Sålunda har jag äran föreslå folklighetens ska
i nordens andal, (Forts. följer.)
LITTERATUR.
Iduna; Tlfte och Sista Häftet. Stockholm hos L
J. Hjerta, 1845, 106 sid. 8:o, å 32 sk. h. ex
Med samma blandning af öfverraskning och
nöje, :som hvarje oförväntadt återseende af en
gammal god vän och bekant alltid skänker, har
allmänheten emottagit ett nytt häfte af tidskrif-
ten Iduna, efter ett uppehåll af tjuguett år. Då
detta häfte tillika bär namn af det sista, så är
derjemte en orsak till publicerandet tillkännagif-
ven. Förordet vitsordar detsamma. Sedan nem-
ligen Göthiska Förbundet, denna tidskrifts utgif-
vare, vid en i Oktober år 1844 hållen samman-
komst, hufvudsakligen till följe af Exp. Sekr. Ja-
kob Adierbeths (förbundets egentlige stiftares) ny-
ligen förut timade död, formligen upplöst sig; så
beslöts med samma, att efter meddelade årsbe-
rättelser och protokoller m. m. låta författa och
allmängöra en kort berättelse om förbundets verk-
samhet, jemte bifogade handlingar, poemer och
annat, hvilket arbete uppdrogs åt Hr Knut Gei-
jer. Frukten af detta uppdrag är Elfte och Sista
häftet af Iduna.
De Bidrag till Göthiska Förbundets Historia,
som härmedelst lemnas i allmänhetens händer,
innefatta. efter en kort Inledning om Svenska
Historien i allmänhet och Svenska Vitterheten
intill vändningsepoken (4809) i synnerhet, en
Berättelse om Göthiska Förbundets stiftelse och
verksanchet, förlattad af Er. Gust. Geijer. Denna
enkla och rörande skildring från den store häf-
datecknarens och skaldens hand, hvilken tillika
var den i inre måtto verksammaste ledamoten
inom förbundet, uppväcker flere de skönaste och
varmaste minnen inom hela svenska nationen.
Man har förut många gånger anmärkt samtidig-
heten af det politiska och poetiska lifvets pånytt-
födelse i Sverige med och efter 4809 års stats-
hvälfning. Flere af enskilda personer började fö-
retag, hvilka icke stodo i något synligt eller af
företagens egna upphofsmän medvetet samman-
hang med revolutionen, sammanföllo likväl der-
med både genom sin inre fosterländska mening
och genom sina följder. Dessa företag skulle
också ej a! hela svenska allmänheten hafva blif-
vit så uppburne, som skedde, derest de icke i
sjelfva verket stått i närmaste samklang med ti-
dehvarfvets ande.
Vi vilia ej gå läsarens intresse i förväg genom
att upprepa alltför mycket ur den Geijerska Be-
rättelsen. Säkert är den redan känd af flertalet
inom den läsande publiken. Efter en med hög-
sta innerlighet tolkad gärd af vänskap och tack-
samhet åt förbundsbrodren Rolf (Jakob Adler-
belh), hvars karakter och skaplynne ganska naivt
i få ord tecknas, omtalas Göthiska Förbundets
formliga instiftelse den 44 Februari 48144, för-
bundets grundtankar skildras och dess förhål-
lande till andra litterära rörelser inom fäder-
neslandet på samma tid. Dessa andra rörelser
voro hufvudsakligen tvenne, äfven utmärkta ge-
nom benämningen Förbund,, det ena äldre och
det andra yngre än Göthernes. Dessa tre litterära
brödraföreningar kunna samtligen, med Hr G:s ord,
liknas vid frön, hvaraf blef mer än dess stiftare
föreställde sig. Sjelfva de så kallade Förbunden,
till deras yttre och formliga - existens, upphörde
ej särdeles långt efter stiftelsen, antingen helt
och hållet, eller slutade åtminstone att såsom
förbund, bevisa någon synnerligt liflig tillvaro.
Icke destomindre beteckna dessa tre brödrarin-
gar, hvar för sig, utgångspunkter för egna banor
inom den svenska litteraturen och till och med
politiken, hvilka länge, och till en del än i dag,
låta känva sin olika inflytelse. Den äldsta af
dessa slags högst karakteristiska föreningar var
Auroraförbuxrdet, stiftadt år 1807, och verksamt
genom tidskrifterna Phosphoros och den i visst
sammanbang dermed stående Polyfem, samt ge
nom de i en lång årsföljd (äfven sedan man ej
mera visste af Auroraförbundets tillvaro) utkom-
mande Poctiska kalendrarne. Den andra var Gö-
fhiska förbundet af 4844, hufvudsakligast inver-
kande genom de utmärkt lifliga, sköna och foster-
ländska skaldestyckena från Geijers och Tegnåers
hand, bvilka snart blefvo hela Sveriges egendom.
Den tredje var Manhemsförbundet af 1843, om
hvars egenskap att utgöra ett slags inre förenings-
änk emellan begge de förenämnde förbunden,
Geijer i sin berättelse här ger en vink. Hans ord
om alla tre brödraringarne förtjena att läsas: jag
nar kallat det Göthiska sträfvandet ensidigt, sä-
ser han. ,Hvarje kraft är det. Men försynen
har tillräckligt sörjt för, att aldrig blott en endal
innes; och verldens inre och yttre sammanhangl
ir i våra dagar större än någonsin. Samtidigt
med det Göthiska ynglingaförbundet i Stockholm,
var ett annat ynglingaförbund i Upsala, hvilket,:
då Götherna stiftade Iduna, redan hade framträdt
med Phosphoros, der Atterboms innerliga, poeti-
ska natur först började uttala sig. Till deltagar-
as lämnna ARh ctvräftanda anna Ja Kalle Allas