Sålunda har jag äran föreslå folklighetens ska i nordens andal, (Forts. följer.) LITTERATUR. Iduna; Tlfte och Sista Häftet. Stockholm hos L J. Hjerta, 1845, 106 sid. 8:o, å 32 sk. h. ex Med samma blandning af öfverraskning och nöje, :som hvarje oförväntadt återseende af en gammal god vän och bekant alltid skänker, har allmänheten emottagit ett nytt häfte af tidskriften Iduna, efter ett uppehåll af tjuguett år. Då detta häfte tillika bär namn af det sista, så är derjemte en orsak till publicerandet tillkännagifven. Förordet vitsordar detsamma. Sedan nemligen Göthiska Förbundet, denna tidskrifts utgifvare, vid en i Oktober år 1844 hållen sammankomst, hufvudsakligen till följe af Exp. Sekr. Jakob Adierbeths (förbundets egentlige stiftares) nyligen förut timade död, formligen upplöst sig; så beslöts med samma, att efter meddelade årsberättelser och protokoller m. m. låta författa och allmängöra en kort berättelse om förbundets verksamhet, jemte bifogade handlingar, poemer och annat, hvilket arbete uppdrogs åt Hr Knut Geijer. Frukten af detta uppdrag är Elfte och Sista häftet af Iduna. De Bidrag till Göthiska Förbundets Historia, som härmedelst lemnas i allmänhetens händer, innefatta. efter en kort Inledning om Svenska Historien i allmänhet och Svenska Vitterheten intill vändningsepoken (4809) i synnerhet, en Berättelse om Göthiska Förbundets stiftelse och verksanchet, förlattad af Er. Gust. Geijer. Denna enkla och rörande skildring från den store häfdatecknarens och skaldens hand, hvilken tillika var den i inre måtto verksammaste ledamoten inom förbundet, uppväcker flere de skönaste och varmaste minnen inom hela svenska nationen. Man har förut många gånger anmärkt samtidigheten af det politiska och poetiska lifvets pånyttfödelse i Sverige med och efter 4809 års statshvälfning. Flere af enskilda personer började företag, hvilka icke stodo i något synligt eller af företagens egna upphofsmän medvetet sammanhang med revolutionen, sammanföllo likväl dermed både genom sin inre fosterländska mening och genom sina följder. Dessa företag skulle också ej a! hela svenska allmänheten hafva blifvit så uppburne, som skedde, derest de icke i sjelfva verket stått i närmaste samklang med tidehvarfvets ande. Vi vilia ej gå läsarens intresse i förväg genom att upprepa alltför mycket ur den Geijerska Berättelsen. Säkert är den redan känd af flertalet inom den läsande publiken. Efter en med högsta innerlighet tolkad gärd af vänskap och tacksamhet åt förbundsbrodren Rolf (Jakob Adlerbelh), hvars karakter och skaplynne ganska naivt i få ord tecknas, omtalas Göthiska Förbundets formliga instiftelse den 44 Februari 48144, förbundets grundtankar skildras och dess förhållande till andra litterära rörelser inom fäderneslandet på samma tid. Dessa andra rörelser voro hufvudsakligen tvenne, äfven utmärkta genom benämningen Förbund,, det ena äldre och det andra yngre än Göthernes. Dessa tre litterära brödraföreningar kunna samtligen, med Hr G:s ord, liknas vid frön, hvaraf blef mer än dess stiftare föreställde sig. Sjelfva de så kallade Förbunden, till deras yttre och formliga existens, upphörde ej särdeles långt efter stiftelsen, antingen helt och hållet, eller slutade åtminstone att såsom förbund, bevisa någon synnerligt liflig tillvaro. Icke destomindre beteckna dessa tre brödraringar, hvar för sig, utgångspunkter för egna banor inom den svenska litteraturen och till och med politiken, hvilka länge, och till en del än i dag, låta känva sin olika inflytelse. Den äldsta af dessa slags högst karakteristiska föreningar var Auroraförbuxrdet, stiftadt år 1807, och verksamt genom tidskrifterna Phosphoros och den i visst sammanbang dermed stående Polyfem, samt ge nom de i en lång årsföljd (äfven sedan man ej mera visste af Auroraförbundets tillvaro) utkommande Poctiska kalendrarne. Den andra var Göfhiska förbundet af 4844, hufvudsakligast inverkande genom de utmärkt lifliga, sköna och fosterländska skaldestyckena från Geijers och Tegnåers hand, bvilka snart blefvo hela Sveriges egendom. Den tredje var Manhemsförbundet af 1843, om hvars egenskap att utgöra ett slags inre föreningsänk emellan begge de förenämnde förbunden, Geijer i sin berättelse här ger en vink. Hans ord om alla tre brödraringarne förtjena att läsas: jag nar kallat det Göthiska sträfvandet ensidigt, säser han. ,Hvarje kraft är det. Men försynen har tillräckligt sörjt för, att aldrig blott en endal innes; och verldens inre och yttre sammanhangl ir i våra dagar större än någonsin. Samtidigt med det Göthiska ynglingaförbundet i Stockholm, var ett annat ynglingaförbund i Upsala, hvilket,: då Götherna stiftade Iduna, redan hade framträdt med Phosphoros, der Atterboms innerliga, poetiska natur först började uttala sig. Till deltagaras lämnna ARh ctvräftanda anna Ja Kalle Allas