: von. Beskow), Arnliot (kyrkoh. N. J. Ekdabl), Froste (prosten Fröst) m. fl.; hvilket allt tyckes taga sig ganska godt ut. Häftets poetiska innehåll utgöres af förut otryckta Dikter, förvarade bland Göthiska förbundets Handlingar,. De äro ej många, men några särdeles vackra. Såsom prof anföra vi M 3: , Skål i Göthiska förbundet den 18 Januari 1829, af Esaias Tegner. När Oden med Asar från solens land Drog segrande in öfver Sundet Och spridde ett slägte kring Mälarens strand Med ljuset i tanke och svärdet i hand — Då stiftades Götha Förbundet. De ättgode män som sin kungastol ställt Kring bordet i höga Valhalla, Och hjelten som biödde på Lätzens fält, Och han som drog djerf öfver fruset Belt, De voro Förbundsbröder alla. Linnzi system som för oss tyder ut Hvar dalens, hvar ängarnas runa, Och Polhems kalkyler och Wasas beslut, Och Kellgrens cvärdliga sånger till slut De äro Förbundets Iduna. Hvad storsint är handladt i farans stund, Hvad skönt som är bildadt i Norden, Hvad ädelt som blomstrar på jernmängd grund, Det kommer dock allt från det gamla Förbund, Församladt pä toppen af jorden. Så länge der finns af den fria ätt Blott två mellan fjellen och sundet, Som låga för sanning och våga för rätt, Så länge bryts icke Förbundet så lätt: En skål för det fasta Förbundet ! Derefter meddelas Förbundets Stiftelse-Urkund och de i 49 SY bestående Stadgarne, samt sist en Berältelse angående den af Göthiska förbun-) det anställda konst-expositionen 4818, hvilken, såsom bekant är, på sin tid väckte en viss ifver bos de fria konsternas akademi. ) Se Handlingar till upplysning i Manhemsförbundets Historia. Stockholm 4820. Almqvists sedermera ensamma, men talrika sympatbier väckande bana ligger uttryckt i vår nyare litteratur. Idunas not. Den skrift om Manhemsförbundets organism m. m., som i denna Hr Geijers not omtalas (och cam nå osm td värmrlkta ca mveckat unnenaanda